Mina fotorelaterade lärdomar från en resa till Namibia i november 2010.

Problem vid 300


Förra inlägget om utrustning skapade egentligen fler frågor än det besvarade. Vilken 300mm? Behöver jag 500mm? Stativ? Vilken väska?
Jag fick några intressanta kommentarer på det inlägget, som alla rekommenderade 70-300mm.
Att göra mig av med 18-200mm är en idé jag inte funderat på tidigare. Klart intressant med tanke på min begränsade budget, men jag är lite orolig med tanke på redundansen. Blir min 70-300mm söndertrampad av en elefant så står jag där med 35mm och kan ”titta” på lejonen i fjärran. Och efter att version 2 av det objektivet kom har andrahandsvärdet på den tidigare versionen gått ner markant.

Nikkor 70-300mm

Det är inte ljusstarkt, men jag kommer använda megatele främst när vi är ute och åker (= dagtid), och när skymningen faller är det främst 35mm som kommer sitta på.
Det finns tre varianter av detta objektiv:

  • 70-300mm f/4-5.6 AF-D ED.
  • 70-300mm f/4-5.6G AF-D.
  • 70-300mm f/4.5-5.6G AF-S ED-IF VR.

De två övre är billigast, kan fås för 1000-1500kr. Den nedre kostar bortåt 6000kr ny. Att betala fyra till sex gånger så mycket för inbyggd autofokusmotor (AF-S) och bildstabilisering (VR) känns inte aktuellt för min del. Men det är också bättre optiskt...
Ett moraliskt problem med 70-300mm är det faktum att jag egenligen inte vill köpa det, annat än för denna resa. Även om jag väljer en billig variant så är det ändå 1500kr.

Gör om – tänk rätt

Problemet med 70-300mm är att den senaste versionen är svindyr, och alla andra är optiskt kass. Bra vid 70mm, okej fram till 200mm, katastrof vid 300mm.
Och det var ju den extra räckvidden jag var ute efter. Jag är inte fanatiker när det gäller skärpa, men jag ser när bilden inte är riktigt skarp, och det stör mig. Vill jag verkligen komma hem med bilder som jag inte riktigt är nöjd med? Där allt är perfekt, men ögonen är lite luddiga?

Så jag kollade vidare på fasta 300mm. Det finns en uppsjö av dessa:

  • Nikon 300mm f2.8 AF-S VR – ca-pris 40 000kr
  • Nikon 300mm f4 AF-S – ca-pris 10 000kr (beg)
  • Nikon 300mm f4 AF-D – ca-pris 6 000kr (beg)
  • Sigma 300mm f4 APO – ca-pris 2500kr (beg)
  • Nikon 300mm f4 ais – ca-pris 1500kr (beg). (Manuell fokus)

Prismässigt är Sigmat och AF-D-varianten intressanta, och optiskt har de fått bra betyg. Deras akilleshäl är autofokusen, som är apslö. Inget man jagar springande bufflar med. Så om de ändå kommer användas främst som manuell fokusobjektiv kan man väl lika gärna köpa ett sånt från början.
Men dessa är över 20cm långa, och tunga. Och fastlåst i en brännvidd, på ett givet avstånd (sittandes i en bil) är man väldigt begränsad. Väldigt läskigt begränsad.

Till sist har jag Nikon 80-200mm f2.8 AF-D – ca-pris 8000kr (beg), som man kan smälla på en telekonverter på. Men det blir alldeles för dyrt.

Jag har inte kommit någon vart funderingsmässigt när det gäller väska och stativ. Men det kan jag skjuta på framtiden. Väska är meningslöst att kolla vidare innan jag vet vilka objektiv jag tar med mig. Samma sak gäller stativfrågan.

Så detta är så långt jag kan komma när det gäller utrustning just nu. Jag kommer inte göra några inköp förrän i sommar och tills dess kan jag gott fokusera på att öka mina färdigheter. Dem kan jag träna på lika bra med de grejer jag har.

Fotoböcker

Förutom detta, sitter jag nu också i fotoboksköpstankar.
Interwebbartiklar och bloggar i all ära, men ordentligt lärande kräver ordentliga böcker. Det är värdekonservativa pedogogiska bakgrund som talar, jag vet, men för att citera Specialagent Dale Cooper: ”Old habits die hard, just about as hard as I want those eggs.”
Det där sista har inget med något att göra, men jag ville citera serien Twin Peaks, då det igår var precis 20 år sedan första avsnittet gick på TV för första gången.

Angående fotoböcker, så finns det minst 100 miljoner. Rena bilderböcker samt faktaböcker och läroböcker om precis alla aspekter av foto. Alla har fått jättebra recensioner och kommer garanterat göra dig till en bättre fotograf. Varenda sabla bok. ”I learned just what I needed about X”, ”This is a must-have book for anyone intrested in X”. Blärk.
Det jag inte vill ha är en bok som blandar ihop teknik och teknologi. ”Hur man tar bättre bilder” görs lätt om till information om skärpedjup och slutartid. Och sådana saker har jag redan koll på, i den mån jag behöver.
Jag var inte säker på vad jag egentligen var ute efter, då jag snubblade över dessa två:
Galen Rowells ”Inner Game of of Outdoor Photography” samt Freeman Pattersons ”Photographing the World Around You”.
I den första boken diskuterar författaren hur han tänker och gör för att ta bra landskapsbilder, och den andra försöker lära ut hur man ska titta för att se bilderna i sin omvärld. Jag vet inte om böckerna är så bra som de överdrivna recensionerna säger, men de borde ge något i alla fall.

Jag läste en interwebbartikel på Luminous Landscapes av Art Wolfe, kallad ”Seeing Like a Painter”, där han uppmanar fotografen att börja titta aktivt, och lära sig se mönster och strukturer. I ett citat summerar han perfekt vad det är jag varit ute efter, utan att ha förstått det själv: ”When the positive and negatives spaces become co-equal in your imagination as you compose the shot, you have seized control as an artist and are not merely grabbing images but creating them.”
Han är kanske överdrivet intresserad av linjer och former, men för att lära sig se dessa strukturer måste man vara överdrivet intresserad. Ett litet tag. Tills ögonen ser det utan att hjärnan påminner om det.

Tills ögonen ser "det".

 

 

Inlagt 2010-04-09 23:59 | Läst 928 ggr. | Permalink