Är dina vänner smarta nog att umgås med?

Smarta människor säger ju att man ska umgås med människor som är smartare än dig. Man ska ju även umgås med folk som har samma visioner och mål som dig. Så, är dina vänner smarta nog för dig? 

Nu är det dags att rensa i vänlistan på Facebook, i mobilen och säga upp kontakten med barndomsvännerna. För du är ju uppenbarligen det skarpaste objektivet i samlingen. Så, gör dig av med alla vänner och personer runt omkring dig som inte ligger på samma intellektuella nivå och vinn den ädlaste av alla fototävlingar – livet!

Man blir som man umgås    

Nej, så klart ska du inte bränna alla dina digitala broar eller göra dig av med dina bästa vänner för att söka nya bekantskaper med någon siffra högre på högskoleprovet. Men att man blir som man umgås är ju ändå ganska så vedertaget. Vi människor är ju flockdjur och att hålla sig till flocken och göra som den, sitter djupare inpräntat i vårt DNA än att pixel-peepa bilder i diverse Facebookgrupper.

En smart person (som jag inte kommer ihåg namnet på) så att för att utvecklas dit man vill så måste man också omge sig av personer som: 

1. Vill samma saker och har samma mål.
2. Redan är där. 

Det vill säga om du (till exempel) vill träna för att springa ett lopp på 1 mil, så tränar du inte med 100-meterslöpare som vill springa så snabbt det bara går på kortast tid. Vill jag utvecklas som fotograf så minglar jag kanske inte på Mekaniska verkstadsförbundets årsmöte. 

Ja, ni fattar grejen!

Så, hur kan jag då hitta smarta människor att lära mig och utvecklas av utan att behöva köpa en ny adressbok?

Ny vänner 2.0

Ja, det är ju inte alltid det lättaste att skaffa nya vänner eller ens komma åt dessa smarta och framgångsrika personer för att bli deras nya BFF. Men det betyder inte att du inte kan ta del av deras visdom? Jag älskar mina vänner, vi ger varandra säkerhet och utbyte av idéer och annat som jag sätter stort värde på. Men, vi jobbar inte i samma bransch, har inte samma mål och visioner (och de läser eller lyssnar aldrig på de länkar jag skickar heller för den delen…).

Som ni säkert anat när ni läser mina texter här på Resumé så är jag ju ett stort fan av kreativitet och allt som driver oss framåt på det personliga planet – det vill säga saker som gör oss ännu mer kreativa. Att kunna umgås med likasinnade varje gång jag vill är inte möjligt i både praktiken och verkligheten.

Eller är det?

Jag rör på mig ganska mycket. Är jag inte ute och avverkar mina 10 000 steg om dagen så är jag ute och springer. Gör jag inte det så sitter jag hemma vid datorn och jobbar. Så fort tiden och möjligheten finns så lyssnar jag på podcasts eller ljudböcker. Även om diverse såpa-poddar och Harry Potter såklart är bra, så ser jag till att ha dessa smarta och mer framgångsrika personer på besök i mina öron.

Det ger möjligheten att få ta del av information, insikter och idéer som jag själv kan använda i mitt liv och arbete. Så klart är inte varenda minut och sagd mening något nytt som jag lär mig eller tar mig framåt, men varje podd eller bok ger mig något – stort som litet. Och man ska aldrig vara rädd för att ta del av ett ämne man redan bemästrar.

Här kommer tips på några poddar som jag följer och böcker jag rekommenderar:

The Chase Jarvis LIVE show – kreativa samtal med mycket nyttigt från framgångsrika personer. (Podd) 

Finding Mastery – djupdykning i extremt framgångsrika atleter och entreprenörers huvuden med “high performance psychologist, Dr. Michaels Gervais. (Podd) 

Essentialism – av Greg McKeown om att skala av och effektivisera sitt liv och arbete för att bli så effektiv och prestera som bäst. (Ljudbok/bok)

Think Like a Monk – av Jay Shetty om sina erfarenheter och sätt att leva från sin tid som munk. Hur man låser upp sig själv på det personliga planet och får ett mer meningsfullt liv. REKOMMENDERAS! (Ljudbok/bok)

Extra boktips!

Vill du bli bättre på att landa dina pitchar och förmedla dina visioner och idéer till andra?

Läs då Talk Like Ted eller TED Talks som analyserar och bryter ner framgångsrika TED talks i molekyler om hur och varför de blivit så framgångsrika.

Känner du dig gammal i gamet och utdaterad som kreatör?

Känner du dig gammal och utdaterad? Att du står och trampar i samma gamla spår och foppatofflor som du gjorde för 15 år sedan? Att du har tappat din inre glöd och styrka där den yngre generationen susar om dig på eldrivna sparkcyklar?

Vad skönt, då är det inte bara jag!

Att känna sig gammal är inget konstigt. Det är något som vi alla gör eller kommer göra. Och inte bara en gång, tillslut kommer vi till en gräns där det är ett återkommande ondskefullt fenomen i vardagen. Även om jag inte är extremt antik än (37 å ett halvt) så har jag känt mig väldigt utdaterad många gånger.


För några månader sedan snubblade jag över något, lite av misstag, som fick mig att sprudla av energi, lust och att känna mig ung igen – lärande! Och just den insikten är något som jag konstant bär med mig och ser till att använda nästan varje dag. Och nej, det handlar inte om att återigen klä mig i svarta buffaloskor, grå polotröja och Nick Carter frisyr för att åter känna ungdomens vind i det blonderade håret.

Gammal redan vid examen

Jag gick ut Berghs School of Communication för andra gången 2014 efter att studerat vad som då hette Interactive Communication (IC) men som sen bytte namn till Digital kreatör/Digital strateg och som idag heter Digital Design & Strategy. På bara 8 år har programmet hunnit omvandlats och byta namn två gånger, samt blivit CSN finansierat.


Det tog heller inte lång tid på mitt första jobb, som digitalt ansvarig på Fotografiskas marknadsavdelning, innan jag kände att bara klassen efter mig var yngre, snabbare och mer “snappy” i den digitala världen. Kanske för jag var näst äldst i klassen och old school redan 2013-2014.

(Skärmdump från filmen, 21 Jump Street.)

Även när jag som 18-19 åring jobbade som actionsportfotograf hände det mig. I flera år kämpade jag som underdog och blev “det nya namnet på kartan”. Folk visste mitt namn, kände till mina bilder och jag bröt ny mark för vad en ny generation fotografer kunde göra. När jag sedan efter 9 år i branschen bestämde mig för att byta bana, du kan läsa om det här, så tog det inte lång tid innna jag blev “ersatt” av en ännu yngre förmåga.

En uppdateringspatch och påbyggnad.

I slutet av 2021 så började jag studera på komvux. Jag hade bestämt mig för att läsa upp tre stycken gymnasiebetyg. Inte för att jag hade en långsiktig plan med universitetsstudier, utan mer för självförverkligande att ha en grundläggande behörighet. Det kändes som ett perfekt tillfälle då Covid, precis som för många andra, slagit undan knäna för min frilansverksamhet. Jag kunde fortsätta ha min a-kassa och samtidigt studera 50% på distans. Jag kunde samtidigt spendera tiden i Växjö för att hjälpa min mamma att ta hand om min sjuka lilla pappa.    

Nu studerade jag inget superavancerat, som kvantfysik med omoraliska och ologiska uträkningar, utan Svenska 1, Engelska 7 och Företagsekonomi 1. Jag visste att det inte skulle vara det svåraste jag tagit mig an här i livet, men det var inte heller meningen. Men, vad som hände var att jag fylldes med energi, livslust. Och elden i mig som gått på sparlåga flammade upp som den olympiska elden eller en engångsgrill med för mycket tändvätska. 

Jag kände mig ung igen!

Och det var inte för att jag återigen fick lära mig om substantiv och verb, traggla mig igenom Virginia Woolfs, To the Lighthouse, eller inse vad min redovisningsbyrå vetat om mig i alla år – att jag är sämst på bokföring. Nej, det var den känslan av framsteg och utveckling. Att jag rörde på mig, ut ur foppatofflorna, och tog små steg framåt. Jag blev bättre, mer lärd och jag rasslade igång den gamla dieselmotorn till hjärna igen. Helt plötsligt var jag inte gammal, rostig och utdaterad (iallafall till det inre) utan jag var på tå, hungrig och törstig för nya kunskaper och utmaningar.

Kraften i lärande

Har man gått gymnasiet och inte skolkade större delen av tiden, vilket jag inte heller gjorde, och jobbat internationellt i större delen av sitt yrkesliv, så är Svenska 1 och Engelska 7 inga jättestora nötter att knäcka. Men det är inte heller själva poängen. Poängen är att känna framsteg, utveckling och även om det inte alltid är stort – lärande! Då pratar jag såklart om avsiktligt lärande för dig som person. Lärande som tar dig framåt som människa. Inte att sitta en halvdag i ett konferensrum och få veta hur nya uppdateringen av CRM-systemet fungerar. 

Och just det här lärandet är något som jag tagit vara på i min vardag. För det behöver egentligen inte alls vara i linje med vad din yrkesverksamma bana är eller ens vad du som person har för värderingar och åsikter. Det finns alltid något att lära sig – stort som litet. Efter jag avslutat mina kurser på komvux och nu har min grundläggande behörighet (yay!) så har jag sett till att fortsätta utvecklas via lärande. Jag har inte anmält mig till någon ny kurs än, men jag lyssnar på ljudböcker och på podcast flera gånger i veckan. Jag ser alltid till att ha ett nytt ämne eller område som jag inte läst om innan i öronen. 

Mitt mål är inte att lära mig allt som finns i boken eller i podcasten, det är inte det som det handlar om, utan om att plocka ut stycken, meningar och ord som jag själv känner är bra för mig och får mig att utvecklas. Även det är lärande! Att ta till sig ny information, idéer och kunskaper från andra och göra det till sitt egna. Även inom områden där “jag redan kan allt”.

Ett riktigt bra exempel på att det finns lärdom i allt, bara man är öppen för det, är den före detta munken, Jay Shetty, och hans bok: Think Like a Monk. Jag är inte troende på något sätt i någon religion, men i hans bok där han beskriver buddismen och munkarnas sätt att se- och leva livet, fanns det så mycket fantastiska saker som jag tog till mig och lärde mig. Saker som jag använder idag – varje dag!

Så sitter du still eller fast utan inspiration och lust att skapa så gå en kurs och lär dig något! Det behöver verkligen inte vara inom ditt område, utan det kan vara gamla betyg som kan läsas upp, en liten dröm om att alltid läsa historia eller varför inte en kurs tillsammans med någon annan?

* Författaren har dock aldrig, och kommer aldrig, äga ett par foppatofflor. Exemplet var enbart för ett skrämmande dramaturgiskt exempel.

Disclaimer: Jag får be om ursäkt för det långa avbrottet av mina texter. Min pappa gick hastigt bort innan årsskiftet och det tog hårdare än vad jag trodde. Jag behövde lite tid att läka utan måsten – även om det är ett roligt måste! 

//Johan Ståhlberg

Att möta sina demoner - del 2: Tvivlet på sig själv

Att tvivla på sig själv gör vi alla och väldigt ofta. Jag som driver eget företag och frilansar som kreatör tvivlar på mig själv, hela tiden. Inför varje jobb jag ska göra – oavsett storlek. Något annat som får mig att tvivla mycket på mig själv är de sociala aspekterna som finns i vårt samhälle som kommer som egen företagare. Att man alltid ska jobba och vara så jävla upptagen, att man alltid ska vara extremt innovativ och nytänkande i allt man gör; från att köpa toalettpapper till hur man signerar sin e-post.

Vår osäkerhet kommer alltså inte bara från vår egna röst i huvudet utan från alla runt omkring oss. Och den påverkar oss alla olika. Ofta beroende på vart i livet vi befinner oss, vår egna erfarenhet och vårt egna mående. Beroende på hur trygg man är i sig själv, hur stark man är psykiskt och vad som står på spel. Den där gnagande osäkerheten kan funka som en fantastisk katalysator, särskilt när osäkerheten kommer från personer runt omkring dig. Men, den kan också sakta bryta ner oss och sätta flera käppar i hjulen för oss.

Hur kommer man över känslan av tvivel på sig själv som kreatör

(Karin Kronborg)

Först å främst tror jag inte att vi ska försöka undvika känslan av tvivel, det brukar aldrig fungera i längden utan kan istället växa sig starkare om vi låter bli att lyssna på vad tvivlet står för. Tvivel i sig är ju inte fel, utan håller oss snarare vitala. Utan någon som helst reflektion är vi troligen omdömeslösa och kanske till och med gränslösa mot vår omvärld.

Tvivlet kan ju komma både från vår intuition och innehålla viktig och ”rätt” information om att vi är på fel spår eller så kommer det från någon del av mig som är rädd. Och då är det den rädslan jag ska utforska. Rädslan signalerar något som är kopplat till ett behov. När vi vet vad vi är rädda för kan vi lättare ta fram modet för att våga ta det steg vi tvekade inför – tvivlet kan nu vara drivkraften i stället för hindret.

Osäkerhet kommer också från de eventuella hinder vi spelar upp i våra huvuden. Allt som kan gå fel och det absoluta katastrofläget. Det viktiga är att inte undvika och gömma undan dessa känslor och tankar, utan snarare tvärt om, att utforska vilka behov hos mig som inte är tillfredsställda. I samtalsterapi eller coaching kan vi tex arbeta med att medvetandegöra de skydd vi har byggt upp och synliggöra de försvar vi en gång behövde. Kanske är det gamla föreställningar som spökar och som inte längre stämmer. En sådan process kan göra att du får en mer sanningsenlig bild av verkligheten, din upplevelse av situation förändras och därmed även dina känslor.

Tvivel från andra håll

Det kan också vara andras syn på mig eller är det vad jag tror jag borde göra – det vill säga normen som finns i samhället. Jag har själv upplevt och tolkat min omgivningen som att kulturen och förväntningarna är att jag borde arbeta jättemycket. För vem är jag om jag inte har grejer på gång och producerar? Det har blivit status att ha mycket att göra och låg status att inte ha ett överfullt schema. Varför utgår jag från att jag bara duger utifrån det jag presterar och inte utifrån vem jag är som människa?

(Johan Ståhlberg)

I dagens samhälle kommer tvivel många gånger från våra sociala medier, genom att vi jämför oss med andra. Något som vi ofta tenderar att göra som kreatörer. Vi följer ofta andra framgångsrika och världskända kreatörer inom vår nisch. Folk som vi ser upp till och ser som förebilder. Detta är såklart bra för inspiration och nya idéer. Men, det när vi börjar dömma oss själva genom vårt egna skapande som det börjar bli farligt. Jag själv har hamnat i denna fälla flera gånger, särskilt när jag började min karriär. Att som ny kreatör jämnförsig med någon som är topp 1% i samma bransch med årtionden av mer erfarenhet, blir aldrig en bra känsla i slutända. Det är inte en rättvis jämnförelse och spär på de tvivel och oro man redan har inom sig som kreatör.

Samma sak gäller vårt vardagliga och sociala liv. Vi bombarderas med bilder och filmer från andras “fantastiska” liv, jobb och resor. Vi tror att alla lever dessa fantastiska liv – förutom jag själv. Varför kan inte jag leva samma liv som min före detta kollega för 8 år sedan verkar leva på instagram?! Det är viktigt att veta att dessa “liv” som vi ser på sociala medier är inte äkta, någonstans. Vi får bara se höjdpunkter ur ett vanligt liv, en så kallad “highlight reel”.

Det är viktigt att titta på andras arbeten som kreatör för att utvecklas och hålla den kreativa ådran vid liv. Men var selektiv i vilka du faktiskt jämför dig med och se till att skapa mer än vad du tittar – och jämför!

(Karin Kronborg)

Vi kan alltså konstatera att våra känslor spelar stor roll i hur vi hanterar en situation. Och att lära sig tolka vad dessa vill säga kan ibland vara lättare sagt än gjort. Kanske är vi inte alltid medvetna om vilka försvar vi har och vi behöver ha respekt för våra egna skydd. Däremot ska vi inte undvika att gå in i det som känns motigt eftersom det är i motståndet vi utvecklas, i medgång upplever vi resultatet och känner tillfredsställelsen.

Du hittar Karin via hennes hemsida här www.msamtalsterapi.se

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Att möta sina demoner – del 1

Som egenföretagare och frilansare ställs vi dagligen inför en handfull problem, motgångar och delikata bajsmackor att lösa och ta oss an. Är det inte en sista-minuten-panik-ändring på ett redan lämnat jobb, så är det ändring av datum i sista stund eller en förseningsavgift från Skatteverket (ja, jag tittar på dig, Johan Ståhlberg) 

(En tav de största drivkrafterna för mig när jag startade, och även nu, är att kameran är en ursäkt att få komma ut i världen och upptäcka.)

Förutom de rent praktiska problemen och utmaningarna som man står framför när man driver eget, så finns det också en annan form av utmaning som vi alla möter och inte kommer undan – oss själva och vår röst i huvudet. Det är kanske också den största utmaningen vi har. Att övervinna våra egna rädslor och demoner.

Jag satte mig ner över en kaffe och en golden latte tillsammans med före detta marknadschefen och numera samtalsterapeuten, Karin Kronborg, för att dyka djupare ner i vårt sinne för att se hur vi bäst kan möta våra egna demoner och tvivel på bästa sätt.

Detta är den första delen i en serie i flera delar.

När jag startade mitt företag, sommaren 2004, var det inte så svårt för just mig. Av flera skäl. För det första så krävde inte skatteverket och Bolagsverket så mycket genomtänkta affärsplaner och annat för att jag skulle få en FA-skattsedel. Också för att jag året innan tagit studenten och att göra något annat, alls, i livet än fotografera fanns inte på min något begränsade världskarta. Kanske var jag också väldigt, naiv, blåögd och dum.

Men, för många så är kanske inte beslutet lika lätt som en plusmeny på McDonalds 02.30 en lördagsmorgon. Kanske är osäkerheten, risken och de sociala aspekterna för stora. Även fast du inte trivs på ditt nuvarande arbete, så är det ju tryggt, ekonomiskt säkert och social accepterat för en person som dig. Men i dina dagdrömmar när 9–5 jobbet är som tråkigast och i dina drömmar om natten så ser du dig själv göra det du alltid drömt om – och du njuter av att gå till jobbet, varje dag.

Dagens ämne tillsammans med Karin tar upp frågan: 
Hur hittar man viljan, modet och energin att ta steget till en frilansande karriär eller till en hel ny karriär i ett kreativt arbete?

(En till av de största drivkrafterna för mig när jag startade, och även nu, är att kameran är en ursäkt att få vara utomhus.)

(Karin Kronborg)

Det första steget är att verkligen fundera på vad är jag rädd för – och acceptera det! Att gå in i sin rädsla och faktiskt möta den, ihop med alla känslorna som finns med. Det kan vara rädsla för att misslyckas som egenföretagare, att göra bort sig och vad andra skall tycka om jag byter mitt högt aktade jobb mot något annat. 

Att helt och fullt ta in dessa känslor och se på var och en av dem är ett viktigt steg du inte ska hoppa över. Känslorna är ju faktiskt en signal på något. Är du till exempel glad så är behovet tillfredsställt och är det tvärt om, att något skaver, så är det ju något som inte är tillfredsställt. Men, möter du och verkligen utforskar varför du känner på ett speciellt sätt, så får du ju reda på vad eller vilket behov det är som inte är tillfredsställt hos just dig.

Kanske upplever du missnöje med din arbetsplats, din yrkesroll eller du funderar om helt vill byta karriär och jobba för dig själv och förverkliga din egen dröm. 

Är det en flykt från något eller en längtan till? Inte sällan blandas dessa känslor ihop och kanske du inte riktigt vad som är vad och då kan det handla om att du också är rädd för att möta sig själv och att du tvekar inför att väcka det som du kanske har tryckt ner i många år.

Ibland  kan den rösten som vi hitintills har lyssnat på inom oss, vara någon annans röst, och inte min egen. Den är bara maskerad till min egen. Det kan vara en förälder eller  partners röst som jag hör. Det vill säga att deras rädsla projiceras in i ditt huvud och du hör den som din egen. Så är det egentligen din egen rädsla du känner eller någon annans? Eller har du agerat för att slippa göra någon annan besviken, därmed slippa obehag?

Att verkligen ta dig tid och möta dina känslor och utforska dem är väldigt kraftfullt. Om du till exempel är rädd för att misslyckas med att satsa på din dröm som frilansare, kan du fantisera om hur det skulle kunna bli. Oftast kommer man fram till att det kanske inte är nattsvart, katastrof och det värsta scenariot utspelar sig. Särskilt när du bryter ner det och tar det steg för steg. Du behöver ju inte släppa allt direkt, du kan börja med att doppa tån i vattnet innan du hoppar i…

Skammen som alltid finns där 

(Från min bildserie (in)Human Nature)

Skam är en väldigt stark och lite lömsk känsla som vi ofta inte pratar om, alls. Skam gömmer sig lite varstans hos oss, och kan dölja något mer eller annat än rädsla för att misslyckas inom ett yrke . Det finns mycket skam i samhället som hindrar oss från att tillgå källan till vår kreativitet. Det kan vara skam över vår ålder, vår bakgrund eller kan vara kopplat till sociala och personliga relationer. Rädslan för att vara värdelös och misslyckad är väldigt djupt rotad i vårt DNA och den handlar om överlevnad – att bli utanför. Och så som vi levde på savannen innan var ju domen att bli lämnad utanför en dödsdom. 

När vi vågar lyfta på locket för dessa känslor och erkänna dem för oss själva eller allra helst med andra, så kommer vi åt nya delar av oss själva, som vi kanske inte visste vi hade. När vi vågar vara öppna och sårbara så, så händer det helt enkelt grejer inom oss. Oftast hittar vi inte bara det mod vi behövde, utan även andra resurser som legat gömda inom oss. 

Oftast är vi mer rädda för känslan och skammen av misslyckande, än själva misslyckandet i sig, och undviker dessa känslorna till vilket pris som helst. Vi skjuter upp, undviker eller skyller på andra och annat eller slår på oss själva. Skam är ju den enda känslan vi inte kan leva ut riktigt. Vi lever ut och visar glädje, ilska, sorg och avsky tex. Skammen går inåt och slår rot i oss men visar sig utåt genom andra känslouttryck. Skam uppkommer i relation med andra, och det gör ju även att vi läker från den tillsammans med andra. Denna process kan ju låta enklare än vad den är, men belöningen är en källa till kreativitet genom utvecklade relationer och att vi lär känna oss själva precis som dem vi är.

Du hittar Karin via hennes hemsida här www.msamtalsterapi.se.

Och mig hittar du som vanligt här!

Jag, Dolly Parton och 9 till 5 jobbet

På eftermiddagarna efter jobbet har jag tagit promenader och lyssnat på grym musik och njutit av naturen. En av de låtar som gått genom mina hörlurar är Dolly Partons klassiker, 9 to 5. En komik-klagande låt om det vanliga kneget och relationen till chefen.  

Det fick mig att fundera över min egna arbetssituation som frilansare och hur är det egentligen att vara egenföretagare som kreatör. Vad skiljer det sig från livet på ett 9 till 5 jobb som Dolly så poppigt sjunger om? Är det så glamoröst och alldeles alldeles underbart som alla influencers får det att låta som?

Tumble outta bed and stumble to the kitchen

Pour myself a cup of ambition

Yawnin' and stretchin' and try to come to life

Jump in the shower and the blood starts pumpin'

Out on the streets, the traffic starts jumpin'

With folks like me on the job from 9 to 5

Ingen större skillnad från vanliga dödliga och oss frilansare. Likt många andra börjar vi dagen med en kopp kaffe, förhoppningsvis en dusch och såklart en och annan gäspning. Medans gemene man och kvinna tar på sig arbetar kostymen och pumpar upp adrenalinet inför köerna in till stan, häller jag upp en till kopp kaffe, slänger upp benen på bordet, nog hinner jag med ett par Youtube videos till – det är ju hela 10 minuter tills arbetsdagen börjar. Undra vart jag ska hålla dagens zoom möte, kanske balkongen, det är ju ändå sol ute, tänker jag samtidigt som jag rättar till morgonrocken så inte grannen sätter sitt morgonkaffe i halsen.

Working 9 to 5, what a way to make a living

Barely gettin' by, it's all taking and no giving

They just use your mind and they never give you credit

It's enough to drive you crazy if you let it

9 to 5, for service and devotion

You would think that I would deserve a fair promotion

Want to move ahead but the boss won't seem to let me

I swear sometimes that man is out to get me

Mmmmm...

Jadu, Dolly. Exakt så kände jag också. Man slet, jobbade övertid och fick lite till ingen cred för det man skapade, allt var ju arbetsgivaren och dennes företag som skulle synas och briljera. Och ingen befordran fick man heller, hur mycket övertid man gjorde, visade framfötterna och levererade på silverfat. Tacka vet jag nu! Nu jobbar jag nästan dubbelt så mycket som innan, ofta med utebliven byline, jag axlar fler roller än bara kreatör i företaget och jag vänder på kronor…. Vafan, det här var ju inte det glamorösa frilanslivet man ser hos Peter McKinnon på Youtube! Jag får ju göra allt själv nu och jobba ännu hårdare! Åtminstone jobbar jag på min egna dröm och kan pensionera mig i förtid (ha ha ha ha ha ha!!).


(Hör ni hur 9 to 5 susar mellan trädena?)

They let you dream just to watch them shatter

You're just a step on the boss man's ladder

But you got dreams he'll never take away

In the same boat with a lot of your friends

Waiting for the day your ship will come in

And the tide's gonna turn an' it's all gonna roll your way

Den där båten ja som ska ta mig till oändlig framgång och ge frukt av allt arbete. Jag tror den har missat min hållplats, igen… Ibland känns det som man bara jobbar i uppförsbacke. I midjedjup tösnö. Och i motvind. Men Mrs. Parton har rätt i en sak, min dröm som ingen kan ta ifrån mig. Den dröm som ger energimotorn den där behövande gnistan för att antända. Då spelar det ingen roll att jag gått på fler minor än mitt första försök i MS röj.

Working 9 to 5, what a way to make a living

Barely gettin' by, it's all taking and no giving

They just use your mind and you never get the credit

It's enough to drive you crazy if you let it

9 to 5, yeah, they got you where they want you

There's a better life and you think about it don't you

It's a rich man's game no matter what they call it

And you spend your life putting money in his wallet

9 to 5, what a way to make a living

Så sant som när hon skrev det inför rollen i tv-serien med samma namn. Hur mycket extra timmar, extra kärlek och extra plusmeny med smält ost-dipp du lägger in, så hamnar det i slutändan i din arbetsgivares fickor. Jobba för dig själv, dina egna drömmar och självförverkligande, även om det är tufft, slitigt och du jobbar * intro baseline* 7 to 9.

Hoppas ni alla har en fantastiskt fin sommar med mycket sol, nöjen och avkoppling (och gärna en å annan vaccination).

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography