Desarmering av handgranat under vatten

Några dykare i Leksands Dykarklubb hittade en handgranat i närheten av bron i Leksand för några dagar sen. De märkte ut platsen och kontaktade polisen som i sin tur anlitade experthjälp från Marinen. Av en ren händelse råkade jag komma ner till kajen när de höll på med desarmeringen.

Signalflagga A hissad. Betyder att dykare finns i vattnet.

Här kommer killarna som har rekat och fotograferat. Granaten låg på 8 meters djup. Om den var skarp eller inte gick inte att avgöra.

Det var väldigt strömt i älven så killarna på hjälpte till att dra in dem till lejdaren med ett rep. Kameran i UV-huset var en Canon G15.

En laddning med 2 hg sprängmedel och en rejäl vikt gjordes iordning.

Dykarna går i vattnet igen med sprängladdningen.

Uppe igen. Spolen med tråd till utlösningen skymtar bakom ett ben.

Efter att noga ha kontrollerat att inga båtar befann sig för nära utlöstes sprängladdningen. Det blev en rejäl knall, men inte mycket syntes på ytan. Vattnet dämpade sprängkraften.

Dykarna var i en tredje gång och konstaterade att handgranaten var oskadliggjord. Det känns bra eftersom vi passerar stället flera gånger om dagen med M/S Gustaf Wasa under sommaren. Inte för att jag tror att den utgjorde någon allvarlig risk för oss, men det känns ändå inte bra med sprängämnen under fartyget.

Krakowresan var en besvikelse

Ända sen jag för första gången besökte polsk hamn i jobbet har jag velat åka tillbaka dit privat och gå runt och titta på den för oss svenskar lite speciella bebyggelsen. Szczecin blev en riktig favorit efter flera besök i den hamnen. Jag bara måste dit och se mer! Både själva stan och omgivningarna.

Efter många år verkade det äntligen som om den drömmen skulle bli verklighet i höstas. Min resekamrat ville också till Polen. Men... "Ska man till Polen ska man till Krakow, alla säger att det är så fint där". Jaha. Jag accepterade. Förmodligen ett av de dummaste beslut jag har tagit. Vad ska jag göra i Krakow när det inte intresserar mig ett dugg, och jag har en gammal dröm om att få se Szczecin ordentligt? Jag ångrade mig nästan genast, men då var resan redan beställd. Jag höll god min och följde med. I början av september 2014 flög vi dit. Det är först nu i februari jag har orkat gå igenom bilderna.

Här bodde vi. Hotel David i de judiska kvarteren. Inget lyx, men klart godkänt.

Boställen med roligare namn fanns, men de kanske inte var lika roliga att bo i.

Jag tyckte inte att bebyggelsen i Krakow skiljde sig så mycket från många andra ställen. Det kändes som om jag hade sett det förut.

Kyrkor fanns överallt, minst en i varje gathörn kändes det som. Inget som intresserar mig speciellt...

Den stora saluhallen på torget gillade jag dock. Såna brukar ofta vara härliga byggnader.

Insidan av saluhallen var också vacker. I "butikerna" fanns bara krimskrams. Sånt kan vara roligt att kika på, men jag hade hellre sett att det var en riktig saluhall med spännande fiskar och grönsaker i stånden.

Torget såg nog mest spännande ut på kvällen.

Musiker syntes på gator och torg. Dessutom....

...fan också. Varken musiker eller själva fan lät sig gärna bli fotograferade gratis.

Duvorna var rätt kul att fotografera med kameran på deras nivå.

Duvorna gillade glass.

Det här tror jag var självaste Kung Duva i sin fontän.

En eftermiddag var det veteran-rallybilsträff på torget. Wartburg rallybil var nog knappast någon vinnare.

Såna här ekipage fanns nästan hur många som helst.

Både hästar...

...och kuskar var fint uppklädda.

Att åka häst och vagn i den moderna trafiken kändes lite märkligt.

Det här var kul! En hel marknad med bara biprodukter.

Honung, vaxljus och mängder av annat som hade med bin att göra. Bina på disken var nog dock inte till salu.

Hmm..? Undrar hur det här gick till.

Jag försökte inte ens räkna hänglåsen.

Den här f.d. flodbåten var ett rätt trevligt fik. Troligen kajfast, med tanke på att vevaxeln ligger på luckan.

Den "fantastiska staden" tyckte jag att jag hade sett förr, fast jag aldrig hade varit där. Om den nu hette Malmö, Aalborg, Wolgast eller Dubrovnik förra gången jag såg den. Lite av varje kanske.

Vi följde med på en heldagsutflykt till Auschwitz och Birkenau. Efter alla filmer jag har sett och alla böcker jag har läst så kändes det som om jag hade sett det också förut, nästan varenda detalj. Det enda som var en överraskning var storleken på anläggningen. Den var ju enorm!
Det var jättefint väder den dagen. Solsken och riktigt varmt, men det hade man ju inte så mycket glädje av så långt från hav och strand.

Är det här världen mest kända skylt? Den mest ökända är det nog i alla fall.

Auschwitz I.

Varje guide hade mikrofon och alla besökare hörlurar på skallen. Varje grupp hade egen frekvens, så man hörde bara rätt guide. Fungerade utmärkt! Tjejen här var vår guide och hon pratade riktigt bra svenska.

Här ska ingen slippa ut!

Auschwitz II - Birkenau.

Här åkte många tåg in. Troligen inte en enda ut.

En av de ökända vagnarna finns kvar. Hela fältet bakom har varit fullt av byggnader.

Den här flitigt fotograferande nunnan hörde till en annan grupp i närheten.

Krakowresan som helhet tyckte jag var en stor besvikelse. Krakow var inte alls speciellt på något vis. Inte speciellt vackert, inte speciellt intressant. När jag kom hem ville jag helst av allt få tillbaka första veckan i september och pengarna för att kunna göra min riktiga Polenresa, den som jag har drömt om att göra så länge, men jag insåg snart att den drömmen är död. En ganska enkel dröm som var så nära att uppfyllas. Rent teoretiskt kan jag göra den resan nästa höst, men nej. Drömmen är förstörd.  

Hur jag än försöker tänka på de positiva upplevelser vi ändå hade där, så hamnar de i skuggan av att det stället tog död på min dröm. Skitkrakow!
Aldrig mer tänker jag låta någon ändra i mina drömmar.

Krigsskador...

...har vi inte många i Sverige, om ens några.

De här är från byn Mlini och berget vid Dubrovnik, Kroatien.

Man åker ju knappast på utlandsresa för att titta på sönderskjutna hus, men jag får nog erkänna att jag såg det som en spännande bonus.

Rundresa i Vietnam: Innehållsförteckning

Min fotoblogg från Vietnam blev så omfattande att jag tror att en innehållsförteckning kan behövas. Om inte annat så för min egen skull den dagen jag vill hitta något.

1: Halongbukten

2: Hanoi

3: Hué

4: Över bergen till Hoi An

5: Rundvandring i Hoi An

6: Matlagningskurs

7: Krukmakare och skeppsbyggare

8: Lite vilsna på landsbygden

9: En cykeltur i och utanför Kon Tum

10: Julafton i Quy Nhon

11: Med tåg och flyg till Con Dao

12: Djungelvandring och fängelsebesök

13: Tempel, fiskehamnen och bad

14: Saigon

15: Tay Nihn, Viet Congs tunnlar och test av Kalashnikov

16: Krigsmuseum, Cholon och hemresa

17: Tema Folk

18: Tema Fartyg och båtar

19: Tema Hundar och andra djur

20: Tema Mat och annat till försäljning

21: Tema Folk på jobbet

22: Tema Allt går att transportera på två hjul

Rundresa i Vietnam 16: Krigsmuseum, Cholon och hemresa

Onsdag 1 januari 2014 (Nyårsdagen)

Under förmiddagen besökte vi krigsmuseet i Saigon. Fram tills USA släppte handelsembargot mot Vietnam 1994 hette det ungefär "Museet över amerikanska krigsförbrytelser". Det här museet visade bara den amerikanska sidan. Amerikanska erövrade vapen, fordon och flygplan och mängder av fotografier på offer för amerikanska krigshandlingar. (Det finns ett krigsmuseum i Hanoi som visar den Vietnamesiska sidan. Där finns givetvis bara hjältar.)

Grabbens leksak är en dubbelmonterad 20mm Oerlikon automatkanon.

En del av fordonsparken.

Douglas Skyraider. Kunde bära 3,6 ton last! Började byggas i slutet av andra väldskriget och var i tjänst ända till mitten av 1970-talet.

Efter museet en rundvandring i delar av stan, bl.a. Cholon, Saigons Chinatown.

Sånt här tingeltangel fans hur mycket som helst.

Tillverkning av konstgjorda blommor på trottoaren. Hela familjen hjälpte till.

Lunchrast på jobbet. Eller var det en restaurang?

Vietnamesisk airbag.

Traditionellt och modernt i skön blandning.

Snyggt uppradade små lastbilar.

Den här glada kvinnan satt och skalade... färska kokosnötter tror jag.

Gatumusiker. Högtalarsystemet skulle nog betraktas som ganska udda i Sverige.

Avskedsmiddag och avtackning av vår vietnamesiska guide under kvällen.

Torsdag 2 januari 2014

Rundvandring och shopping på egen hand under dagen. Fotografering av överlastade motorcyklar och annan spännande trafik utanför hotellet.

Säkerhetstänkande. Små barn ska sitta i barnstol i trafiken. Moskitnät som extra skydd.

Nästan hela familjen.

Hela familjen. Minstingen i barnstol. Trafiksäkerhetstänkande, som sagt...

Även cyklar kan lastas med mycket.

Blomsterhandlaren levererar begravningskrans modell större.

Damen med fruktståndet gick sakta mitt i den livliga trafiken. Killen med mattan hade desto mer bråttom.

Madrassleverans.

Saigon var en intressant stad där jag hade velat gå runt på egen hand och fotografera mycket mera. Tyvärr drällde det av fräcka tjuvar där. Hela tiden hörde man hotellets vakter varna: "Watch your camera, watch your bag, watch your..."  Det blir inte lika roligt då.

Det kändes lite lugnare med kameran när man hade en uniformerad kille i närheten. Fast hans huvudsakliga jobb var att parkera motorcyklar utanför hotellet.

Buss till flygplatsen. Planet lyfte 23.20 lokal tid.

Fredag 3 januari 2014

Landade planenligt i Paris 06 på morgonen.
Efter att ha gått, åkt rullband och förarlöst tåg långa sträckor hamnade vi i rätt terminal. Där fanns ett McDonalds som inte sålde hamburgare och en tidningsbutik med hundratals tidningar, alla på franska. På en internationell flygplats! Efter en lång och trist väntan klev vi äntligen ombord på ett SAS-plan till Arlanda. Givetvis hade inte grodätarna lastat våra väskor på det planet. Frankrike är inte ett land jag frivilligt kommer att besöka igen.
Min väska kom nästan en vecka senare.

Då var själva reseberättelsen slut. I det stora hela en mycket trevlig resa. Vi hade otur med vädret, men det kan man ju inte göra något åt. Bra och kunniga guider, det mesta flöt på fint. Ibland hade jag velat ha mera tid på en del platser, kanske helt skippat några andra, men jag skulle tro att det fanns många olika åsikter om vad som var intressant och vad som inte var det inom gruppen. Det är var nog ändå en lagom blandning där alla hittade mycket intressant.

Det kommer några fler delar. Specialare med foton som jag gärna vill visa, men som inte riktigt gick att få in i handlingen.

< Del 15  -0-  Del 17 >