Ensamma kreatörer borde samarbeta mer

Hur mycket samarbetar du med andra i din roll som kreatör? Där samarbetet går ut i att skapa något, tillsammans eller enskilt, men att gemensamt driva det framåt med målet att det blir ett bättre slutreseultat.

Inte? Jag anade det!

Den ensamma kreatören

Du är precis som jag, en frilansande kreatör, en konstnärssjäl, en ordtrollare för de sju kungadömena. Du målar färgsprakande magi, skriver historier så fängslande att George R.R. Martin att bli grön av avund och du tar bilder så tidlösa att modernt lagringsmedia inte kan hantera dem.

Du är en.

Den ensamma kreatören. En tanke och framförallt ett scenario som inte är helt ovanligt när man frilansar eller på ett elkler annat sätt sysslar med ett kreativt yrke eller hobby. För vi är ju ensamma i vår firma då vi skapar och allt sådant roligt. Men vi är också säljare, projektledare, ekonomi- och redovisningsansvarig på daglig basis. Även rörmokare om det vill sig riktigt illa. Vi är också oftas ensama där i skogen eller på stan när vi tar våra bilder för att inte spräcka vår kreativa bubbla.

Den där tanken eller illusionen att vi är bäst ensamma.



Det är där vi skapar bäst för då får vi oftast skapa exakt så som vi vill och så som vi har tänkt oss i huvudet. För vi vil inners inne vara den där kreativa gnistan som skapar magin – vår magi.

Men blir det alltid bäst så?

(Ett samarbete mellan mig som fotograf, prisbelönta konditorn Danna Vu och Rumänske illustratören Maria Basea).

Världen skapades tillsammans, så varför skulle inte vi?

Är ju en ganska bra fråga. Då stora delar av den moderna världen, dess ekonomiska framgångar, teknologiska utveckling och globala nav, skapades av samarbeten*. Det var inget land som gjorde något helt själv. Allt skapades genom att samarbeta, samexistera och tillsammans skapa och utveckla något.


*Så klart med sina egna problem, historia och fram/baksidor.

Utan detta så hade du aldrig haft möjlighet till din weekendresa till Paris. Eller den dator som du nu sitter och läser detta på. Det finns en stor möjlighet att det bolag du jobbar på idag, eller dess kunder, inte hade funnits om inte vår värld hade samarbetat. Du hade istället fått surfa på en antagligen sämre, mindre utvecklad, lokal variant av din dator där du läst om det fantastiska Paris och vilka ekonomiska framsteg de kunder som din arbetsplats aldrig skulle kunna samarbeta med gjort.

Så, Johan, vart vill du komma med allt detta samhällsvetenskapliga raljerande?

(Ett samarbete mellan kocken Lena Flaten på Flammans Skafferi i Storlien och mig som fotograf).

Vår egna bubbla

Jo, tack för att du frågar… vi kreatörer bli så lätt fast och inbitna i myten om den ensamma kreatören och våra egna, ofta heliga, kreativa processer och tankar, att vi aldrig tillåter oss själva (eller tänker tanken) för samarbeten som innefattar just dessa. Anledningen som gjorde att tanken slog mig var att inget bra skapas helt själv, även om man tror det. Men jag kan garantera dig att varken Richard Avedon, Elon Musk eller Vincent van Gogh skapade det vi kan se idag var helt på egen hand.

Avedon hade som vi vet ett helt team med kreatörer omkring sig och Elon Musk har några av de skickligaste ingenjörerna anställda för att förfina och förverkliga hans visioner. Och Van Gogh? Han var under en tid rumskamrat med kollegan Paul Gauguin där det kan antas det diskuterades konst flitigt. Så flitigt och eldigt att en argumentation emellan dem påstås vara orsaken till att van Gogh skar av sig örat. Men förutom mindre nedskärningar så skapade den även tillsammans ett community med andra progressiva konstnärer – för att driva sitt konstnärskap framåt.

(Ett samarbete mellan mig och konstnären Viktoria Hessel, som dock aldrig resulterade i något konkret, men sådde flera frön!).

När man vågar spräcka sin egna bubbla

Som ni vet så läser jag ju Peace & Development på Linnéuniversitetet i Växjö just nu. Jag har också precis börjat på en ny distanskurs på Katrinebergs folkhögskola, igen. 2019 så gick jag under Ann Eringstams ledning, Visuell gestaltning, på Katrinebergs folkhögskola i Vessigebro. En termin som var extremt givande för mina egna kreativa processer. Inte för att jag lärde mig något tekniskt nytt, utan för jag fick möjlighet att interagera, fundera på och inspireras av 25 stycken andra projekt, bildserier och fotografer som alla var i olika stadier och platser i sitt fotograferande. Utöver det så fick jag också 25 stycken åsikter, tankar, funderingar, idéer och synsätt på mitt egna fotoprojekt som jag gjorde. Det gjorde att grundidén av mitt dåvarande projekt växte från att vara tekniskt korrekt och kanske halvtråkigt (i bästa fall) till att få flera ytterligare dimensioner och djup. Tack vare saker som jag inte själv tänkt på eller något någon sa eller visade, som satte igång kreativiteten ytterligare. 

Just detta är anledningen till att jag återigen besöker den blivande världsmetropolen Vessigebro. För igen att få 25 personers unika tankar, insikter, syn på världen, bilder, fotografi och historier som gör att mitt kommande bildprojekt (förhoppningsvis) kommer gå från en grusig skogsväg till en motorväg med frifart. 

Allt tack vare nya samarbeten, öppenhet för andras insikter och gemensamt skapande. Så varför ska vi hålla på att ständigt skapa och harva på själva när vi genom samarbeten och andras insikter kan skapa ett ännu bättre slutresultat?