Konsten att våga vara rädd och sårbar – del 3: träna på dig själv

Självporträtt är alltid ett känsligt ämne. Man kanske inte gillar det man själv ser eller vad andra ska se, tycka och tänka. Tänk om man var lika modig som Cindy Sherman!


Jag har funderat mycket på det här med att våga visa upp det man skapat. Eller snarare hur man ska finna modet att göra det. Man säger ju att man ska skilja på jobb och privat, men som enskild kreatör är det (enligt mig) nästan omöjligt. Vi lägger så stor del av vår själ i våra skapelser att det blir personligt, hur man än gör. Hur kan man då våga vara sårbar och kanske stöta på folk som inte gillar det man gör? Kort och gott handlar det ju om att bygga sitt eget självförtroende och bli bekväm i sitt skapande (och inse att man aldrig kan göra alla glada).

Jag kom och tänka på en sak som modellen Jamie Gunns sa under en av de otaliga gånger vi jobbade (och gapskrattade) tillsammans på Nelly.com:

”Att vara bekväm framför kameran är en vanesak. Du vänjer dig vid hur du ser ut på bild…”

I detta ligger det en hel del sanning! För vem av oss vanliga dödliga blir inte kall inombords när en notis på telefonen säger att xx har taggat dig i 7 bilder på Facebook? För vår egen självbild ser ju oftast inte likadan ut på bild som den vi ser i vår spegel på toaletten (i det ljus vi är vana i att se oss själva). Spegelbilden är ju också för den delen spegelvänd mot vad kameran fångar.

Vad som även styrker ovan är en fotografkollega med sitt projekt som vi kan kalla ”självbild”. Där hon jobbade med självporträtt, då hon precis som skrivet ovan inte alls gillade hur hon såg sig själv på bild. Genom en serie arrangerade självporträtt som togs under en 5 månaders period började hon sakta men säkert komma till frids med hur hon blev på bild. Det vill säga hon vande sig hur hon ser ut på bild. Idag tycker hon det är rätt kul att vara med på bild och att arrangera olika självporträtt. Klumpen i magen är borta.

Precis samma är det ju med att våga visa upp det man skapat för andra. Första gången är man livrädd, kallsvettig och mår illa. Men ju fler gånger man gör det ju mer inser man att det inte är farligt. Man inser också att de som inte delar samma smak som dig inte heller är exakt alla på hela jorden.

Vägen till utveckling är att visa upp det man skapat för andra. Det gäller att hitta ett sätt att våga. Den första gången är den tuffaste.

Och  mig hittar ni som vanligt här:
Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Perfektionisten som satt fast i ett hamsterhjul

Vi har alla varit där! Vi har ett projekt som ligger oss varm om hjärtat och som vi jobbat med länge. Vi har finslipat och inte lämnat något till slumpen. Varenda detalj har noggrant gåtts igenom. Det var egentligen klart för månader sedan, men du har fortsatt att finslipa och justera, in i minsta detalj (okej, Sickan!). Snart, snart är det färdigt för allmänheten att se. Bara lite till så kommer alla att älska detta och inte ha något att klaga på.

Hej på er! Hoppas ni har en fin fredag! Här kommer ett "extra" inlägg som spinner vidare på måndagens inlägg om att våga visa upp det man skapat och att att steget från Lightroom till offentligheten.

Vi har alla varit där! Oftast är det knutet till ett eget projekt, som är viktigt för oss personligen. Vi jobbar, vi sliter, vi skriver om, omformulerar, ändrar färg, justerar kontrast, beskär till ett nytt format, ändrar redigeringen – vi slutar aldrig ändra! Att vara noga med detaljerna och inte lämna slarvfel är såklart viktigt. Vi måste se till att det vi skapar håller en viss verkshöjd som vi känner är i linje med vad vi vill.

Vad som inte är bra är att aldrig komma loss och våga visa upp det vi skapat.

Perfektionisten som sitter fast i ett hamsterhjul

Att hantera motgångar och framförallt hantera att bli avvisad är inte alltid det lättaste. Vi tenderar att ta det väldigt personligt, även om det oftast inte är anledningen. Att någon har en åsikt om exponering, contrast eller komposition speglar ju inte dig som person. Som kreatör lägger vi ju ner hela vår själ i det vi skapar, särskilt om det är ett personligt projekt. Att få negativ respons tar då extra hårt, därför tenderar vi att falla in i perfektionism – på ett dåligt sätt. Där det är osäkerheten och rädslan för motgångar driver oss i en oändlig loop av justeringar. 

Detta kan leda till att vi inte vågar skapa de bilder som kanske betyder mest för oss. Då vi inte vill lägga ner hela vårt hjärta i något, som någon i ett kommentarsfällt inte tycker är lika fantastiskt som vi själva tycker. Vi sitter därför i otaliga timmar, dagar, veckor och månader med att finslipa, förändra och bara göra det liiite bättre. Vi har tunnelseende i de små, små detaljerna, som för publiken, kanske inte har betydelse för hur de tar emot det du skapat, de kanske inte ens noterar det – men som för dig, perfektionisten, betyder allt. 

Hur mycket vi än micro-justerar kontrasten i bilden, ändrar på något kommatecken här och där i texten eller så kommer det aldrig ta slut. Du kommer aldrig bli nöjd nog för att våga visa upp det du skapat offentligt. Ditt projekt kommer, med alla de andra tidigare projekten, bara ta plats på din hårddisk.

Det tog länge innan jag vågad visa upp mina analoga bilder online. Just för att de inte var perfekta, utan hade sina små skavanker. Tillslut lyckades jag inse att dess asme skavanker och "fel" gav bilderna en speciell känsla och själ.

Lär dig göra fel

Hur konstigt det än låter, så är det att lära sig göra fel, som är vägen ut ur perfektionismens hamsterhjul. Inom psykologi och terapi använder man en metod som kallas för exponeringsterapi. Det vill säga att man under kontrollerade former och i små doser, utsätter sig för det man är rädd för. 

Samma metod kan du som kreatör använda för att ta dig ur loopen av oändliga justeringar. Med det menar jag inte att du medvetet ska göra ett dåligt jobb genom att slarva och göra avkall på ditt hantverk och vad som är branschstandard. Utan att du kan öva på att göra små, harmlösa fel i din vardag som en psykolog-vän till mig tipsad om. Till exempel stava fel på någrot ord i ett mail, öva på att bli avvisad i en harmlös situation som inte innefattar ditt skapande (tex fråga någon om en dejt, om du kan få en vara billigare etc.). 

Genom att utsätta sig för motgångar, avvisade och att göra fel, kommer du se att det inte är hela världen om inte alla älskar det du gör (för så är verkligheten). Du kommer märka att det nej på frågan om den där dejten eller på rabatten på nya kameran, inte var så farligt som du trodde eller att personen i fråga svarade på ditt mail även fast ordet något var felstavat. Steg för steg kommer du lära dig att det är okej att alla inte kommer gilla det du gör och att dessa små fel (oftast) inte har en avgörande betydelse eller ens uppmärksammas.

I slutändan så spelar det egentligen ingen roll om världen gillar det du skapat eller inte, det enda som betyder något är att du själv gör det! Men var inte rädd för att visa upp det du skapat – för ju mer du gör det ju mer motståndskraftig mot kritik kommer du bli. Win-win!

Och mig hittar ni som vanligt här:
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography 

Konsten att våga vara rädd och sårbar – del 2: att aldrig vara bra nog

Att utvecklas och lära sig nytt är ju en självklarhet för de flesta av oss. Att hitta nya idéer, vägar och möjligheter till att skapa nya texter, bilder, illustrationer och videos. Men, har du fastnat i – jag är inte bra nog– fällan och ständigt hoppar på en ny kurs, en ny utbildning – en ny workshop? Med hopp om att en dag bli bra nog?

Att utvecklas och lära sig nytt är ju en självklarhet för de flesta av oss. Att gå en kvällskurs under ett par månader eller ta en weekend workshop på annan ort. Men, gör du det för att verkligen utvecklas till en bättre kreatör och fotograf eller för att du är rädd att aldrig vara bra nog? Är du en av dem som konstant jagar nästa kurs och workshop för att tillslut bli ”bra nog”? Bara en kurs till i ljus så tar jag tillräckligt bra studiobilder. Bara några till porträttkurser så kan jag våga lägga upp mina gatuporträtt på Facebook och Instagram.

Bara en till kurs i…

Jag läst en gång att en skola sa att skrivkramp (writers block) är på grund av fel eller otillräcklig skrivteknik. Att man inte har den tekniska kunskapen för att se möjligheterna och ta sig vidare i texten. Liknande kan appliceras på de flesta kreativa yrken, som fotografer till exempel, att vi inte har tillräcklig med tekniska kunskaper om exponering, blixtar, ljus och komposition för att kunna skapa nya bilder. Och tänk om det vore så enkelt!

Även om det till viss del är sant då kunskap föder kreativitet. Men en kreativ block är något som alla drabbas av, amatör, proffs och världsberömda mästare. Och proffs och världsberömda mästare borde ju i teorin kunna sin teknik!

Kunskap föder kreativitet. Jag läser mycket böcker som jag tycker gör mig smartare och mer kreativ.

Bara en till kurs

Rädslan över att aldrig vara bra nog tror jag de flesta av oss känner, oavsett kreativ aktivitet eller val av yrke i livet. Att känna att andra är bättre och tar bättre bilder, snyggare redigeringar och har en bättre känsla i sina kompositioner som du aldrig kan uppnå. Att jag inte är bra nog att kunna bli publicerad, få fina kommentarer på mina bilder online eller bra nog att någon vill ha mina alster på väggen.

Utvecklig och lärande är så klart extremt viktig, både för vårt eget välmående och vårt skapande. Det är också lika viktigt att lära sig och ta med sig kunskap från de kurser och workshops som man går. Men, det finns också en gräns hur mycket alla dessa kurser faktiskt kan ge dig. Hur mycket teknisk kunskap om blixtljus, kamerateknik, sensorkonstruktioner och exporteringsinställningar för Lightroom behövs egentligen för att förbättra dina studiobilder, familjeporträtt eller gatubilder? Tillslut (och relativt snabbt) når man gränsen för vad du faktiskt kan lära dig och få ut av dessa kurser.

När det känns bra i magen och vi har roligt när vi skapar så händer det bra saker. Vi vågar gräva djupare, utforska nytt och testa - utveckling! Som när jag började min tidigare karriär som skidfotograf – jag följde magen (och snöfallen) på vad som fick mig och andra att bli sugna på att åka skidor.

Lyssna på magen

Tekniska kunskaper om ditt hantverk kan egentligen bara ta dig visst långt i din utveckling (trots vad alla kurser och workshops säger). Det som tar dig över framåt och beyond är din egen vilja att skapa, experimentera och framförallt att VÅGA visa upp det du skapat. Att våga fortsätta skapa nya texter, nya bilder och nya illustrationer trots den lilla rösten i huvudet som säger att du inte är bra nog. Och, sätta de lärdomar du har lärt dig på repeat tills de sitter i ryggmärgen. Att våga följa sin magkänsla när man upptäcker något nytt som tilltalar dig, även om det inte är vad Facebook eller Instagram tycker är bra. Det viktiga är att DU känner det är bra. Det är då riktigt utvecklig sker – det är då du gräver djupare och utvecklas.

Att fortsätta skapa efter magen är det som för dig framåt. Nötandet och repetition. Tillslut så kommer vi alla till det tillfället där vi måste visa upp våra alster för andra för att kunna ta oss vidare i vår utveckling. Om det sen är en sakkunnig vän eller kollega, redaktör eller på sociala medier spelar inte så stor roll. Men, steget måste tas för att komma vidare! Om du inte är redo för det helt offentliga rampljuset, fråga någon som du litar på och ser upp till och börja där.

Kom ihåg att du är bra nog och följ vad magen säger! Ju mer du nöter och filar på ditt hantverk ju bättre kommer du bli och självförtroendet tenderar att följa med vår utveckling. 

Vill du ha feedback på något som du skapat men inte vill visa upp online? Skicka ett mail till Himself(at)johanstahlberg.com

Och mig hittar ni som vanligt här:
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography 

Första inlägget och om Konsten att våga vara rädd och sårbar – del 1

Hejsan!

Hoppas ni kommer gilla denna blogg om kreativitet här på Fotosidan! Kreativitet är något som jag är otroligt fascinerad över. Hur man kan bli mer kreativ, ta sig ur kreativa svackor och hitta ny kreativitet. Ständigt jagar jag nya möjligheter, kunskaper och sätt att se på världen – som kan få mig att bli mer kreativ och en bättre kreatör och fotograf! Här kommer mitt första inlägg och första delen, där jag tar upp något som alla fotografer känner (iallafall någongång) rädslan för att visa upp sitt arbete.

Att vara fotograf kan vara det bästa arbete som finns. Att vara fotograf kan vara det jävligaste och mest nervbitande arbete som finns. Att vara fotograf är som en jobbig prenumeration av kalsonger man aldrig blir av med, fast istället för kalsongen får du gråa hårstrån – som du aldrig blir av med.

Det här med skapande som kreatör och som fotograf. Och den där portfolion – fönstret till vår egen själ– som vi ständigt ömt vårdar och förfinar. Vi slipar på våra bilder, texter och videor till förbannelse. Vi skriver om, redigerar om och gör om. Ibland för oss själva, ofta på grund av rädsla. Den där rädslan att bli skrattad åt, att bli genomskådad, att bli feltolkad, att ingen kommer gilla vårt arbete. Att offentligt och framför andra – misslyckas och göra "fel".

Rädsla kommer i många olika former. Rädsla för att visa upp sina bilder på fotosidan, ställa sin fråga i forumet eller att en kund inte kommer vara nöjd med dina bilder.

Rädsla – ditt krokben i vardagen
All denna rädsla för vårt eget skapande, färdigheter och arbete. En rädsla som egentligen aldrig försvinner, oavsett om man är nybörjare, entusiast eller proffs. En rädsla som sätter krokben för många av oss. Man kan bara tänka på hur många nya Harry Potter böcker, Nyckeln till frihet manuskript, Mona Lisor och Vivian Maier-talanger som ligger undangömda på hårddiskar och i förråd runt om i världen som aldrig kommer se dagens ljus på grund av rädslan för att misslyckas.

Men, är vi heller inte rädda eller i alla fall lite oroad och nervös för det vi skapar, så har vi krupit för djupt ner i bekvämlighetszonen. Och där sker ju som vi vet ingen magi eller utveckling! För rädsla kan användas som bensin på elden. Som bränsle för att nå våra mål och drömmar. För dem går hand i hand, rädslan för och kärleken för att skapa. Som att åka skidor nedför en brant bergssida – rädslan som håller dig fokuserad med tungan rätt i munnen samtidigt som du har fantastiskt roligt!

Rädsla kommer i många olika former. Rädsla för att allmänheten inte ska tycka att din bild är bra nog på deras idol. Att redaktören ångrar sitt val av fotograf till uppdraget.

I kommande inlägg kommer jag prata vidare om rädsla som kreatör och fotograf!