Ensamma kreatörer borde samarbeta mer

Hur mycket samarbetar du med andra i din roll som kreatör? Där samarbetet går ut i att skapa något, tillsammans eller enskilt, men att gemensamt driva det framåt med målet att det blir ett bättre slutreseultat.

Inte? Jag anade det!

Den ensamma kreatören

Du är precis som jag, en frilansande kreatör, en konstnärssjäl, en ordtrollare för de sju kungadömena. Du målar färgsprakande magi, skriver historier så fängslande att George R.R. Martin att bli grön av avund och du tar bilder så tidlösa att modernt lagringsmedia inte kan hantera dem.

Du är en.

Den ensamma kreatören. En tanke och framförallt ett scenario som inte är helt ovanligt när man frilansar eller på ett elkler annat sätt sysslar med ett kreativt yrke eller hobby. För vi är ju ensamma i vår firma då vi skapar och allt sådant roligt. Men vi är också säljare, projektledare, ekonomi- och redovisningsansvarig på daglig basis. Även rörmokare om det vill sig riktigt illa. Vi är också oftas ensama där i skogen eller på stan när vi tar våra bilder för att inte spräcka vår kreativa bubbla.

Den där tanken eller illusionen att vi är bäst ensamma.



Det är där vi skapar bäst för då får vi oftast skapa exakt så som vi vill och så som vi har tänkt oss i huvudet. För vi vil inners inne vara den där kreativa gnistan som skapar magin – vår magi.

Men blir det alltid bäst så?

(Ett samarbete mellan mig som fotograf, prisbelönta konditorn Danna Vu och Rumänske illustratören Maria Basea).

Världen skapades tillsammans, så varför skulle inte vi?

Är ju en ganska bra fråga. Då stora delar av den moderna världen, dess ekonomiska framgångar, teknologiska utveckling och globala nav, skapades av samarbeten*. Det var inget land som gjorde något helt själv. Allt skapades genom att samarbeta, samexistera och tillsammans skapa och utveckla något.


*Så klart med sina egna problem, historia och fram/baksidor.

Utan detta så hade du aldrig haft möjlighet till din weekendresa till Paris. Eller den dator som du nu sitter och läser detta på. Det finns en stor möjlighet att det bolag du jobbar på idag, eller dess kunder, inte hade funnits om inte vår värld hade samarbetat. Du hade istället fått surfa på en antagligen sämre, mindre utvecklad, lokal variant av din dator där du läst om det fantastiska Paris och vilka ekonomiska framsteg de kunder som din arbetsplats aldrig skulle kunna samarbeta med gjort.

Så, Johan, vart vill du komma med allt detta samhällsvetenskapliga raljerande?

(Ett samarbete mellan kocken Lena Flaten på Flammans Skafferi i Storlien och mig som fotograf).

Vår egna bubbla

Jo, tack för att du frågar… vi kreatörer bli så lätt fast och inbitna i myten om den ensamma kreatören och våra egna, ofta heliga, kreativa processer och tankar, att vi aldrig tillåter oss själva (eller tänker tanken) för samarbeten som innefattar just dessa. Anledningen som gjorde att tanken slog mig var att inget bra skapas helt själv, även om man tror det. Men jag kan garantera dig att varken Richard Avedon, Elon Musk eller Vincent van Gogh skapade det vi kan se idag var helt på egen hand.

Avedon hade som vi vet ett helt team med kreatörer omkring sig och Elon Musk har några av de skickligaste ingenjörerna anställda för att förfina och förverkliga hans visioner. Och Van Gogh? Han var under en tid rumskamrat med kollegan Paul Gauguin där det kan antas det diskuterades konst flitigt. Så flitigt och eldigt att en argumentation emellan dem påstås vara orsaken till att van Gogh skar av sig örat. Men förutom mindre nedskärningar så skapade den även tillsammans ett community med andra progressiva konstnärer – för att driva sitt konstnärskap framåt.

(Ett samarbete mellan mig och konstnären Viktoria Hessel, som dock aldrig resulterade i något konkret, men sådde flera frön!).

När man vågar spräcka sin egna bubbla

Som ni vet så läser jag ju Peace & Development på Linnéuniversitetet i Växjö just nu. Jag har också precis börjat på en ny distanskurs på Katrinebergs folkhögskola, igen. 2019 så gick jag under Ann Eringstams ledning, Visuell gestaltning, på Katrinebergs folkhögskola i Vessigebro. En termin som var extremt givande för mina egna kreativa processer. Inte för att jag lärde mig något tekniskt nytt, utan för jag fick möjlighet att interagera, fundera på och inspireras av 25 stycken andra projekt, bildserier och fotografer som alla var i olika stadier och platser i sitt fotograferande. Utöver det så fick jag också 25 stycken åsikter, tankar, funderingar, idéer och synsätt på mitt egna fotoprojekt som jag gjorde. Det gjorde att grundidén av mitt dåvarande projekt växte från att vara tekniskt korrekt och kanske halvtråkigt (i bästa fall) till att få flera ytterligare dimensioner och djup. Tack vare saker som jag inte själv tänkt på eller något någon sa eller visade, som satte igång kreativiteten ytterligare. 

Just detta är anledningen till att jag återigen besöker den blivande världsmetropolen Vessigebro. För igen att få 25 personers unika tankar, insikter, syn på världen, bilder, fotografi och historier som gör att mitt kommande bildprojekt (förhoppningsvis) kommer gå från en grusig skogsväg till en motorväg med frifart. 

Allt tack vare nya samarbeten, öppenhet för andras insikter och gemensamt skapande. Så varför ska vi hålla på att ständigt skapa och harva på själva när vi genom samarbeten och andras insikter kan skapa ett ännu bättre slutresultat?

Den fantastiska känslan av att vara värdelös!

(Pressbild Linnéuniversitetet)

Hur många gånger har du börjat om? Med börja om menar jag ju inte att sälja huset, elbilen och hunden (till kattens stora glädje) och emigrera till ett land du inte ens kan uttala för att inviga din splitter nya identitet. Nä, så extrem och drastisk behöver man kanske inte vara, varje gång. Jag pratar så klart om att byta bana i livet och karriären och att helt suga på det man gör!

Att helt bryta invänjda, inarbetade rutiner, arbetssätt och processer och helt chocka hjärnans sammanflätade nervbanor med att för en gångs skull skapa nya. Det är något jag precis har gjort och det är helt förskräckligt och helt underbart. 

Jag älskar det!

Länge har känslan för att göra något helt annorluna funnits i mitt bakhuvud. Något nytt som skakar om och får mig hoppa ur gamla gängor. Coronapandemin satte många käppar i hjulen för mig. Eller snarare för mitt bolag. De flesta av mina kunder gjorde som många andra företag och knep åt om marknadsutgifterna när världen lamslogs. Jag fick trassla mig fram på a-kassa för att överleva. Något jag av någon anledning skämdes otroligt mycket över. Under tiden så förflyttade jag mig också, då tillfälligt, ned till Växjö för att hjälpa till min mamma att ta hand om min dödsjuka far. Jag passade då på att studera och läsa upp mina gymnasietbetyg via komvux. Dels för att ha något att fördriva tiden med och för att självförvekliga mig genom att ha grundläggande behörighet till högskola och universitet. Dock var detta helt utan planer att göra slag i saken efteråt.

Men även om komvuxkurserna inte var några att skriva hem om så väckte dem en eld i mig. Den där fantastiska känslan av att utvecklas, lära sig nytt och utvecklas framåt. Att växa som människa. Så just nu går jag första terminen på det internationella och engelskspråkiga programmet, Peace and Development Studies, vid Linnéuniversitetet i Växjö. Inte för att jag ska lägga min kreativa sida tillsammans med kamerorna på hyllan. Dem kommer få följa med in i detta. Området är något som intresserat mig och som jag vart på väg in i flertalet gånger, men som aldrig blivit av. 

Sedan september har jag har fått lära mig nya hanteringssystem, att skriva akademiskt korrekta texter (sömnpiller!), alla möjliga och omöjliga sätt att referera och även att lära mig läsa på nytt. Varje nytt koncept, idé och lärdom går trögt, tar enorm energi och en god portion ångest att få in i huvudet. Och jag behöver ofta läsa om allt flera gånger för att jag ens ska få en aning vad det handlar om.

Jag älskar det! 

PS. Ber om ursäkt för avsaknaden av inlägg men ovan har som sagt tagit massvis med tid och energi. Men jag börjar landa i allt och kommer således ha mer tid till att skriva här! 

Min talang är inget att ha (och du behöver heller ingen)

Hur kan speciell talang existera i våra gener om vi alla är lika från födseln? Medfödd talang är bara en tråkig myt om den exceptionnelle kreatören. En myt som gör att vissa tror att andra är så mycket bättre än sig själva – på grund av ett biologiskt övertag. Så är så klart inte fallet!

(Några timmar på motorcykeln är mitt perfekta recept på en bra semester.)

Hoppas alla haft en riktigt fin semester i solen och värmen, det har jag! Och under min semester så föddes idén till detta inlägg. Jag har på flera olika håll hört ordet talang slängas runt, från släktingar och så klart på sociala medier. Och sättet som talang har använts och syftas på bekymrar mig, mycket! För det skapar en konstig myt om en kreatör som är biologiskt bättre än resten av oss på vissa yrken. Så länge vi inte börjar plocka ihop våra framtida barns gener genom olika utseende och kunskaper, som en take away meny på den lokala thai-restaurangen. Det fick mig att fundera och att skriva.

Same same, but hardly different

Vi alla föds lika sägs det ju. Och det stämmer ju rätt så bra. Alla människor på vår planet är 99,9% identiska i vårt DNA. Det vill säga att personen bredvid dig, oavsett kön, hudfärg eller antal hårstrån på huvudet, delar samma DNA som dig, förutom futtiga 0,1%.

Vi föds med två fungerande ögon att se med, två ben och fötter för att gå och springa, två händer och tio fingrar att greppa saker med och två öron att lyssna på ljud med (med medicinska undantag, så klart). Så när doktorn klipper navelsträngen och vi står redo på startlinjen för livet, så är vi alla lika. Det vill säga våra fysiska förutsättningar är desamma oavsett var på planeten vi föds. Sedan finns det en mängd andra saker som influerar våra förutsättningar i livet, såsom ekonomiska, sociala och geografiska aspekter. Men vår fysiska form är lika.

Vad innebär det för oss kreatörer av alla olika slag? Kan jag födas med en bättre känsla för estetisk form som direkt gör mig bättre lämpad som grafisk designer än min granne? Kan jag födas med ett bättre bildseende och känsla för komposition vilket ger mig en fördel gentemot alla andra i den lokala fotoklubben? 

Det vill säga, kan jag födas med en talang för något?

Nej, det kan du tyvärr inte. I alla fall inte något som gör dig till en bättre konstnär, författare eller regissör. Föds du dock med samma gener som Tacko Fall, som vid 26 års ålder stoltserar med hela 229 centimeter på höjden och 250 centimeter mellan fingerspetsarna, så lär du också bli draftad till NBA och ha ett litet fysiskt försprång gentemot de andra spelarna. Dock föddes han inte med en naturlig talang för basket, utan blev först inte ens vald i den vanliga draften.   

Vilket ändå känns förtröstande. Att ingen föds som en bättre kreatör på något sätt, utan allt är upp till oss själva och egen vilja att utvecklas. För skulle vi födas med talang för något så skulle jag då varit rökt inom mitt yrke som fotograf och CD. Jag har nedsatt syn på ena ögat och mitt färgseende är så pass dåligt att jag inte ens fick en reservplats i armén när jag gjorde lumpen för 200 år sedan.

Det här då med “talang”

Ja, definitionerna av ordet talang är många. Men den vanligaste är nog som sagt att talang är en naturlig, medfödd, förmåga att vara bra på något utan att ha övat på det innan. En medfödd naturlig fördel som gör en person till exempel till en bra fotograf – utan att ha rört en kamera innan.

Men eftersom man inte kan födas med en medfödd talang för något, om man inte då är Tacko Fall. Eller föds med en speciell version av en gen hos x-kromosomen. Den hanterar monoaminoxidas enzymet, som då gör oss extra adrenalinsökande och impulsiv. Vilket då, såklart, gör dig perfekt för en karriär som professionell lejontämjare eller mellanstadielärare.

Så vad kommer då det vi ser som talang i från?

Ursprungligen kommer talang antagligen från alla möjliga håll, fler än vad vi kan ana. Vi människor har ju en förmåga att ta in allt vi ser och gör, både medvetet och framförallt omedvetet. Hjärnan registrerar, processar och lagrar mer intryck än vad vi tror och framförallt vad vårt egna medvetande uppfattar. Och det är just detta som gissningsvis missuppfattas som medfödd talang. Att vi snappar upp saker under tidens gång som vi inte ens är medvetna om, och sedan plockar fram och använder till något nytt. Har du en “talang” för golf efter att bara spelat några enstaka rundor? Antagligen har du tidigare i livet sysslat med eller studerat något där liknande färdigheter, motorik och uppfattning kan omvandlas till att använda klubba och boll med precision. 

Jag vet inte hur många inlägg jag ser i olika Facebookgrupper för fotografer där folk önskar de hade samma talang som världskända fotograf x och y. Eller att någon de känner som precis plockat upp en kamera och redan tar fantastiska bilder. Att dessa personer föddes med denna gudalika talang. Men att den bekante tidigare sysslat med grafiskt arbete som yrke som sedan i sin tur kan omvandlas till fotografiskt bildseende och komposition, brukar oftas ignoreras till fördel för den fantastiska talangen.

Även ikoniska legender som förändrar en hel industri med sina verk föds inte med talang (även om det kan ses så). Richard Avedon, en av vår tids mest kända fotografer, som förändrade hur vi ser modebilden för alltid, plockade inte bara upp en kamera och direkt hade talangen för dessa bilder. Att hans mamma kom från en familj av klänningsmakare och pappan drev en klädbutik, har nog en hel del med det att göra. Att Avedon, redan innan han antagligen kunde minnas, exponerades för modebranschen, kläder och stil och satte säkert ett större avtryck i honom än vad han själv insåg.

(Bilden har inget med texten att göra, jag behövde bara bryta av lite!)

Så vad kommer det vi ser som talang ifrån

Kort och gott – hårt arbete med en gedigen vilja att vilja bli bättre och utvecklas. Inget annat.


Tänk på alla dessa gånger du har tänkt på något helt briljant i huvudet, men inte haft någon aning om hur du ska göra verklighet av din ide? Detta hände oss ofta som barn. Vårt sinne och tankar är oförorenade med för mycket extern påverkan från samhället och livet. Som barn löpte våra sinnen fria, med en oändlig ström av idéer och visioner. Men, vi hade oftast ingen aning om hur vi skulle göra dom till verklighet, på riktigt. Under tiden som vi lär oss nya kunskaper och färdigheter i livet. Från olika skolor och utbildningar, upplevelser, händelser och konversationer, så fyller vi våra huvuden med kunskap och blir mer upplysta och kunniga. Plötsligt så vet vi hur man lägger ihop 2+2 för att skapa vår version av 4 eller lösningen som leder till 4.

Så kunskap är ju egentligen talangen som många tror vi föds med. Antagligen för vi inte visste vi hade kunskapen eller erfarenheten lagrad där längst bak i hjärnbarken som sedan kunde omvandlas till just det du ska göra nu. Så ju mer du arbetar med den där viljan att faktiskt vilja bli bättre och nå nästa mål som du satt – ju mer “talang” kommer du få.

Talang som du själv arbetar dig till, inte som du på något magiskt sätt föddes med.

Så nästa gång du suckar över någons till synes otroliga talang för något, misströsta inte. Jobba bara lite mer och lite hårdare på det du vill och du själv kommer skapa din talang.

//Johan

Att bara sitta och vänta på inspirationen

Det här med att vänta på inspirationen. Att inte skapa för att “jag inte känner mig inspirerad just nu”. En mening vi säger plågsamt ofta – som om vi kan bestämma när inspirationen ska slå på. Att inspiration plötsligt hoppar på oss är mer en tillfällighet än något annat.

En väldigt känd replik är “om jag skulle sitta och vänta på att inspirationen kom till mig, skulle jag aldrig få något gjort”. Vilket faktiskt stämmer väldigt bra. Särskilt om man befinner sig in en kreativ svacka. Då tenderar ju inspirationen att aldrig knacka på.

Så hur hoppar DU på inspirationen istället för att vänta på den?

Jag tycker Karin Kronborg beskrev det väldigt bra i vår senaste text tillsammans:

“Om vi börjar med disciplinen. Bara ordet känns ju helt fritt från kreativitet så hur kan det bidra? Jo, genom att vi är programmerade för att upptäcka och utforska, lösa problem, så stimuleras belöningssystemet bara av att vi gör något, istället för att oroa oss eller grubbla. Vi kan alltså inte befinna oss både i stress och i utforskar-mood samtidigt vilket betyder att vi ”fintar” bort rädslan och stressen genom att uppehålla oss med någonting.

Konkret betyder det att vi ska bestämma oss för att göra något även om vi inte vet vad det kommer att leda oss till.” 

Dina sämsta bilder och texter är vägen framåt

Precis som Karin skriver ovan så är disciplinen det som tar oss framåt. Med disciplin menas inte (i detta fall) att du ska gå upp kl 05:30 varje dag och öva meningsbyggnad, color grading, eller gyllene snittet. Utan det handlar om att ha disciplin nog att fortsätta skapa även om det känns oinspirerande, tråkigt, dåligt och rent utav helt jävla meningslöst. 

För skapande skapar kreativitet som skapar i sin tur mer kreativitet. 

Det egentliga enda sättet att ta sig ur en kreativ svacka är att ta sig i kragen och faktiskt sätta sig ner och faktiskt skriva, fotografera eller vad du nu sysslar med – hur jobbigt och oinspirerande det än är. För, för varje skitkasst textstycke och dåligt komponerad bild så kommer du närmare toppen av den djupa och branta backen som kallas för kreativ svacka. Då det är bara enbart genom aktiv handling som vi rör oss framåt, och med detta även klarhet i vårt skapande.

Det innebär att ta sig själv i kragen och lägga i en högre växel i sitt skapande. Att inte skjuta upp, hitta på ursäkter eller annat som gör att du inte sätter dig ner och skapar. För det finns ingen annan som gör det åt dig, tråkigt nog! Så varje gång du tittar på skärmen och suckar djupt över vad du åstadkommit – var inte så hård mot dig själv. För det betyder att varje kass bild, textrad eller penseldrag är ett steg närmare ny inspiration och skaparlust. Det gäller bara att orka ta sig över toppen på backen.  

Kreativa pauser 

Ibland så finns det annat som blockerar vår kreativitet och skaparlust. Saker som kanske inte räknas som en kreativ svacka. Det kan vara stora förändringar i privatlivet, såsom dödsfall, separation eller förändrad jobb- eller livssituation på andra sätt som tar mycket energi. Och energi är ju även vår lust och förmåga att skapa. 

Så ibland så krävs det drastiska åtgärder för att tillslut hitta tillbaka till glädjen att skapa. Att helt lägga undan kameran eller ritblocket ett tag och fokusera på annat för en tid kan ibland vara exakt vad som behövs. Att förkovra sig i en ny hobby, fokusera på träning och hälsa eller bara spendera mer tid med nära och kära kan ibland vara exakt det din kreativa ådra och lust behöver. 

(Att ta en kreativ paus från allt vad skidåkning var i 6 år var exakt vad jag behövde. Tillslut fick jag tillbaka lusten och glädjen med att åka, och fotografera/skriva om, skidor tillbaka. Idag är det roligare och mer givande än någonsin!)

Viktigt att notera att det finns andra, värre, saker som inte bara kan förhindra vår kreativitet, utan det mesta i vårt liv. Jag pratar såklart om psykisk ohälsa och depression. Är det så att det är mer än bara inspirationen och lusten att skapa som försvunnit under en längre tid så ska du söka professionell hjälp!

Önskar er en riktig skön midsommar och semester! Jag bjuder på en riktigt gammal bild från 2007 och hoppas ni får det lika slappt i soffan eller hängmattan som min gode vän Henrik hade det – medans livet och cyklister flyger förbi!




Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Att möta sina demoner – del 3: Hur håller man igång den kreativa motorn bäst?

Det tog ett litet tag, på grund av personliga skäl, men här kommer del tre i att ta sig ur kreativa svackor, tillsammans med Karin Kronborg,  samtalsterapeut & coach i integrativ psykoterapi!


Vi har alla varit där, jag med – den kreativa torkan!. Allt känns så otroligt tråkigt, oinspirerande och ingen idé känns ny. Att ens lyfta pennan, kameran eller öppna InDesign är lika motigt som att betala förseningsavgiften man fått på trängselskatten. Att skapa känns som att gnida två sandpapper mot varandra och allt är på ren rutin och blir mediokert – på sin höjd!

Hur tar man sig ur en kreativ torka och får igång den kreativa motorn igen?

Del 1: https://www.fotosidan.se/blogs/om-kreativitet/att-mota-sina-demoner-del-1.htm
Del 2:https://www.fotosidan.se/blogs/om-kreativitet/att-mota-sina-demoner-del-2.htm

Att hamna i kreativa svackor är inget nytt. Alla kommer in i dem till och från. Även Picasso och Leonardo da Vinci hade garanterat formsvackor. Men vad är då en formsvacka för kreativiteten? Jag pratar inte om att man inte kommer på rätt rubrik till ett blogginlägg, får till redigeringen på en bild eller inte lyckas göra sin bästa design någonsin till kundens helsidesannons nästa vecka.

Jag pratar om när skapandet i sig ligger på sparlåga. När man inte vill gå ut och fotografera, läsa en ny bok om ditt ämne eller jobba med det där egna projektet – under en längre tid. Alltså inte när man inte lyckas lösa något på kort sikt. Dessa perioder går ofta hand i hand med vårt eget mående och privatliv. Vi går igenom något som rubbar vårt skapande. Så som att bli av med jobbet, sjukdom, relationsproblem eller en pandemi. Vi behöver fokusera vår tid och energi på annat. 

(Hur vi och vår kreativitet känner oss ibland!)

Hur får man då igång den kreativa motorn efter en längre tids avbrott? 

Förstå så behöver du byta olja och filter å sen… Skämt och sido! (Även om det inte är helt fel). Det som hjälpte mig till stor del var att förstå hur kreativitet kommer till och funkar rent praktiskt. Att förstå att kreativitet och förmågan att generera briljanta koncept och idéer är en muskel. Och precis som muskler så förtvinar kreativitet om vi inte använder det. När vi inte använt en muskel under en längre tid, vid till exempel ett benbrott, så behöver vi ju träna upp den muskeln till sin forna glans.  

Exakt samma sak gäller med din kreativitet. Du behöver träna upp den på nytt genom att använda den. Vilket kan vara lika lättare sagt än gjort. Vi behöver (oftast) tvinga oss till att göra vår “rehab” även fast vi inte vill. Tvinga oss till att gå ut att fotografera, tvinga oss till att skriva några rader, tvinga oss till att måla. Och precis som med att bygga muskler på gymmet, så tar det även tid att bygga upp din kreativa muskel – det sker inte över en natt. 

Den klassiska meningen “kreativitet föder kreativitet” är lika sann och verklig som morgonrusningen en måndag. Ju mer du omger dig av och utövar kreativitet (i vilken form som helst) så kommer det i sin tur sätta igång maskineriet i vår hjärna och ju mer du drar på gasen ju högre växel hoppar i. Vad och hur “bra” resultatet av din kreativitet är sekundärt. För inte bryr du dig hur fint din bil går när du väl har fått igång den en kall vinternatt på en skogsväg? Du är bara glad att den äntligen startat och du kan ta dig hem.

Det svåra i detta är att komma igång och pallra sig ut eller till att göra något kreativt. Ett bra sätt är att försöka att få in det som en rutin i din vardag och dagliga arbete. Kreativa aktiviteter behöver inte alltid vara stora eller ta dig till nästa stad för att utöva.

Karin Kronborg – Samtalsterapeut & coach i integrativ psykoterapi

Jag tänker att vi behöver tre saker för att hålla den kreativa motorn igång - disciplin, lek och tillit.

Om vi utgår från problemet av att uppleva kreativ torka eller prestationsångest.  Är du dessutom under tidspress ökar stressen och då stryps din förmåga till kreativitet (eftersom ditt system tror att du har andra fysiska, farligare hot att bemästra). Att inte ha tillgång till sin kreativitet kan så klart i sig leda till en ökad stress och så där håller vi på i en nedåtspiral. Tankarna hänger på och är ofta negativa.


Har vi lång tid på oss, men ändå känner prestationsångest eller oro för att misslyckas till exempel inträffar inte sällan att vi börjar skjuta upp det vi behöver göra. Vi prokrastinerar. Det här känner många av oss igen sig i, eftersom vi är konstruerade så att vi undviker det som är obehagligt om vi kan. Vi får en kort tids tillfredsställelse när vi inser att vi inte behöver oroa oss just nu, men får ofta en längre tids ångest och då kanske prestationskraven blir ännu högre eftersom “nu när jag har fått så här lång tid på mig behöver det ju verkligen vara bra”. Känns det igen?

Så hur håller vi motorerna igång? 

Om vi börjar med disciplinen. Bara ordet känns ju helt fritt från kreativitet så hur kan det bidra?  Jo, genom att vi är programmerade för att upptäcka och utforska, lösa problem så stimuleras belöningssystemet bara av att vi gör något i stället för att oroa oss eller grubbla.  Vi kan alltså inte befinna oss både i stress och i utforskar-mood samtidigt vilket betyder att vi ”fintar” bort rädslan och stressen genom att uppehålla oss med någonting.

Konkret betyder det att vi ska bestämma oss för att göra något även om vi inte vet vad det kommer att leda oss till. 

Detta har används tex inom skolan och brukar benämnas som  GRIT - framgång genom ihärdighet. Ibland beskrivs det som en egenskap men forskning visar att man kan öva upp sina förmågor till uthållighet.

Metoden bygger förenklat på att man inte alltid kan vänta på att motivationen eller inspirationen kommer, utan man börjar helt enkelt med något även om lusten inte finns, och genom att belöningssystemet  aktiveras när vi vi göra något får vi inspiration att fortsätta så länge vi hittar något meningsfullt  i det vi gör.

Tips! Använd den sk Pomodoro-metoden. Du bestämmer dig för att sitta med din uppgift i min 25 min även om du inte vet exakt var eller med vad du ska börja, ta fem min paus, och sen fortsätter med nya 25 min, tar paus osv.  

• Det andra vi behöver mer av för att frigöra vår kreativitet är att leka och ha roligt!
• En forskare* vid Northwestern University fann i ett forskningprojekt att människor hade  lättare att lösa ett pussel efter att ha sett ett kort humorklipp.
• Att ha kul, och därigenom lätta på spänningar, ökar alltså vår mentala flexibilitet och l hjälper oss alltså att tänka mer kreativt och att lösa utmanande situationer.⁠
  
  
• Ett annat intressant exempel på samma fenomen är att Google uppmuntrar i sitt program “Search inside yourself” sin personal att åka rutchkana på arbetstid.(Någon nämnde att Coop Sverige även erbjuder sin personal detta.)  Ett fenomenalt sätt att reducera stress genom lek och rörelse.
• Utöver lekfullhet och utforskande behöver vi så klart även vila och reflektion för att få kontakt med våra känslor och se vad vår rädsla eller oro står för. Känslor är en tillgång och de försöker säga något till oss. När vi har accepterat dem och insett att vi även kan misslyckas, vilket är en del av den kreativ processen, kan vi agera genom tex disciplin och lekfullhet därmed få tillgång till vår kreativitet och storhet.  

Summa summarum: 

-   Acceptera & utforska ditt motstånd och dina känslor
-   Gör någonting, hellre lite än inget för att komma igång
-   Lek och ha roligt
- Lita på din process, du vet inte alltid vilka vägar den tar

*Mark Beeman, Ph.D  Northwestern University
https://psychology.northwestern.edu/people/faculty/core/profiles/mark-beeman.html

Du hittar Karin Kronborg här!

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography