5 tips för en kreativ foto-boost i sommar

Hur ser din sommar ut? Kommer du vila dig igenom hela semestern inför en fullspäckad höst? Eller kommer du kanske passa på att äntligen påbörja eller göra klart de där projekten du haft liggandes i idélådan? Oavsett vad så kommer här 5 stycken tips som jag samlat på mig under åren för en kreativ boost i sommar. Håll till godo! (och dela gärna med dig med egna om du har!)

Det var ett tag sedan senaste uppdateringen! Förberedelser och att hinna göra klart inför sommaren har tagit upp mycket tid (samt tagit han om och hjälpt lite dåliga föräldrar). Saker ska schemaläggas för publicering under sommarveckorna, både på sociala medier och redaktionellt material. Mycket content ska göras klart, finputsas och få tummen upp av ansvariga parter.

Sommaren och midsommar med sill och nubbe är runt hörnet. Har du slitigt in i det sista och behöver verkligen ladda dina kreativa batterier? Eller ser du kanske fram emot lite extra tid att påbörja projektet med den där idén du haft länge? Eller ska du äntligen kunna avsluta det projekt du startade förra hösten men inte riktigt hunnit med bland vardagen?

Oavsett vad du ska göra, slappa, börja, avsluta eller lära dig nytt – här kommer 5 tips för en kreativ boost i sommar!

1. Andas ut! Har du haft en tuff höst som sugit mycket energi? Se till att vila upp dig på riktigt och stäng av jobbmailen, notifikationer och allt annat som stör. Men, sätt en deadline när vilan är helt över, efter ca 2 veckor. Börja sedan med en promenad/springtur om dagen eller någon form av kreativ aktivitet. Då håller du igång kropp och sinne, men i ditt egna tempo. Och starten sedan i augusti kommer inte kännas like seg och trög.

(Andas ut och vila upp dig, med fiske tillexempel. Men inte för länge!)

 2. Nya intryck! Sista månaderna innan sommaren har varit intensiva, oavsett vad du jobbar med. Allt ska bli klart och nya saker kommer fram i sista sekund. Allt går på rutin och enligt schema – inget svängrum för nya saker. Därför är semestern perfekt för att insupa nya intryck och idéer! Gå på utställningar och gallerier är en fantastisk aktivitet, och gärna inom olika områden och stilar. Det är förvånande att man alltid hittar något som sätter fart på kugghjulen i huvudet när man tittar på andras kreativitet – oavsett vad det är.

3. Lär dig något nytt! Även om du inte hann ansöka eller precis just nu insåg att du ville gå en kurs i sommar för att få ny inspiration och vässa din verktygslåda ytterligare, så är det inte försent! Det finns fortfarande massvis med kurser att gå som inte kräver ansökningar eller CSN-bidrag för att gå. Även online är utbudet enormt, både betalkurser och gratis! Inget sätter fart på kreativiteten som att lära sig något helt nytt eller slipa på sina kunskaper om ett ämne.

(För något år sedan tog jag upp analog fotografering. Dels för ett långsammare arbetsflöde med mindre trycka och mer tänka efter.)

4. Läs en bok! Det är förvånansvärt mycket inspiration, idéer och tankar man kan hitta från böcker – oavsett typ av visuell kreatör! Några av mina favorittips är: Creative Calling av Chase Jarvis, The courage to write av Ralph Keyes, Show your work! Av Austin Kleon, Framgångsboken av Alexander Pärleros och min personliga favorit, Hjärnstark av Anders Hansen.

5. Fysisk aktivitet! Det bästa sättet för oss människor att hålla oss kreativa är genom fysisk aktivitet. Och, det skall vara regelbundet. Inte enbart de intensiva veckorna i panik precis efter nyår och innan semestern. En hälsosam kropp och knopp är den bästa kreativiteten du kan få!

(Fysiskt aktivitet är den bästa medicinen för uttråkade sinnen som törstar efter kreativitet. Varför inte en kurs i salsa?!.)

För mig så börjar nu en veckas semester innan jobb fortsätter genom juli och sedan startas ett lång och krävande projekt genom augusti! Det ska bli otroligt spännande och rolig.

Önskar er alla en fantastisk sommar!

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Från en bubbla till en annan

Lever du eller jobbar du i en bubbla? Det gör nog de flesta av oss i olika utsträckningar. Avsiktligt eller oavsiktligt. Jag åkte från min bubbla i Stockholm till min gamla bubbla i Åre. Och, det var helt fantastiskt!

Jag kommer ihåg när jag först flyttade till Åre. Det måste varit runt 2004 någon gång och det var som att komma hem. Jag klev innanför dörrarna till Åre-bubblan och stängde dem bakom mig. Det var inte förrän nästan 7 år senare som jag klev ut igen.

Bjuder på lite (väldigt) gamla bilder från Åre längs vägen! Fotograferade med en Minolta Dynax 7D (23.5 x 15.7 mm CCD sensor och 6,1MP) och Canon 1D Mark 2 (8MP).

(En bild från 2007 när VM begav sig i Åre. Kanske också en relik från förr ifall Skistar verkligen beslutar sig för att riva kabinbanan).

Verkligheten och samtidigt overkligt

Åre var verkligen sin egna värld. En värld där allt kretsade kring livet runt och på Åreskutan. Det som hände utanför och inte berörde skidåkningen, downhill cyklingen och övriga friluftsaktiviteter var lika avlägset som en annan galax. Det var verkligheten och samtidigt overkligt. Allt i hela mitt liv handlade om att åka skidor på vintern och cykla downhill på sommaren – och fånga de bästa bilderna jag kunde längs vägen.

Jag kommer ihåg vid ett tillfälle när det vita guldet hade fallit tungt hela natten. Jag hade precis klivit av Olympialiften (nuvarande VM8:an) tillsammans med Skistars personal som åkte upp innan den officiella öppningstiden. Jag gled fram till Lundsrappet och i branten nedanför mig låg ett tjock fluffigt täcke av snö. Bredvid mig ser jag en annan figur stå i mörkret. Det var dåvarande chefredaktören för Åka Skidor. 

- Vad gör du här?! Sa jag förbryllat. Ni har ju pressläggning idag! 

Vilket jag visste då jag suttit uppe halva natten för att få färdigt material till tidningen.

- Det får vänta, det har ju dumpat! Sa han och gled ned för backen.

(Det klassiska ljuset som bara infinner sig mellan januari och februari, oftast. På väg ned från berget en sen kväll med kollegor och vänner.)

Att bubblan sprack, är kanske inte rätt uttryck. Men jag kände jag var, för tillfället, klar med Åre. Jag ville utvecklas som människa och som kreatör och bestämde mig för att flytta.
Jag kom ut ur Åre-bubblan och in i verkligheten! Nåja, Stockholm iallafall, efter lite detours till Australien och Borås. Och Stockholm har ju sin egna typ av bubbla.

Bra och dåliga bubblor

Men som det lätt blir så hamnar man i den bubbla som finns där man står. Och det är ju på både bra och dåliga sätt. Vi hamnar i zonen och verkligen djupdyker i det som vår vardag handlar om. Det kan vara en speciell stad vi bor i men även jobbet, barn eller någon hobby som slukar vår tid. 

Det med bubblor är ju att de får oss att anpassa oss till den omgivning och sociala status som finns inom bubblan. Om du bor i Åre eller i franska Biarritz kan de få dig att börja åka skidor eller att surfa, då folk som bor eller söker sig till dessa orter ofta utövar dessa sporter. Och vi människor är ju flockdjur i generna! Det bra med bubblor är ju att det också får oss att fokusera och kanske bli specialister på det som tar upp vår tid. Det kan vara skidåkning, reklam, fotografering eller vad det nu är.

Vi zonar in och har verkligen ögonen på en enda sak.

Men, det dåliga med bubblor är också det som gör dem bra – avskärmningen. Att skärma av till och från är bra och något vi alla behöver göra ibland. Men, att hamna i denna bubbla för länge och inte ta in nya intryck, lärdomar och annat från världen runt omkring oss är inte bra. Det får oss att missa viktig information, avsiktligt eller oavsiktligt. 

Ett perfekt exempel på detta är ur min egna lilla värld. Hösten 2016, jag och mina kollegor på min dåvarande arbetsplats, Fotografiska, trodde inte eller kunde se, genom våra sociala medier bland annat, att utfallet i presidentvalet i USA skulle bli något annat än en grand slam för Hillary Clinton. Att vakna upp och gå till jobbet morgonen efter var lite av en chock. Vi hade bara sett det som fanns i vår bubbla.

(Full fart mot backen efter en riktig skidåkarfrukost med nybakade scones. Fotograferad för Åre i dag.)

Från en bubbla till en annan

Förra veckan åkte jag till Åre för att jobba (såklart reste jag upp ensam i bil, badade i handsprit, använde munskydd och hade en stavlängds avstånd). Det kändes skönt att komma bort från Stockholm ett tag och ut ur den bubbla som både Covid och mitt arbete här det senaste året skapat.

Som ni kanske vet så är jag delägare och Creative Director för Culinary Canvas, där vi träffar de mest fantastiska matkreatörer. Vi hade stora planer och fantastiska kreatörer inbokade att träffa världen över – medans Covid hade helt andra planer. Vi fick helt enkelt börja med att utforska vår närområde. Stockholm är ju inte helt fattigt på fantastiskt bra och innovativa restauranger och kockar, så ingen större skada skedd.

Men precis som med andra ställen blir det även en bubbla inom Stockholms matscen. Här har vi kockar och restauranger som fortsätter att innovera svensk matlagning och nästan prenumererar på Michelinstjärnor. Så det skulle bli fantastiskt spännande att få komma “hem” och utforska på riktigt vad området runt Åre kunde erbjuda.

Det blev en frisk fläkt i mitt bildskapande och hur vi skulle berätta de fantastiska historier som kockarna i Jämtland  berättade. Det kanske inte var lika storstads-exklusivt som Stockholms stjärnkrogar på pappret, men i genuin upplevelse och omvårdnad för natur och djur slog de hufvudstaden i renlängder. Att komma ut ur min nuvarande bubbla i Stockholm och in i en ny, om än gammal, var så viktigt. Det fick mig att få lite perspektiv, inspiration och massor med nya idéer.

(De sista solstrålarna på Totthummeln och blå timmen).

Det fick mig också att se att mitt beslut om (minst) en utvecklande workshop, kurs eller utbildning om året är extremt viktigt för mig. Nu ser jag fram emot Biskops Arnö och grymma Anna Claréns workshop i Visuell Gestaltning i sommar – precis som förra sommaren på Ann Eringstams kurs i samma ämne.

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Hur egot och dagens samhälle hindrar oss från att lära av våra misstag

För någon vecka sedan så deltog jag i ett samtal på Clubhouse. Jag, tillsammans forskaren Jonas Dahl och CMO:n Stina Hauschildt, pratade om att misslyckas. Eller snarare misslyckanden och misstag framförallt i yrkeslivet och hur man bemöter dessa. Jag fick inbjudan till att vara med på grund av mitt blogginlägg ur serien, Min kreativa väg, som du kan läsa här. Där jag beskriver ett av de många misstag som jag gjort i min resa som frilansande kreatör och företagare.

Det var väldigt intressant att lyssna på Jonas och Stina i deras olika syner på hur man hanterar och jobbar med misstag och misslyckanden. Något som slog mig under detta samtal var hur många av oss är rädda för att göra misstag och misslyckas i sitt arbete och såklart vardag. Och, hur dagens samhälle formas så att vi får det svårare och svårare att faktiskt lära oss av de misstag som vi gör.

(Kanske inget misstag, som jag som ovan landskapsfotograf ser. Men jag behövde en bild att illustrera med! 


Vårt synsätt på misstag

Vi alla gör misstag, oavsett om du är frilansare, junior, chef eller Elon Musk. Hur mycket vi än försöker så går det inte att komma undan. Vi är ju alla mänskliga, trots allt.

De flesta ser misstag som döden. Det gjorde jag också väldigt länge och även idag till och från. Något som absolut skulle och måste undvikas, till varje pris. Gjorde jag ett misstag så hade jag misslyckats fatalt, som kreatör och som människa. Det blev skämskudde, dumstrut och intern kölhalning.

Ett citat som dök upp under vårt timmeslånga samtal, från Jonas Dahl:

”…När jag träffade en VD och ville göra en forskningsstudie i hens organisation, om hur de delar erfarenheter av misslyckanden med varandra, sa han att det var han inte intresserad av. Eftersom de hade en positivitetskultur där man medvetet delade framgångar hela tiden. Han sa att här vill vi inte vara problemorienterade…”

Visst känner man igen sig i den meningen? Man har sagt den till sig själv så många gånger. Vilket jag inte tror är helt ovanligt, oavsett storlek på företag man driver eller som enskild frilansare och kreatör. Man fokuserar på det som man gör bra, vad man tycker är kul och som ger en energi. Gör man ett misstag så sopar vi det under mattan, lägger locket på och går vi snabbt vidare.

Men, sen då?

Vårt sköra stora ego

Vårt ego tror jag är en stor anledning till varför vi inte utnyttjar möjligheterna som finns när man gör misstag. Vårt egna uppblåsta ego. Man har gjort ett pinsamt misstag eller misslyckats med att uppnå det man ville.

Aj, aj, aj – vi var inte så bra som vi själva trodde! Hur ska vi överleva detta?!

Snabbt som attan gömmer vi undan det vi gjort, kanske både fysiskt och i vårt huvud, så ingen skall se. Ser jag det inte så slipper jag tänka på det, och slipper jag tänka på det så behöver jag inte skämmas eller tänka på det smärtsamma minnet. Skönt, borta med vinden!

Nu går vi vidare!

(Inte fel vitbalans, bara blå timmen i Järvsö – förstärkt i Lightroom.

Den moderna konsumtionshastigheten

En annan anledning till varför vi inte utnyttjar möjligheterna som finns när man gör misstag är hur snabbt allt går. Jobbar du ”inom content” som jag gör så vet vi hur stort kravet på rykande färskt innehåll från kunderna är. De behöver uppdatera sina olika sociala medier med nya bilder, nya texter och nya videos som ska publiceras, gärna flera gånger om dagen. Detsamma om du själv driver en blogg, ett Instagramkonto eller Youtubekanal med ambition.

Det är snabba puckar, korta deadlines och väldigt ofta eldar att släcka – allt i 110km/h.

Va, blev det något fel där? Men det var ju förra veckan och 15 inlägg sedan! Nu går vi vidare!

Låt kedjans svagaste länk blir den starkaste
Nu menar jag såklart inte att vi ska sträva efter att göra misstag, varken i yrkeslivet eller privat. Och det är såklart skillnad på misstag och misstag också. Det klassiska uttrycket ”kedjan är inte starkare än sin svagaste länk” är ju ganska spot-on i dessa fall. Där vi är som svagast är ju oftast där vi gör våra misstag – vad de än är. Men, om vi tog oss tid och stannade upp en minut och verkligen reflekterar över våra misstag och vad vi gjorde för fel. Istället för att sopa det under mattan eller skynda oss förbi det. Att stanna upp och analysera och våga ställa frågan!

- Att faktiskt våga fråga om feedback eller om varför jag inte lyckades landa pitchen eller jobbet istället för att säga ja, ja, någon annan var nog en bättre fit för just detta, och gå vidare. Att våga be om feedback så du kan lära dig av eventuella missar eller se saker som du inte sett innan.

-  Att ta sig tid och fundera igenom vad som gick fel och hur kan jag se till att jag inte gör om misstaget igen? Vilken rutin kan jag bygga för att inte bara förebygga det men även utveckla det vidare så det kan bli något mer som jag kan utnyttja till min eller kundens fördel?

- Att svälja sin egen stolthet och ta ansvar för att både jag och mitt företag har brister. För enligt mig finns det egentligen ingen ovan beställare, bara en van kreatör som inte ställde tillräckligt eller de rätta frågorna och inte lyckades vara tillräckligt lyhörd.

- Och den viktigaste av alla: att acceptera att jag gjort ett misstag och att det inte gör mig till en sämre fotograf, kreatör eller människa. Ett misstag definierar mig verkligen inte.

Se till att verkligen ta din tid och fundera över varför vissa saker inte gick som du ville. Ta vara på att göra de här svaga länkarna i din kedja till riktigt starka. Istället för att bara snabbt springa vidare. För det är egentligen inte så svårt. Vi behöver bara svälja vårt ego och stanna upp ibland.

För att fortsätta citatet från Jonas Dahl, som avslut:

”…Jag sa att dela misslyckanden och att vara problemorienterad är två olika saker. När jag föreslog att vi om vi studerar både delanden av misslyckanden och framgångar, sa de till slut ja till studien. Det intressanta var att när jag presenterade resultatet av studien för ledningsgruppen och där vi även planerade hur den skulle presenteras för hela organisationen sa VD:n:

- Wow! Jag vill att när du delar rapporten med alla i organisationen vill jag att du främst lyfter fram insikterna kring hur vi delar våra misslyckanden. För det är ju där vår stora utvecklingspotential finns. Inte i våra framgångar- de ger oss snarare positiv energi men inte samma möjlighet utveckling.

Polletten hade till slut trillat ner kring potentialen i att använda organisationens misslyckanden för lärande och utveckling.”

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Konsumera och producera: en viktig balans

Nu pratar jag såklart inte om att handla saker för att få upp Sveriges BNP eller producera din egen sojamjölk till latten. Utan jag pratar om balansen mellan att skapa och titta. För utan den ena så har vi egentligen inte den andra. För konsumtion föder produktion (förhoppningsvis) och vise versa. Men det är väldigt lätt att bara fastna i konsumtionsträsket.

 
Att hitta en balans mellan att skapa och producera vid skidåkning är svårt – för det är så fantastiskt roligt att bara åka skidor!

Även fast man inte ska så kommer jag göra det nu ändå – generalisera. För jag gissar att det ser likadant ut oavsett om du är fotograf, filmare, illustratör, grafisk designer eller något annat i valfritt skapande. På internetforum, i Facebookgrupper och i kommentarerna på diverse facktidningars social media inlägg; diskussioner om (oftast) teknik och nya innovationer som kommer på marknaden. Det dissekeras in i minsta detalj om pixlar, menyer, skärpa och om varumärke vs varumärke. De som är mer intresserade av innehåll än av det tekniska konsumerar andras bilder dag ut och dag in. På Instagram, på utställningar och diverse andra sociala medier.

Och missta mig inte att jag tycker detta är fel! Att prata om och titta på det som intresserar oss är en viktig del i att hålla vårt eget intresse uppe, få nya idéer och ge oss en dos av sociala interaktioner.

En kreativ obalans

Det jag pratar om är att man fastnar i att konsumera, i detta fall foto och kanske just fototeknik. Är det inte i dessa oändliga diskussioner om små, små detaljer som kanske inte nämnvärt påverkar ditt slutresultat, så är det konsumtionen av andras bilder eller kanske Youtube och fotorelaterad videos. Vi konsumerar och läser på så mycket att vi bara kan om skillnader i enskilda pixlar, om nya (ännu) bättre objektiv och annat som ska få oss att bli bättre fotografer. Vi säljer och köper nya objektiv, kameror och tillbehör i hopp om att det ska göra oss till bättre fotografer, för att den nya modellen är liiiite bättre än den du själv har.

Vi tror att ju mer vi konsumerar, både genom ny hårdvara och att titta på andras bilder, kommer få oss att bli bättre fotografer. När vad vi egentligen gör är att skapa en obalans i vår kreativa sfär. När konsumerandet bara leder till ännu mer konsumerande och väldigt lite eller inget skapande. Detta kan vara på grund av osäkerhet på sin egen förmåga att skapa, att bättre utrustning gör mig automatisk till bättre fotograf, eller ju mer jag tittar på andras bilder så kommer jag tillslut bli bättre på komposition.

Det viktiga är att ta sig ur denna obalans, att faktiskt ge sig ut och skapa nya bilder och att själv sätta de kunskaper på prov som man så ihärdigt studerat sig till. För all den där utrustningen eller studerandet har verkligen noll värde om man inte använder det! Och den kunskapen kommer ju inte bli kunskap på riktigt om man inte gör teori till verklighet.

 

Att ha en bra kreativ balans är viktigt för sitt egna skapande, precis som vid balett!

Mer skapande än konsumerande

Den här balansen jag pratar om bör egentligen inte vara uppdelad lika, alltså 50/50 mellan konsumera och skapa. Du bör ha mer skapande än konsumerande – mycket mer! Att läsa sig till ny kunskap och idéer kan bara ta dig visst långt. Det är ute i verkligheten med kameran som den riktiga magin och utvecklingen sker. Och genom skapande sker kreativitet och kreativitet föder ny kreativitet.  

Jag menar såklart inte att man inte ska slänga sig in i dessa teknikdiskussioner eller förlusta sig i andras bilder och utställningar, inte alls! Jag menar att man behöver stanna upp ibland och tänka till – konsumerar jag alldeles för mycket utan att jag faktiskt skapar något?

Precis som med konsumerandet kan obalansen ligga åt andra hållet. Man skapar och nöter nya bilder dag ut och dag in, men man fyller inte på med ny kunskap och inspiration. Vilket i sin tur leder till att vårt skapande blir tråkigt och mer ett trögt måste, än ett kreativt utlopp.

Vad tycker ni? Hur mycket konsumerar ni och hur mycket skapar ni? Har ni lyckats få till en bra balans eller sitter ni fast på någon av sidorna?

 
Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Pressen av en portfolio

Är du fotograf eller annan fort av kreatör så vet du vad jag pratar om, särskilt om du som mig frilansar och driver eget. Att ständigt polera, förbättra, likt ett nyfött barn, ömsint vårda den. Jag pratar alltså om portfolion och pressen att allt vi skapar ska hamna där.

 


Att ständigt förnya oss och visa upp nya alster som vi fotograferat. Allt ska vara välproducerat och snyggt, perfekt komponerat och berätta en hel historia. Likt en volvoreklam med Zlatan. Den där portfolion som vi både stolt visar upp för andra samtidigt som den håller oss vaken om nätterna. Inte helt olikt ett nyfött barn…

Som vi alla vet så har vi bara 24 timmar på dygnet (kanske 25 om du dricker flitigt med espresso) och inom oss har vi en viss mängd energi och kreativitet att avverka på en dag (kanske mer om du dricker flitigt med espresso). Att ständigt gå och oroa sig över den där portfolion, oavsett om den finns på en traditionell hemsida eller på sociala medier, är att kasta bort både din värdefulla tid och energi. Även om det är svårt att släppa den tanken är det värt att försöka se det som det faktiskt är, det vill säga – verkligheten!

För hur ofta i ditt dagliga arbete, ditt bread and butter, är den typen av jobb som resulterar i ett slutresultat som verkligen har en chans att platsa i din portfolio? Det vill säga de bilder som är Crème de la Crème, top dog och andra coola adjektiv. För de flesta av oss fotografer och kreatörer så ser verkligheten inte ut som så att vi enbart har chansen att göra dessa typer av jobb som resulterar i en bebis, förlåt, portfoliomaterial.

Jag stångades länge med ovan och kände konstant press att allt jag gjorde skulle bli så bra att det kunde hamna i min portfolio. Jag satte en helt orimlig press på mig själv och för att jag konstant försökte byggda en påfågel av en fjäder, när det bara behövdes en höna. Vilket såklart var ohållbart. För att så ser ju inte verkligheten ut för oss!

Service vs artist

I vårt dagliga arbete så anlitas vi för att utföra något som vår kund behöver få gjort eller få hjälp med. Vi fotograferar produkter som skall friläggas till e-handel, tar ett snabbt porträtt till en nyhetsblänkare åt media eller skickar en arkivbild för en uppdatering på en kunds hemsida. Det är så verkligheten ser ut och det är där vi tjänar våra pengar. De fantastiska portfoliojobben sker inte varje dag och ger inte alltid bäst klirr i kassan heller för den delen.

Länge försökte jag som sagt göra dessa bread and butter–jobb till portfoliojobb av olika slag. Vilket resulterade i att jag fällde krokben på mig själv när jag försökte sälja in ett helt smörgåsbord när kunden bara ville ha en snickers på vägen.

Det tog ett tag, men att inse att vissa jobb som vi frilansare gör är egentligen ren service. Allt handlar inte om vår unika konstnärliga känsla. Ibland handlar det bara om vår tekniska expertis, som att kunna ljussätta en produkt på ett snyggt och tydligt sätt, att fotografera en tydlig bild till en pressrelease eller ändra färgen på något i en bild. Att utföra en service istället för ett konstnärligt projekt.

När jag väl fick in detta i huvudet så släpptes den där stora stenen från mina axlar! Jag kunde spara på min kreativa energi och lägga den där det verkligen behövdes. Och var jag inne i en period med mycket arbete som inte gav portfoliomaterial så hade jag energi och orken att skapa mina egna portfoliotillfällen.

Win-Win!

Detta går också såklart att applicera även om man inte jobbar med bild som yrke. Exakt alla bilder man fotograferar, om det nu är street, porträtt eller landskap behöver inte hela tiden överträffa din förra bild. Även om man alltid ska sikta högt är det tänket ohållbart i längden. Det är så man bränner ut sin kreativitet. Ibland så behöver man bara ta bilder för det är kul, utan att visa upp dem eller känna det är det bästa man gjort hittills. Ibland så behöver man också lämna kameran hemma och bara andas ut.


Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography