Min talang är inget att ha (och du behöver heller ingen)
Hur kan speciell talang existera i våra gener om vi alla är lika från födseln? Medfödd talang är bara en tråkig myt om den exceptionnelle kreatören. En myt som gör att vissa tror att andra är så mycket bättre än sig själva – på grund av ett biologiskt övertag. Så är så klart inte fallet!
(Några timmar på motorcykeln är mitt perfekta recept på en bra semester.)
Hoppas alla haft en riktigt fin semester i solen och värmen, det har jag! Och under min semester så föddes idén till detta inlägg. Jag har på flera olika håll hört ordet talang slängas runt, från släktingar och så klart på sociala medier. Och sättet som talang har använts och syftas på bekymrar mig, mycket! För det skapar en konstig myt om en kreatör som är biologiskt bättre än resten av oss på vissa yrken. Så länge vi inte börjar plocka ihop våra framtida barns gener genom olika utseende och kunskaper, som en take away meny på den lokala thai-restaurangen. Det fick mig att fundera och att skriva.
Same same, but hardly different
Vi alla föds lika sägs det ju. Och det stämmer ju rätt så bra. Alla människor på vår planet är 99,9% identiska i vårt DNA. Det vill säga att personen bredvid dig, oavsett kön, hudfärg eller antal hårstrån på huvudet, delar samma DNA som dig, förutom futtiga 0,1%.
Vi föds med två fungerande ögon att se med, två ben och fötter för att gå och springa, två händer och tio fingrar att greppa saker med och två öron att lyssna på ljud med (med medicinska undantag, så klart). Så när doktorn klipper navelsträngen och vi står redo på startlinjen för livet, så är vi alla lika. Det vill säga våra fysiska förutsättningar är desamma oavsett var på planeten vi föds. Sedan finns det en mängd andra saker som influerar våra förutsättningar i livet, såsom ekonomiska, sociala och geografiska aspekter. Men vår fysiska form är lika.
Vad innebär det för oss kreatörer av alla olika slag? Kan jag födas med en bättre känsla för estetisk form som direkt gör mig bättre lämpad som grafisk designer än min granne? Kan jag födas med ett bättre bildseende och känsla för komposition vilket ger mig en fördel gentemot alla andra i den lokala fotoklubben?
Det vill säga, kan jag födas med en talang för något?
Nej, det kan du tyvärr inte. I alla fall inte något som gör dig till en bättre konstnär, författare eller regissör. Föds du dock med samma gener som Tacko Fall, som vid 26 års ålder stoltserar med hela 229 centimeter på höjden och 250 centimeter mellan fingerspetsarna, så lär du också bli draftad till NBA och ha ett litet fysiskt försprång gentemot de andra spelarna. Dock föddes han inte med en naturlig talang för basket, utan blev först inte ens vald i den vanliga draften.
Vilket ändå känns förtröstande. Att ingen föds som en bättre kreatör på något sätt, utan allt är upp till oss själva och egen vilja att utvecklas. För skulle vi födas med talang för något så skulle jag då varit rökt inom mitt yrke som fotograf och CD. Jag har nedsatt syn på ena ögat och mitt färgseende är så pass dåligt att jag inte ens fick en reservplats i armén när jag gjorde lumpen för 200 år sedan.
Det här då med “talang”
Ja, definitionerna av ordet talang är många. Men den vanligaste är nog som sagt att talang är en naturlig, medfödd, förmåga att vara bra på något utan att ha övat på det innan. En medfödd naturlig fördel som gör en person till exempel till en bra fotograf – utan att ha rört en kamera innan.
Men eftersom man inte kan födas med en medfödd talang för något, om man inte då är Tacko Fall. Eller föds med en speciell version av en gen hos x-kromosomen. Den hanterar monoaminoxidas enzymet, som då gör oss extra adrenalinsökande och impulsiv. Vilket då, såklart, gör dig perfekt för en karriär som professionell lejontämjare eller mellanstadielärare.
Så vad kommer då det vi ser som talang i från?
Ursprungligen kommer talang antagligen från alla möjliga håll, fler än vad vi kan ana. Vi människor har ju en förmåga att ta in allt vi ser och gör, både medvetet och framförallt omedvetet. Hjärnan registrerar, processar och lagrar mer intryck än vad vi tror och framförallt vad vårt egna medvetande uppfattar. Och det är just detta som gissningsvis missuppfattas som medfödd talang. Att vi snappar upp saker under tidens gång som vi inte ens är medvetna om, och sedan plockar fram och använder till något nytt. Har du en “talang” för golf efter att bara spelat några enstaka rundor? Antagligen har du tidigare i livet sysslat med eller studerat något där liknande färdigheter, motorik och uppfattning kan omvandlas till att använda klubba och boll med precision.
Jag vet inte hur många inlägg jag ser i olika Facebookgrupper för fotografer där folk önskar de hade samma talang som världskända fotograf x och y. Eller att någon de känner som precis plockat upp en kamera och redan tar fantastiska bilder. Att dessa personer föddes med denna gudalika talang. Men att den bekante tidigare sysslat med grafiskt arbete som yrke som sedan i sin tur kan omvandlas till fotografiskt bildseende och komposition, brukar oftas ignoreras till fördel för den fantastiska talangen.
Även ikoniska legender som förändrar en hel industri med sina verk föds inte med talang (även om det kan ses så). Richard Avedon, en av vår tids mest kända fotografer, som förändrade hur vi ser modebilden för alltid, plockade inte bara upp en kamera och direkt hade talangen för dessa bilder. Att hans mamma kom från en familj av klänningsmakare och pappan drev en klädbutik, har nog en hel del med det att göra. Att Avedon, redan innan han antagligen kunde minnas, exponerades för modebranschen, kläder och stil och satte säkert ett större avtryck i honom än vad han själv insåg.
(Bilden har inget med texten att göra, jag behövde bara bryta av lite!)
Så vad kommer det vi ser som talang ifrån
Kort och gott – hårt arbete med en gedigen vilja att vilja bli bättre och utvecklas. Inget annat.
Tänk på alla dessa gånger du har tänkt på något helt briljant i huvudet, men inte haft någon aning om hur du ska göra verklighet av din ide? Detta hände oss ofta som barn. Vårt sinne och tankar är oförorenade med för mycket extern påverkan från samhället och livet. Som barn löpte våra sinnen fria, med en oändlig ström av idéer och visioner. Men, vi hade oftast ingen aning om hur vi skulle göra dom till verklighet, på riktigt. Under tiden som vi lär oss nya kunskaper och färdigheter i livet. Från olika skolor och utbildningar, upplevelser, händelser och konversationer, så fyller vi våra huvuden med kunskap och blir mer upplysta och kunniga. Plötsligt så vet vi hur man lägger ihop 2+2 för att skapa vår version av 4 eller lösningen som leder till 4.
Så kunskap är ju egentligen talangen som många tror vi föds med. Antagligen för vi inte visste vi hade kunskapen eller erfarenheten lagrad där längst bak i hjärnbarken som sedan kunde omvandlas till just det du ska göra nu. Så ju mer du arbetar med den där viljan att faktiskt vilja bli bättre och nå nästa mål som du satt – ju mer “talang” kommer du få.
Talang som du själv arbetar dig till, inte som du på något magiskt sätt föddes med.
Så nästa gång du suckar över någons till synes otroliga talang för något, misströsta inte. Jobba bara lite mer och lite hårdare på det du vill och du själv kommer skapa din talang.
//Johan
"Produkt" inte helt olikt resultatet av en multiplikation. 1x0 = 0.
Jättebra arv, fel miljö, det blir ingen Mozart. Inget arv, jättebra miljö, det blir ingen Mozart. Jättebra arv, en i o f s jobbigt krävande miljö med pappa som drev på utöver det rimligas gräns, Amadeus Mozart.
Foto ------ jag tänker på Andreas Feininger. Pappan professor i bild på Bauhaus, Andreas uppvuxen i den mycket speciella miljön med mycket "hands on", utbildad till arkitekt där, var tvungen att flytta från Nazityskland, hamnade i Stockholm, fick inte jobba som anställd men fick öppna eget, kunde fotografera och utvecklade sig ganska snabbt till en av de världsledande särskilt då det gällde bebyggd miljö.
Att vi föds olika är ju en definitionsfråga, tycker jag! Vi är alla 99,9% lika genetiskt. Sen så ser vi ju så klart inte alla ut som kloner :) Och precis som du skriver, miljö och geografiskt område spelar till stor del in hur vi blir i livet. Men det är ju inte en genetisk talang.
Johan
Visst finns skillnader.
Jag ville gärna var med i kören på min sektion på Teknis. Han som ledde den lät mig provsjunga och sa "du får vara med och träna, men inte vara med då vi uppträder". Jag saknar faktiskt det gehör som behövs för att träffa tonen rätt och hör inte då det blir fel. Men har haft kompisar med absolut gehör, dom lider då det blir fel i musiken.
Sen pluggade jag psykologi i Lund och var testoffer för färgseende. Det visade sig att jag hade bättre färgseende än 85 % av befolkningen. Så jag fick vara med och kalibrera färgkartor.
Hoppas covid inte var för tufft!
Ps. tycker inte du är sur?
Själv har jag en medfödd talang att höra syrsor (för att nu ta något rätt neutralt). jag är en gammal gubbe, men jag hört syrsorna lika som när jag var ung. Om en syrsa filar bra, låter den för mig som en Sikada.
Senast var det vid sommarvillan när vi hade tropiska nätter och man måste sova för öppet fönster med myggnät. Då satt det en sikadakopia under fönstret - och jag fick hämta öronproppar för att hunna somna.
När har man hört talas om en gamling som närmat sig dom 80, som måste använda öronproppar mot syrsorna??
Jag kanske får framhålla för generationskamraterna som inte har hört en syras på årtionden - att det är bara att öva gubbs... :-)
Jag tror att det är ett av dina grundantaganden som är fel. Vi föds nämligen olika, med olika utrustning och förutsättningar. Vi når därför olika långt - och vi gör det på olika sätt.
Vad det gäller tonsäkerhet har det med arvet att göra. Saken är ju lättundersökt, och därför finns det ett gott vetenskapligt underlag.
För att nu var riktigt provokativ kan jag konstatera att man ingalunda har "musiköra" - man har musikhjärna.
I min ungdom var jag tävlingssimmare. Jag tränade mycket, men andra i min grupp tränade mycket mindre, men de blev ändå bättre än jag. Vi hade samma tränare.
Vissa är duktiga hantverkare medan andra är bra på teoretiska kunskaper.
Och syskon som växer upp i samma miljö och får likadan uppfostran, blir oftast ändå olika som vuxna.
Och tänk på alla dessa tenorer i operavärlden som är bra, men ingen har blivit så bra som Jussi Björling! Även Pavarotti hade Jussi som förebild.
Om man inte har musklhjärna, förmår man inte särskilja ljudfrekvenser tillräckligt bra för att frambringa bra sång (då låter det för djävligt helt enkelt). Om oförmågan är måttlig så går det att träna något, men om den medfödda oförmågan är stor så går det inte.
Sång är att i enlighet med en överenskommelse kunna forma ljud i kombination med en given rytmik.
När vi hör syrsor är det åtminstone här i Norden gräshoppor, eller vårtbitare vi hör.
Ja, det har du helt rätt i. Men inte i form av talang :)
Tack för en intressant och tankeväckande blogg/ Björn
PS Strålande första bild, gillas starkt!
Civilisationen tack och pris, den skiljer människan från en gris.
Våt liv skulle kunna förväxlas med hans - om inte civilisationen fanns.
... :-)
Tack för en intressant och insiktsfull kommentar! Och vad roligt du uppskattar min blogg. Ja, första bilden är riktigt fin, kör du själv? :)
//Johan