Gult är... inte alls så fult

Just nu är det fantastiskt färgglatt mellan Leksand och Insjön. På ena sidan stora vägen alldeles blått av lupiner. Dom har jag fotograferat mycket förr, och dessutom fått lära mig att de är ett hot mot svenska sommarängar, så de får stå där ofotograferade den här gången. Desto mer fotograferat blev det på andra sidan vägen där det odlas raps.

Thailand 2016: 11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Tisdag 16/2

När jag vaknade strax efter sju och gick ut på terrassen utanför tältet var det redan nästan helt ljust. En lätt morgondimma låg kvar nere i dalen. Fåglar kvittrade överallt. Hundratals, kanske tusentals.

Det är snart helt ljust.

Ljusare.

Det blev dag alldeles för snabbt. Jag hade gärna stått där längre och tittat och lyssnat på fåglarna.

Där borta ligger i alla fall lite dimma kvar.

Här sitter jag bra utanför tältöppningen. Det är bara en rejäl kaffemugg som fattas.

En liten brun groda satt på väggen över tvättstället. Den ville inte vara med på bild utan gav sig iväg när jag hämtade kameran. Istället hittade jag en gecko som försökte vara osynlig, men jag såg den i alla fall. Kanske den var där för att ta myrorna som höll till i själva toastolen.
Mina finska grannar hade haft en råtta i tältet under natten. Den hade käkat på deras skosnören.

Den lilla toahyddan direkt bakom tältet.

Jag ser dig allt!

Efter frukost åkte vi minibuss 20 minuter till receptionen för nationalparken Khao Sok. Därifrån gick vi en turistanpassad djungelstig. Vi gick 3,5 km, sista biten i besvärlig terräng. Där tog vi en paus. Jag och några till tog ett dopp i Khao Sok River. Samma väg tillbaka. Vi såg nästan inga djur. Några små ödlor, apor och en del småfåglar på håll. Inga tigrar, inga vilda elefanter, inte ens en endaste liten kungskobra. Men med så mycket folk och t.o.m. en motorcykel på stigen var det inte förvånande. Djuren fanns nog i djungeln, men inte nära stigen där vi människor fanns.

På den här delen av djungelpromenaden var det lätt att ta sig fram.

Men det var ändå en riktig djungel.

Bambu växte i täta klungor.

Bambu och ... tja... djungel. Växter är inte min specialitet.

Kan det här vara någon släkting till Durian?

Vi gjorde en avstickare från stigen, och där var det besvärligare att ta sig fram.

Vi var längre upp vid Khao Sok River och här var floden betydligt mindre än där vi äkte på kanotfärd.

"No python snakes. Good place for swimming" Och badade gjorde vi, och ingen blev uppäten.

En kort paus under vandringen tillbaka.

En färgglad liten blomma mitt i allt det gröna.

De här små apbarnen busade runt på stigen.

En vuxen apa höll koll.


Den lilla ödlan har bra kamouflage. En Long-tailed Sun Skink.

En dusch, lite skrivande i resedagboken i tältet och sen lunch på djungelcampen, utcheckning och nästan en timmes väntan innan transport tillbaka mot Phuket. Färden till Karon Beach tog över fyra timmar. Tät trafik nästan direkt efter bron (Phuket är en ö), sen krypfart i köer hela vägen till hotellet.

Att skriva resedagbok är en förutsättning för att det ska gå att göra ett sånt här resereportage.

De hade katt på djungelcampen redan när de göt golvet.

Jag hämtade ut mina beställda skräddarsydda skjortor och käkade en god panengcurry hos de trevliga tjejerna på Bamboo Kitchen, sen stod jag ett tag och kollade på en lokal gitarrist som ton för ton spelade "Little Wing" exakt som Hendrix. (Nej, det var inte playback.) Tillbaka på hotellet var det dags att börja packa. Jag brukar alltid ha problem med att klara att hålla bagaget under 20 kg. Det gick inte den här gången heller, men det blev bara några hekto för mycket.

Jag tror att det här var den bästa Hendrixkopia jag har hört (och jag har hört många). Gitarrliret alltså, sången var inte lika bra.

Onsdag 17/2

Det blev inte många timmars sömn. Klockan ringde 04.15. Transfern till flygplatsen hämtade 05. Det gick betydligt fortare genom Chalong och Phuket Town den här gången, men helt tomt på trafik var det inte trots den tidiga timmen.
De vägde inte alls handbagaget där fotoutrustning och annat tungt fanns. Jag hade kunna packa i flera kilo till.
Planet lyfte planenligt(!) 09.10. Jag lyckades sova bort en stor del av den 11 timmar långa tråkiga flygningen. Vi landade på Arlanda vid tretiden svensk tid. Tågresan hem funkade utan haveri. Faktiskt två tågresor i rad utan problem. Måste vara något slags rekord.
Det första jag slogs av var som vanligt inte den hemska kylan (-5º) utan hur färglöst Sverige är. Bara grått, gråt, brunt, mer grått och mörkt och murrigt. Landskap, byggnader, bilar, kläder... Allt. Sverige är ett färglöst land!

Hemma i gråa, trista, kalla Sverige. Oftast är det lite varmare och några fler färger sommartid, men det är inget man kan ta för givet.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Thailand 2016: 7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.

Torsdag 11/2

Kaffe 06.30, sen ner i vattnet vid West Ridge, Koh Bon igen. Djupaste dyket, vi gick ner till exakt 30 m ett tag, sen upp till betydligt grundare vatten och färgerna kom tillbaka. 54 minuter var vi under ytan. Vi hade förhoppning om att få se haj, men nej. Däremot en riktigt stor Jenkin's Whipray som låg på botten och latade sig och en simmande bläckfisk.

Jenkin's Whipray. Nästan 1,5 m i diameter. Djupt - nästan inga färger.

Åttaarmad bläckfisk, octopus. Grundare - fler färger.

Bläckfisken tröttnade på oss närgångna dykare och gav sig iväg.

Redtail Butterflyfish.

Moorish Idol.

Coral Banded Shrimp. Inte alls en räka, utan en slags krabba trots namnet.

Christmas Tree Worm.

Så här ser jag ut under ytan. Instruktör Chris tog fotot.

Ser väl inte direkt ut som den smidigaste grodan i pölen.

Tillbaka ombord blev det frukost medan vi åkte till Boomsung Wreck, vraket av ett mudderverk på bara 19 meters djup inte långt utanför Khao Lak.

Jag tittade in till skepparen. Här fanns mer avancerad utrustning än vad jag har på bryggan. Han förstod inte mycket engelska, men jag visade lite foton på mitt jobb, d.v.s. M/S Gustaf Wasa.

Whiteboarden förbereds inför sista briefingen.

På väg i för sista dyket.

Tyvärr var det bara 8-10 meters sikt vid Boomsung Wreck.
Extremt mycket fisk, ibland mer fisk än vatten! Jag simmade genom ett stim med Longfin Bannerfish. De väjde inte förrän jag hade dem en decimeter från masken. Vi såg också massor av olika sorters muränor, massor av Scorpion Fish, Lion Fish, nakensnäckor och den största Giant Puffer Fish jag har sett.

Mitt i ett stim Longfin Bannerfish. De små längre ner tror jag är Five Lined Snapper. Den till höger någon slags Sweetlips.

Här är jag helt omgiven av ett stim fusilier.

Honeycomb Moray Eel. Den ser rätt glad ut.

White-eyed Moray Eel.

Blue Ringed Angelfish och en Moorish Idol.

Scorpionfish. Ser ut att vara en riktigt sur jävel!

Giant Puffer Fish.

Nakensnäcka. Möjligen en Chromodoris annulata.

En liten film visar nog bäst hur enormt tätt med fisk det var.

Det fanns förhoppning om att få se valhaj här. Någon hade sett det bara några dagar tidigare. Vi såg ingen sån, men det kanske var lika bra det. Det hade bara känts snopet av få se hälften av den enorma fisken i den dåliga sikten.
Efter dyket satte M/V Camic full fart mot hamnen. Vi gäster käkade lunch, kollade varandras foton och filmer, utbytte adresser och snackade om dykningarna.

Besättningen käkade mest fisk.

Instruktör Kitty fyller i sin dive log.

Lite skön slötid på väg mot hemmahamnen utanför Khao Lak.

Jag sitter nöjd efter att kört back-up på alla foton till plattan och vidare till ett USB-minne. Med alla foton på tre ställen känner jag mig säker.

Hamnen såg lite kaosartad ut i dagsljus.

Minibuss tillbaka till Phuket tillsammans med några av de andra dykarna.
Efter ett bad i sötvatten på hotellrummet gick jag ut på stan i Karon Beach. Lämnade lite kläder på tvätt och beställde ett par skräddarsydda skjortor. Jag lyckades äntligen hitta ett ställe med bra thaimat nära hotellet. Bamboo Kitchen, som låg lite anonymt en bit in från gatan. Det blev panengcurry. Mycket god!
Min lilla gecko hade försvunnit från balkongen :-(

Här åt jag gott!

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Thailand 2016: 5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!

Tisdag 9/2

Besättningen purrade oss redan 06.30. Efter lite kaffe och briefing var vi i vattnet igen. Den här gången vid Elephant Head Rock vid Similan Island #7. Ett ganska djupt dyk, nästan 28 m. 46 minuter. En bläckfisk var nog det mest spännande, men vi såg också triggerfish, bluespotted stingray, grouper och en massa andra fiskar.

Bra ordning på grejorna ombord.

En remora tyckte att instruktören behövde putsas lite.

Frukost och lite slötid, sen dyk vid Christmas Point, Similan Island #9. 24 m, 52 minuter. Några trånga passager, massor av färggranna fiskar i olika storlekar. Under säkerhetsstoppet såg vi en riktigt stor barracuda. 1,7 m lång enligt min instruktör.

Vi simmade igenom några trånga passager.

En blyg masked porcupinefish tittar fram lite försiktigt.

Fusilier har jag kommit fram till att de här vackra blå fiskarna är.

Barracudan var lite för långt bort för att bli bra på bild. Jag har justerat rätt mycket i Lightroom för att få den att synas alls.

Lunch under färd mot Koh Bon, sen ner i djupet igen, vid West Ridge. 22 m och 50 minuter den här gången, och ganska strömt på några ställen.

En liten räka fick vara med på bild.

Efter ett tag kom en manta sakta glidande, sen en till. Och en till... Totalt 4 eller 5 stycken. En av dem med en unge intill. En mäktig syn! Den största var ungefär 6 m mellan vingspetsarna och de simmar inte som andra vattenlevande djur. De svävar och glidflyger. Uppe igen var det jubel i båten och vi ritade mantor på whiteboarden.

Här kommer den första...

...och en till.

En tredje kommer svävande.

Majestätiska djur som rör sig med stor värdighet.

Vi var många dykare på platsen.

Dags att ta sig upp.

En av mantorna gjorde en sväng under oss.

Här kommer Camic och hämtar oss.

Måste kolla så att mantorna verkligen fastnade på minneskortet.

Våra mantor på whiteboarden.

Efter några timmar ombord var det dykdags igen. Koh Bon, West Ridge igen. 24 m 51 minuter.Vi simmade genom stora stim av gula och blå fiskar, tittade på små räkor, en bläckfisk, scorpionfisk och en massa annat vackert och spännande, sen kom mantorna igen. Bara två stycken den här gången, men de kom mycket närmare.

Koh Bon såg inte så inbjudande att gå iland på.

Big Eye Snapper tror jag att det här är.

Cornetfish. En smal sak som kan bli 2 m lång. Den här var nog inte fullt så lång.

Här kommer mantorna igen.

Närmare den här gången.

Jag fick intrycket att mantorna gillar att simma runt och titta på de där konstiga dykarna som trillar ner uppifrån och simmar så långsamt och klumpigt.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Thailand 2016: 2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.

Fredag 5/2

Varmt och skönt men inte strålande sol.

Den här sköna snubben med mohawkfrisyr fotade jag från balkongen. En yellow-vented bulbul.

Jag gick till stranden närmast hotellet. Tvärs över vägen bara. Hotellets hjälpsamme och alltid glade trafikvakt stoppade givetvis trafiken så jag slapp ta eget ansvar. Men... Inga snäckor på stranden! Bara sand. Visserligen finkornig och mjuk härlig sand, men jag vill ha snäckor!

På eftermiddagen tog jag en tuk-tuk till Patong och gick runt på stan ett tag. Jag käkade en panengcurry som av någon obegriplig anledning innehöll gröna ärtor, sen tillbringade jag många timmar i jättevaruhuset Jungceylon, som mest består av fina märkesbutiker. Inga piratkopior här inte! Jag köpte inte mycket. En långärmad rashguard (tunn tröja med högt UV-skydd) och lite småprylar bara.

Här hittade jag massor av snäckor, i en butik som sålde smycken och annat av snäckskal.

Jag tog en timmes skön fotmassage.
Är man i Patong måste man ju kolla lite på Bangla Road och kommersen där.

I dagsljus är Bangla Road en ganska normal gata...

...med mopperestauranger...

...fruktförsäljare och barer.

Starbucks har någorlunda bra kaffe och är ett bra ställe att sitta på med kameran och fota gatuliv.

Men strax innan solnedgången börjar det hända saker. Här är en av flera lastbilar som kommer med is till kvällens drinkar.

Neonljusen tänds...

...de enorma barerna öppnar på allvar.

Enorma ljusshower, massor av folk.

Gatuförsäljarna går fortfarande runt. (Hur packad behöver man vara innan man inser att man behöver lysande katthuvuden och rosetter?)

Den här lilla gumman fotograferade jag för fem år sen. Jag blev lite förvånad över att hon fanns kvar där och sålde likadana enkla halsband som då.

Dom här damerna säljer nog också något.

En del damer är inte alls damer.

Dam eller inte dam?

När jag var här för 5 år sen var det nog bara ladyboysen som hade fuskpattar. Nu var det nog väldens silicontätaste gata. Både äkta och falska kvinnor såg rejält uppblåsta och vanskapta ut. Även ljudnivån hade ändrats. Senast var det högljutt. Nu var det smärtsamt.

Jag gick tillbaka till varuhuset Jungceylon för lite kvällsfotografering.

Den pampiga huvudentrén.

Det kinesiska nyåret firades så allt var extra pyntat.

Här har vi nog djonken till Ceylon, eller vad nu Jungceylon kan betyda.

Tuk-tuk tillbaka till Karon Beach och hotellet.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.