En vintrig hösttur 2016

I mitt förra inlägg så beskrev jag en tur till det soliga Skåne. Nu fortsatte turen och efter besöket till Skäralid så for jag norrut, till Västmanland. Där hade det börjat bli lite mer vinter så jag hoppades på att kunna fota lite olika djur i vintermiljö.

Mitt första stopp blev trakterna runt Tidö slott. Året innan hade jag gjort ett besök mest på vinst och förlust och råkade då möta vad jag trodde var tama mouflon får som var på rymmen. Inget märkvärdigt i sig, mer än jag inte sett sådana förut. När jag kom hem så sökte jag lite mer på nätet och det visade sig att det faktiskt fanns vilda mouflon här och var i landet. Så denna gång tänkte jag se om jag kunde se mer av dem.

Redan på första fältet så fick jag syn på en liten familj. Visst, de var inte superskygga men de drog sig ändå undan när jag närmade mig. Så jag fortsatte att köra runt och plötsligt stod det en bock på ett fält precis vid vägen. Snön hade inte lagt sig riktigt så det blev lite höstfärger i bakgrunden.


Jag stannade bilen och lät den passera in i skogen och följde sedan lite försiktigt efter. Det kändes lite osäkert för jag hade ingen uppfattning om de kunde vara aggressiva eller inte och de där hornen ser riktigt skräckinjagande ut på nära håll. Kroppen ser dessutom vara fullpackad med muskler. Den stannade till lite och kikade på mig och drog sig sedan undan och jag gick tillbaka till bilen. Ingen idé att stressa upp den utan bättre att låta den vara ifred.


Fälten såg gröna och sköna ut men var helt leriga och fårens klövar fylldes snabbt med tjock kletig lera och det såg nästan ut som om de hade platåskor på sig när de traskade över fälten. Det blev nog inte lättare av att vinden ökat i styrka och att dessutom börjat småsnöa.


Jag lämnade Tidö och for mot Hälleskogsbrännan, ett skogsområde som härjades av en brand för några år sedan. Jag tänkte att de brända och döda stammarna skulle se bra ut mot den vita snön. Molnen var dock inte direkt fotogeniska när jag kom dit. En jämn grå diffus yta som inte gav någon dramatik i bilderna.


Istället kikade jag runt och insåg att det blåst lite sedan jag var där sist. På flera ställen står det varningskyltar om risk för nedfallande träd och det syntes tydligt vad som kunde hända om vinden friskade i lite. De tidigare "prydligt" uppradade trädstammarna hade på vissa ställen rasat likt ett plockepinnspel.


Det var lite surrealistiskt att befinna sig i den nästan färgfria miljön där träden med sina svarta brända stammar stod i kraftig kontrast till den vita snön. Här och var höll sig några löv envist fast och bildade små prickar av färg i den annars svartvita omgivningen.


På väg därifrån en stund senare så bröt solen nästan igenom det tunga molntäcket och jag fick lite drama i bilderna.


Jag hade satt kurs mot en fågelmatning mitt ute skogen. Det var en kompis som tipsat mig om Daniel som hade en flera matningar ute i skogarna. Efter ett samtal med honom så fick jag ok på att åka dit och fota lite. Nu är det ju inte småfåglar som står högst på min lista men på det här stället kan det ibland dyka upp lite mer svårfångade fåglar och det kan ju alltid vara intressant. Det skulle dessutom ge mig en bra möjlighet att fälttesta mitt senaste förvärv i form av en isolerad allround poncho, perfekt om man sitter still ute när det är kyligt.


Det var gott om fåglar när jag kom dit och de var otroligt snabba att sno åt sig de godsaker jag lade ut. Värst var nog nötkråkorna. De flög undan en liten bit medan jag fyllde på med nötter och annat gott. Och första gången så hann jag inte tillbaka till min kamera innan de länsade rent. Kan ju iof bero på att jag inte hade fått tag i nötter med skalet kvar.


Det märktes att de var de dominanta fåglarna på platsen. De höll utkik för att inte nötterna skulle ätas upp av några andra.


Det fanns ett antal hackspettar som gjorde räder mot nötupplaget men så fort de blev upptäckta så flög nötkråkorna fram för att visa vem som var herre på täppan. Men det hjälpte föga mot spettarnas list. De smög istället fram, satte sig på undersidan och snodde godsakerna direkt ur botten av lagret.


Småfåglarna fick dock vara i fred. Nu höll de sig mest till frön som nötkråkorna ratade så det kan ju förklara den saken. De verkade vänta på sin tur innan de flög fram mot matplatsen.


De var lite på sin vakt och det var väl bra för det dök upp en ekorre som gärna försåg sig av både nötter och frön.


Nötkråkan var en ny bekantskap för min del och det var även gråspetten. Den var i samma viktklass som nötkråkorna så den fick vara i fred, men så höll den sig mest till smöret så det var väl ingen konkurrent direkt.


Med så mycket småfåglar och frön så blev det givetvis en del spill på marken. Då och då kikade en liten mus fram ur sitt säkra gömstället, kikade lite nervöst runt omkring sig för att sedan hoppa ner på marken och sno lite frön.


En blev en ganska händelserik stund vid matningen men till slut var min medhavda fågelmat slut och  jag packade ihop mina prylar allt medan blåmesen tittade på.


När jag kört en stund så såg jag en fågel på en järnvägsledning. Det var en hökuggla och jag stannade till för att ta lite bilder. Ledningar och stolpar är inte direkt mitt första val av sittpinne för fågelmotiv men det blev lite häftigt med de svarta strecken mot den gråvita himlen och en uggla är alltid värd att fota :-)

Har du lust att se fåglar på nära håll så kika på Daniels hemsida.

Följ mig gärna på Facebook och varför inte kolla upp min hemsida www.mikswephotography.com när du ändå håller på.