Hur egot och dagens samhälle hindrar oss från att lära av våra misstag

För någon vecka sedan så deltog jag i ett samtal på Clubhouse. Jag, tillsammans forskaren Jonas Dahl och CMO:n Stina Hauschildt, pratade om att misslyckas. Eller snarare misslyckanden och misstag framförallt i yrkeslivet och hur man bemöter dessa. Jag fick inbjudan till att vara med på grund av mitt blogginlägg ur serien, Min kreativa väg, som du kan läsa här. Där jag beskriver ett av de många misstag som jag gjort i min resa som frilansande kreatör och företagare.

Det var väldigt intressant att lyssna på Jonas och Stina i deras olika syner på hur man hanterar och jobbar med misstag och misslyckanden. Något som slog mig under detta samtal var hur många av oss är rädda för att göra misstag och misslyckas i sitt arbete och såklart vardag. Och, hur dagens samhälle formas så att vi får det svårare och svårare att faktiskt lära oss av de misstag som vi gör.

(Kanske inget misstag, som jag som ovan landskapsfotograf ser. Men jag behövde en bild att illustrera med! 


Vårt synsätt på misstag

Vi alla gör misstag, oavsett om du är frilansare, junior, chef eller Elon Musk. Hur mycket vi än försöker så går det inte att komma undan. Vi är ju alla mänskliga, trots allt.

De flesta ser misstag som döden. Det gjorde jag också väldigt länge och även idag till och från. Något som absolut skulle och måste undvikas, till varje pris. Gjorde jag ett misstag så hade jag misslyckats fatalt, som kreatör och som människa. Det blev skämskudde, dumstrut och intern kölhalning.

Ett citat som dök upp under vårt timmeslånga samtal, från Jonas Dahl:

”…När jag träffade en VD och ville göra en forskningsstudie i hens organisation, om hur de delar erfarenheter av misslyckanden med varandra, sa han att det var han inte intresserad av. Eftersom de hade en positivitetskultur där man medvetet delade framgångar hela tiden. Han sa att här vill vi inte vara problemorienterade…”

Visst känner man igen sig i den meningen? Man har sagt den till sig själv så många gånger. Vilket jag inte tror är helt ovanligt, oavsett storlek på företag man driver eller som enskild frilansare och kreatör. Man fokuserar på det som man gör bra, vad man tycker är kul och som ger en energi. Gör man ett misstag så sopar vi det under mattan, lägger locket på och går vi snabbt vidare.

Men, sen då?

Vårt sköra stora ego

Vårt ego tror jag är en stor anledning till varför vi inte utnyttjar möjligheterna som finns när man gör misstag. Vårt egna uppblåsta ego. Man har gjort ett pinsamt misstag eller misslyckats med att uppnå det man ville.

Aj, aj, aj – vi var inte så bra som vi själva trodde! Hur ska vi överleva detta?!

Snabbt som attan gömmer vi undan det vi gjort, kanske både fysiskt och i vårt huvud, så ingen skall se. Ser jag det inte så slipper jag tänka på det, och slipper jag tänka på det så behöver jag inte skämmas eller tänka på det smärtsamma minnet. Skönt, borta med vinden!

Nu går vi vidare!

(Inte fel vitbalans, bara blå timmen i Järvsö – förstärkt i Lightroom.

Den moderna konsumtionshastigheten

En annan anledning till varför vi inte utnyttjar möjligheterna som finns när man gör misstag är hur snabbt allt går. Jobbar du ”inom content” som jag gör så vet vi hur stort kravet på rykande färskt innehåll från kunderna är. De behöver uppdatera sina olika sociala medier med nya bilder, nya texter och nya videos som ska publiceras, gärna flera gånger om dagen. Detsamma om du själv driver en blogg, ett Instagramkonto eller Youtubekanal med ambition.

Det är snabba puckar, korta deadlines och väldigt ofta eldar att släcka – allt i 110km/h.

Va, blev det något fel där? Men det var ju förra veckan och 15 inlägg sedan! Nu går vi vidare!

Låt kedjans svagaste länk blir den starkaste
Nu menar jag såklart inte att vi ska sträva efter att göra misstag, varken i yrkeslivet eller privat. Och det är såklart skillnad på misstag och misstag också. Det klassiska uttrycket ”kedjan är inte starkare än sin svagaste länk” är ju ganska spot-on i dessa fall. Där vi är som svagast är ju oftast där vi gör våra misstag – vad de än är. Men, om vi tog oss tid och stannade upp en minut och verkligen reflekterar över våra misstag och vad vi gjorde för fel. Istället för att sopa det under mattan eller skynda oss förbi det. Att stanna upp och analysera och våga ställa frågan!

- Att faktiskt våga fråga om feedback eller om varför jag inte lyckades landa pitchen eller jobbet istället för att säga ja, ja, någon annan var nog en bättre fit för just detta, och gå vidare. Att våga be om feedback så du kan lära dig av eventuella missar eller se saker som du inte sett innan.

-  Att ta sig tid och fundera igenom vad som gick fel och hur kan jag se till att jag inte gör om misstaget igen? Vilken rutin kan jag bygga för att inte bara förebygga det men även utveckla det vidare så det kan bli något mer som jag kan utnyttja till min eller kundens fördel?

- Att svälja sin egen stolthet och ta ansvar för att både jag och mitt företag har brister. För enligt mig finns det egentligen ingen ovan beställare, bara en van kreatör som inte ställde tillräckligt eller de rätta frågorna och inte lyckades vara tillräckligt lyhörd.

- Och den viktigaste av alla: att acceptera att jag gjort ett misstag och att det inte gör mig till en sämre fotograf, kreatör eller människa. Ett misstag definierar mig verkligen inte.

Se till att verkligen ta din tid och fundera över varför vissa saker inte gick som du ville. Ta vara på att göra de här svaga länkarna i din kedja till riktigt starka. Istället för att bara snabbt springa vidare. För det är egentligen inte så svårt. Vi behöver bara svälja vårt ego och stanna upp ibland.

För att fortsätta citatet från Jonas Dahl, som avslut:

”…Jag sa att dela misslyckanden och att vara problemorienterad är två olika saker. När jag föreslog att vi om vi studerar både delanden av misslyckanden och framgångar, sa de till slut ja till studien. Det intressanta var att när jag presenterade resultatet av studien för ledningsgruppen och där vi även planerade hur den skulle presenteras för hela organisationen sa VD:n:

- Wow! Jag vill att när du delar rapporten med alla i organisationen vill jag att du främst lyfter fram insikterna kring hur vi delar våra misslyckanden. För det är ju där vår stora utvecklingspotential finns. Inte i våra framgångar- de ger oss snarare positiv energi men inte samma möjlighet utveckling.

Polletten hade till slut trillat ner kring potentialen i att använda organisationens misslyckanden för lärande och utveckling.”

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Konsumera och producera: en viktig balans

Nu pratar jag såklart inte om att handla saker för att få upp Sveriges BNP eller producera din egen sojamjölk till latten. Utan jag pratar om balansen mellan att skapa och titta. För utan den ena så har vi egentligen inte den andra. För konsumtion föder produktion (förhoppningsvis) och vise versa. Men det är väldigt lätt att bara fastna i konsumtionsträsket.

 
Att hitta en balans mellan att skapa och producera vid skidåkning är svårt – för det är så fantastiskt roligt att bara åka skidor!

Även fast man inte ska så kommer jag göra det nu ändå – generalisera. För jag gissar att det ser likadant ut oavsett om du är fotograf, filmare, illustratör, grafisk designer eller något annat i valfritt skapande. På internetforum, i Facebookgrupper och i kommentarerna på diverse facktidningars social media inlägg; diskussioner om (oftast) teknik och nya innovationer som kommer på marknaden. Det dissekeras in i minsta detalj om pixlar, menyer, skärpa och om varumärke vs varumärke. De som är mer intresserade av innehåll än av det tekniska konsumerar andras bilder dag ut och dag in. På Instagram, på utställningar och diverse andra sociala medier.

Och missta mig inte att jag tycker detta är fel! Att prata om och titta på det som intresserar oss är en viktig del i att hålla vårt eget intresse uppe, få nya idéer och ge oss en dos av sociala interaktioner.

En kreativ obalans

Det jag pratar om är att man fastnar i att konsumera, i detta fall foto och kanske just fototeknik. Är det inte i dessa oändliga diskussioner om små, små detaljer som kanske inte nämnvärt påverkar ditt slutresultat, så är det konsumtionen av andras bilder eller kanske Youtube och fotorelaterad videos. Vi konsumerar och läser på så mycket att vi bara kan om skillnader i enskilda pixlar, om nya (ännu) bättre objektiv och annat som ska få oss att bli bättre fotografer. Vi säljer och köper nya objektiv, kameror och tillbehör i hopp om att det ska göra oss till bättre fotografer, för att den nya modellen är liiiite bättre än den du själv har.

Vi tror att ju mer vi konsumerar, både genom ny hårdvara och att titta på andras bilder, kommer få oss att bli bättre fotografer. När vad vi egentligen gör är att skapa en obalans i vår kreativa sfär. När konsumerandet bara leder till ännu mer konsumerande och väldigt lite eller inget skapande. Detta kan vara på grund av osäkerhet på sin egen förmåga att skapa, att bättre utrustning gör mig automatisk till bättre fotograf, eller ju mer jag tittar på andras bilder så kommer jag tillslut bli bättre på komposition.

Det viktiga är att ta sig ur denna obalans, att faktiskt ge sig ut och skapa nya bilder och att själv sätta de kunskaper på prov som man så ihärdigt studerat sig till. För all den där utrustningen eller studerandet har verkligen noll värde om man inte använder det! Och den kunskapen kommer ju inte bli kunskap på riktigt om man inte gör teori till verklighet.

 

Att ha en bra kreativ balans är viktigt för sitt egna skapande, precis som vid balett!

Mer skapande än konsumerande

Den här balansen jag pratar om bör egentligen inte vara uppdelad lika, alltså 50/50 mellan konsumera och skapa. Du bör ha mer skapande än konsumerande – mycket mer! Att läsa sig till ny kunskap och idéer kan bara ta dig visst långt. Det är ute i verkligheten med kameran som den riktiga magin och utvecklingen sker. Och genom skapande sker kreativitet och kreativitet föder ny kreativitet.  

Jag menar såklart inte att man inte ska slänga sig in i dessa teknikdiskussioner eller förlusta sig i andras bilder och utställningar, inte alls! Jag menar att man behöver stanna upp ibland och tänka till – konsumerar jag alldeles för mycket utan att jag faktiskt skapar något?

Precis som med konsumerandet kan obalansen ligga åt andra hållet. Man skapar och nöter nya bilder dag ut och dag in, men man fyller inte på med ny kunskap och inspiration. Vilket i sin tur leder till att vårt skapande blir tråkigt och mer ett trögt måste, än ett kreativt utlopp.

Vad tycker ni? Hur mycket konsumerar ni och hur mycket skapar ni? Har ni lyckats få till en bra balans eller sitter ni fast på någon av sidorna?

 
Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography