Gult är... inte alls så fult

Just nu är det fantastiskt färgglatt mellan Leksand och Insjön. På ena sidan stora vägen alldeles blått av lupiner. Dom har jag fotograferat mycket förr, och dessutom fått lära mig att de är ett hot mot svenska sommarängar, så de får stå där ofotograferade den här gången. Desto mer fotograferat blev det på andra sidan vägen där det odlas raps.

Big Lake Run 2017

I år hade de tur med vädret, de som åkte Big Lake Run, d.v.s. Siljan runt på amerikanska. Start och mål i Rättvik. Många brukar ha hunnit till Leksand lagom till min rast från båtkörandet, så en promenad med kameran är en självklarhet.

En gammal kompis tittade förbi. Han hade äntligen har skaffat sig en riktig Mopar muskelbil efter att ha åkt Cheva och Pontiac en massa år. En riktigt fin riktig bil dessutom, en Dodge Coronet 500 -69 i mycket fint skick.

Trevlig bilkö genom Leksands centrum. En Buick 1958 närmast kameran.

Det här var en läcker karamell. Fast lite för låg enligt min åsikt. Ford från 1953 (tror jag).

Man måste ju kolla Facebook även när man åker finbil. Buick 1960.

Chev -55 i en fin färgkombination som man inte ser så ofta.

Borde det inte ha varit en tysk flagga här? Men det är en trevlig bil från den tiden när Opel tillverkade små amerikanare. Jämför formerna med Chev-55:an ovan. Opel tillhörde också General Motors precis som Chevrolet, Pontiac, Oldsmobile, Buick, Cadillac och några till.

Dom här fina hattarna var absolut värda att fotograferas.

Ett lokalt åkdon, en Plymouth Roadrunner 1968 med 426 hemi under huven. Skönaste mullret av alla.
Att den inte har fått uppstickande luftrenare, lågprofilsdäck, plastspoilers och annat bjäfs är ett jätteplus.

Jag såg inte hur många som satt i den här Lincoln limousinen, men alla fick tydligen inte plats inne :-)

Trots alla fina bilar blev fotot på tanten som satt på rollatorn och beundrade åkdonen favoritfotot. Eller hon kanske satt och svor blodisande eder över dagens ungdom, men jag tror inte det. Hon såg så nöjd och glad ut.

En 40-talsford i originalskick platsar bra bland de andra finbilarna.

Den här 50-talsfolkan (eller kanske tidigt 60-tal) verkar ha åkt vilse bland årstiderna.

En hemi till! En extrem och sällsynt motor, en legend. Och här råkar man på två stycken inom en kvart!

Den här hemin satt i en Plymouth GTX 1968 eller -69.

En kul iakttagelse i år var musiken som hördes från bilarna. Självklart som tidigare år en massa rock'n'roll, Eddie Meduza och nåt slags techno på hög volym, men från två av bilarna hördes Evert Sandin! Givetvis på samma ljudnivå som all annan musik.

Språkkurs utomhus

Jag tog en promenad efter Solvändan i Leksand tidigare i veckan. Nära prostbryggan hade någon skrivit kinesiska tecken i snön. Jag tänker inte påstå att jag kan läsa mandarin, men det här begrep jag faktiskt, även utan den engelska översättningen. Zhōng guó, Kina på mandarin.

Desarmering av handgranat under vatten

Några dykare i Leksands Dykarklubb hittade en handgranat i närheten av bron i Leksand för några dagar sen. De märkte ut platsen och kontaktade polisen som i sin tur anlitade experthjälp från Marinen. Av en ren händelse råkade jag komma ner till kajen när de höll på med desarmeringen.

Signalflagga A hissad. Betyder att dykare finns i vattnet.

Här kommer killarna som har rekat och fotograferat. Granaten låg på 8 meters djup. Om den var skarp eller inte gick inte att avgöra.

Det var väldigt strömt i älven så killarna på hjälpte till att dra in dem till lejdaren med ett rep. Kameran i UV-huset var en Canon G15.

En laddning med 2 hg sprängmedel och en rejäl vikt gjordes iordning.

Dykarna går i vattnet igen med sprängladdningen.

Uppe igen. Spolen med tråd till utlösningen skymtar bakom ett ben.

Efter att noga ha kontrollerat att inga båtar befann sig för nära utlöstes sprängladdningen. Det blev en rejäl knall, men inte mycket syntes på ytan. Vattnet dämpade sprängkraften.

Dykarna var i en tredje gång och konstaterade att handgranaten var oskadliggjord. Det känns bra eftersom vi passerar stället flera gånger om dagen med M/S Gustaf Wasa under sommaren. Inte för att jag tror att den utgjorde någon allvarlig risk för oss, men det känns ändå inte bra med sprängämnen under fartyget.

Fartygskollision och brand ombord

Det har varit en stor sjöräddningsövning i Siljan. Deltog gjorde Sjöräddningssällskapet, räddningstjänsterna i Leksand, Rättvik och Mora och passagerarfartygen M/S Gustaf Wasa och S/S Engelbrekt.

Scenariot var att Gustaf Wasa och Engelbrekt kolliderade utanför Tällberg. Engelbrekt började brinna och flera personer hoppade i vattnet. På Gustaf Wasa skadades maskinisten och kapten fick hjärtattack och måste fortast möjligt evakueras till väntande ambulans iland. Några passagerare evakuerades med livflotte.

Jag är skeppare på Gustaf Wasa och beskriver händelserna från den positionen.

En utrangerad 25-personersflotte användes som övningsflotte. Det är inte riktigt samma typ som de vi har på Gustaf Wasa. Vi har 50-personerflottar utan tak. För att inte förlora skalen till flotten så blåstes den upp på kajen i Leksand.

Utlösningslinan är lång.

Det börjar synas vad det ska bli.

Sjösatt och klar.

Vi bogserade flotten till "olycksplatsen" med Gustaf Wasa.

Här kommer S/S Engelbrekt för att kollidera med oss, de sjöbusarna. För säkerhets skull skedde kollisionen med mer än 100 meters avstånd mellan båtarna.

Här kommer första båten från Sjöräddningen i full fart.

Fler anlände i rask takt.

Tre av våra passagerare har tagit sig ner i flotten och blir bogserade av Sjöräddningen.

Vi passade på att tända några nödbloss med utgånget datum. Ett mycket intensivt ljus som syns bra även i fullt dagsljus.

En bit bort ligger Engelbrekt och "brinner". Lite rök kommer från ångpannan, men det mesta är teaterrök.

Här blir "jag" (som har fått en hjärtattack) utburen av räddningstjänstens personal. "Jag" fick hjärt/lungräddning hela vägen till en väntande ambulans på land.

Ytterligare en av räddningstjänstens båtar kommer i full fart.

Livflottarna togs på släp in mot land. Betydligt säkrare än att låta folk ta sig mellan flotte och båt ute på sjön.

Del 2 av övningen vid kajen i Leksand, då Sjöräddningens personal och frivilliga (bl.a. jag) provade överlevnadsdräkter i det kalla vattnet. 

Vi fick öva på att ta sig upp i livflotte och räddningsbåt utan hjälp. Inte så enkelt.

En av sjöräddningens killar hoppade från relingen på Gustaf Wasa. Dräkten klarade det också utan att kläderna under blev blöta.

Efter övningen tömdes flotten på luft...

...och rullades ihop.

Hur i helv... den en gång har fått plats i en sån "tunna" som ligger på släpet är en olöst gåta. Sånt vet bara de som jobbar med flotteservice.