Thailand 2016: 7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.

Torsdag 11/2

Kaffe 06.30, sen ner i vattnet vid West Ridge, Koh Bon igen. Djupaste dyket, vi gick ner till exakt 30 m ett tag, sen upp till betydligt grundare vatten och färgerna kom tillbaka. 54 minuter var vi under ytan. Vi hade förhoppning om att få se haj, men nej. Däremot en riktigt stor Jenkin's Whipray som låg på botten och latade sig och en simmande bläckfisk.

Jenkin's Whipray. Nästan 1,5 m i diameter. Djupt - nästan inga färger.

Åttaarmad bläckfisk, octopus. Grundare - fler färger.

Bläckfisken tröttnade på oss närgångna dykare och gav sig iväg.

Redtail Butterflyfish.

Moorish Idol.

Coral Banded Shrimp. Inte alls en räka, utan en slags krabba trots namnet.

Christmas Tree Worm.

Så här ser jag ut under ytan. Instruktör Chris tog fotot.

Ser väl inte direkt ut som den smidigaste grodan i pölen.

Tillbaka ombord blev det frukost medan vi åkte till Boomsung Wreck, vraket av ett mudderverk på bara 19 meters djup inte långt utanför Khao Lak.

Jag tittade in till skepparen. Här fanns mer avancerad utrustning än vad jag har på bryggan. Han förstod inte mycket engelska, men jag visade lite foton på mitt jobb, d.v.s. M/S Gustaf Wasa.

Whiteboarden förbereds inför sista briefingen.

På väg i för sista dyket.

Tyvärr var det bara 8-10 meters sikt vid Boomsung Wreck.
Extremt mycket fisk, ibland mer fisk än vatten! Jag simmade genom ett stim med Longfin Bannerfish. De väjde inte förrän jag hade dem en decimeter från masken. Vi såg också massor av olika sorters muränor, massor av Scorpion Fish, Lion Fish, nakensnäckor och den största Giant Puffer Fish jag har sett.

Mitt i ett stim Longfin Bannerfish. De små längre ner tror jag är Five Lined Snapper. Den till höger någon slags Sweetlips.

Här är jag helt omgiven av ett stim fusilier.

Honeycomb Moray Eel. Den ser rätt glad ut.

White-eyed Moray Eel.

Blue Ringed Angelfish och en Moorish Idol.

Scorpionfish. Ser ut att vara en riktigt sur jävel!

Giant Puffer Fish.

Nakensnäcka. Möjligen en Chromodoris annulata.

En liten film visar nog bäst hur enormt tätt med fisk det var.

Det fanns förhoppning om att få se valhaj här. Någon hade sett det bara några dagar tidigare. Vi såg ingen sån, men det kanske var lika bra det. Det hade bara känts snopet av få se hälften av den enorma fisken i den dåliga sikten.
Efter dyket satte M/V Camic full fart mot hamnen. Vi gäster käkade lunch, kollade varandras foton och filmer, utbytte adresser och snackade om dykningarna.

Besättningen käkade mest fisk.

Instruktör Kitty fyller i sin dive log.

Lite skön slötid på väg mot hemmahamnen utanför Khao Lak.

Jag sitter nöjd efter att kört back-up på alla foton till plattan och vidare till ett USB-minne. Med alla foton på tre ställen känner jag mig säker.

Hamnen såg lite kaosartad ut i dagsljus.

Minibuss tillbaka till Phuket tillsammans med några av de andra dykarna.
Efter ett bad i sötvatten på hotellrummet gick jag ut på stan i Karon Beach. Lämnade lite kläder på tvätt och beställde ett par skräddarsydda skjortor. Jag lyckades äntligen hitta ett ställe med bra thaimat nära hotellet. Bamboo Kitchen, som låg lite anonymt en bit in från gatan. Det blev panengcurry. Mycket god!
Min lilla gecko hade försvunnit från balkongen :-(

Här åt jag gott!

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Fartygskollision och brand ombord

Det har varit en stor sjöräddningsövning i Siljan. Deltog gjorde Sjöräddningssällskapet, räddningstjänsterna i Leksand, Rättvik och Mora och passagerarfartygen M/S Gustaf Wasa och S/S Engelbrekt.

Scenariot var att Gustaf Wasa och Engelbrekt kolliderade utanför Tällberg. Engelbrekt började brinna och flera personer hoppade i vattnet. På Gustaf Wasa skadades maskinisten och kapten fick hjärtattack och måste fortast möjligt evakueras till väntande ambulans iland. Några passagerare evakuerades med livflotte.

Jag är skeppare på Gustaf Wasa och beskriver händelserna från den positionen.

En utrangerad 25-personersflotte användes som övningsflotte. Det är inte riktigt samma typ som de vi har på Gustaf Wasa. Vi har 50-personerflottar utan tak. För att inte förlora skalen till flotten så blåstes den upp på kajen i Leksand.

Utlösningslinan är lång.

Det börjar synas vad det ska bli.

Sjösatt och klar.

Vi bogserade flotten till "olycksplatsen" med Gustaf Wasa.

Här kommer S/S Engelbrekt för att kollidera med oss, de sjöbusarna. För säkerhets skull skedde kollisionen med mer än 100 meters avstånd mellan båtarna.

Här kommer första båten från Sjöräddningen i full fart.

Fler anlände i rask takt.

Tre av våra passagerare har tagit sig ner i flotten och blir bogserade av Sjöräddningen.

Vi passade på att tända några nödbloss med utgånget datum. Ett mycket intensivt ljus som syns bra även i fullt dagsljus.

En bit bort ligger Engelbrekt och "brinner". Lite rök kommer från ångpannan, men det mesta är teaterrök.

Här blir "jag" (som har fått en hjärtattack) utburen av räddningstjänstens personal. "Jag" fick hjärt/lungräddning hela vägen till en väntande ambulans på land.

Ytterligare en av räddningstjänstens båtar kommer i full fart.

Livflottarna togs på släp in mot land. Betydligt säkrare än att låta folk ta sig mellan flotte och båt ute på sjön.

Del 2 av övningen vid kajen i Leksand, då Sjöräddningens personal och frivilliga (bl.a. jag) provade överlevnadsdräkter i det kalla vattnet. 

Vi fick öva på att ta sig upp i livflotte och räddningsbåt utan hjälp. Inte så enkelt.

En av sjöräddningens killar hoppade från relingen på Gustaf Wasa. Dräkten klarade det också utan att kläderna under blev blöta.

Efter övningen tömdes flotten på luft...

...och rullades ihop.

Hur i helv... den en gång har fått plats i en sån "tunna" som ligger på släpet är en olöst gåta. Sånt vet bara de som jobbar med flotteservice.

Lidwallsbåtar

Lidwall och Söner AB hette ett båtvarv i Leksand. Det startades 1943 och det tillverkades båtar till 1987. De senare åren med andra ägare. Huvudprodukten var varpbåtar som användes i timmerflottningen. Totalt byggdes 802 båtar. Dessutom ekor och mycket annan utrustning för timmerflottning. I takt med att flottningen minskade övergick man till andra arbetsbåtar, stora och små, samt i slutet av 60-talet en betydande produktion av fritidsbåtar.

Anders Winter och Mats Lidwall är två eldsjälar som verkligen har intresserat sig för dessa båtar. De försöker spåra och identifiera så många av dem som möjligt. Hittills har man lyckats identifiera 522 stycken. Förutom att åka land och rike runt och dokumentera och fotografera båtar driver de hemsidan Lidwallsbåtar. De äger också själva några båtar.

I lördags ordnades Lidwallsbåtens dag i Leksand, där man hade lyckats samla ihop en hel del av de gamla båtarna.

Borde det inte vara tvärt om?

Det ser rätt konstigt ut med en flotte som bogserar en motorbåt.

Fotograferat från M/S Gustaf Wasa i Mashavet utanför Leksand i går kväll.

Den rätta vägen

Här är det ingen tvekan. Tätt mellan de röda och gröna prickarna och dessutom en enslinje.

Just den här farleden går in mot småbåtshamnen i byn Västanvik vid Mashavet.

Jag har sett liknande mycket tydliga farleder i öststaterna, fast då i större skala. Där har det varit lotsplikt även för de små lastbåtar jag jobbade på. Lotsen, ibland så berusad att han behövde ledas upp till bryggan, kom ombord strax utanför hamnen. Han anlade alltid en viktig min innan han pekade förut och sa: "This way."