Rundresa i Vietnam: Innehållsförteckning

Min fotoblogg från Vietnam blev så omfattande att jag tror att en innehållsförteckning kan behövas. Om inte annat så för min egen skull den dagen jag vill hitta något.

1: Halongbukten

2: Hanoi

3: Hué

4: Över bergen till Hoi An

5: Rundvandring i Hoi An

6: Matlagningskurs

7: Krukmakare och skeppsbyggare

8: Lite vilsna på landsbygden

9: En cykeltur i och utanför Kon Tum

10: Julafton i Quy Nhon

11: Med tåg och flyg till Con Dao

12: Djungelvandring och fängelsebesök

13: Tempel, fiskehamnen och bad

14: Saigon

15: Tay Nihn, Viet Congs tunnlar och test av Kalashnikov

16: Krigsmuseum, Cholon och hemresa

17: Tema Folk

18: Tema Fartyg och båtar

19: Tema Hundar och andra djur

20: Tema Mat och annat till försäljning

21: Tema Folk på jobbet

22: Tema Allt går att transportera på två hjul

Rundresa i Vietnam 20: Mat och annat till försäljning

Både i Sverige och utomlands gillar jag att gå runt i saluhallar och på marknader. Det brukar finnas massor av spännande exotiska fiskar, märkliga grönsaker, konstiga manicker och annat kul. Vietnam är nog det mest spännande marknadslandet jag har besökt hittills.

Citrusfrukter på marknaden i Hoi An.

Komplett mobil restaurang i Hué.

Frukthandlerskor i Hoi An.

Ananas görs ätklar.

Frukthandel mitt i den intensiva trafiken i Saigon.

Snabbmat på gatan.

Spännande frukter.

Det här har jag glömt vad det var som såldes på trottoaren i Quy Nhon, men det ser intressant ut.

Färsk fisk av oidentifierad sort.

Mera fisk. Tonfisk?

Olika sorters torkad fisk.

Extremt färsk fisk på marknaden i Kon Tum.

Köttmarknaden i Hoi An.

Att det skulle stå Knorr på slaktarens förkläde var en högoddsare. Kniven ser behändig ut.

Fjäderfäförsäljning i Hoi An.

Likadana burar med fjäderfä i Kon Tum.

Någon som behöver en färgglad sadel till moppen? Om ingen här passar så fanns det fler butiker i att välja i. Hanoi.

Högglanspolerade marmorklot, stora som bowlingklot, i Da Nang.

Vi såg såg vid såg. Modellen känns lite ålderdomlig, men är säkert helt rätt för det de används till.

Det här verkar vara ett mellanting mellan yxa och machete.

Hoppas att de inte lyckas sälja en enda sån här otrevlig fälla!

< Del 19  -0-  Del 21 >

Rundresa i Vietnam 17: Folk

Själva resan är avklarad i bloggandet. Nu kommer några specialare med foton som inte fick plats eller riktigt passade in i texten.

Jag börjar med några foton på folk.

Det här brudparet stod fint uppställda för fotografering vid Hai Van Pass.

En man sitter i ett gathörn i Hoi An och röker. Man såg ofta vietnameser sitta så här.

Byns skvallertanter?

Cyklist i Hoi An.

Hon satt i en båt i Hoi An.

Grönsakshandlare på marknaden i Hoi An.

Alla i Hoi An ville inte vara med på bild.

Vår tolk/lärarinna på matlagningskursen.

Av den bistra minen och posen att döma kan man tro att hon håller upp en fana med någon kamptext. Fel! Hon stakar båt.

Huvudlärarinnan från matlagningskursen.

Hon hjälpte också till på matlagningskursen.

Den här 90-åriga kvinnan var krukmakarnas grand old lady.

Jag brukar nästan aldrig fota barn, men de här gjorde sig bra på bild.

Den här tjejen var vår lokala tolk på cykelturen utanför Kon Tum.

Hon satt där vi lånade cyklar i Kon Tum.

Badande vietnamesiskor på Con Dao.

Den här märkliga figuren fotade jag i Saigon.

Vår duktiga vietnamesiska guide som ordnade och fixade med det mesta.

Det finns nog få svenskar som kan ha tropikhjälm utan att se ut som de har klätt ut sig. På vår svenske guide såg det inte ett dugg fel ut.

Ska vi räkna den här också som folk? (Foto: Eva Cedergren)

< Del 16  -0-  Del 18 >

Rundresa i Vietnam 9: En cykeltur i och utanför Kon Tum

Måndag 23 december

Vi gav oss ut på en cykelutflykt med hyrda cyklar i ganska varierat skick. Vi fick med oss en lokal guide som både var kunnig och pratade mycket bra engelska. Vi började med att cykla ut från Kon Tum rakt ut mot landsbygden utanför för att besöka byar med olika etniska minoriteter.

Branta backar gjorde att vi fick leda cyklarna ibland.

Vi fick till och med bära cyklarna ibland.

I sandslänterna  på sidan av det som föreställde väg fanns hål rakt in på flera ställen. Jag anade att något djur gjort dem, och mycket riktigt berättade guiden att det var "rat snakes". Efter lite googlande vet jag att såna ormar inte är giftiga, men ser ruskigt farliga ut ändå. Dessbättre råkade vi inte på någon under utflykten.

Efter några rätt jobbiga kilometer kom vi fram till en by med ett högt bambuhus av den typ vi såg på museum i Hanoi, fast här var huset "på riktigt". Det användes som ett slags gemensamhetshus, kanske motsvarande en svensk bystuga.

Bambuhuset ser verkligen originellt ut. (Foto: Eva Cedergren)

Inne i bambuhuset fanns givetvis en plats till farbror Hos ära. Ho Chi Minh alltså.

Torr bambu och vass brinner nog fint när det börjar fräsa i den här onödigt spännande elinstallationen.

En rejäl gonggong av en lastbilsfälg väcker nog byn när det behövs.

Bybefolkningen använde lämpligt transportmedel för vägarna i området.

Byborna höll på att tillverka julpynt. Det här var ju dagen före julafton i ett kristet området.

Propellrarna var nog mera leksaker än julpynt.

Byn hade egen kyrka.

Vi cyklade vidare till en liten by vid en flod med brunt vatten, som sakta rann genom landskapet. Vi käkade lunch i en enkel bambuhydda.

Här uppe åt vi lunch.

Efter lunchen cyklade vi tillbaka mot staden Kon Tum.

Äntligen lyckades jag få ett foto på folk som arbetar på fältet. Jag har dock sett massor av bättre fototillfällen genom bussfönstret.

Vi fick dela vägen med boskapen.

Vi cyklade över en miniatyrvariant av Golden Gate Bridge.

Även i utkanten av stan förekom boskapstrafik.

Inne i staden Kon Tum besökte vi träkatedralen och marknaden. Överallt fanns mer eller mindre groteska julkrubbor i magnumformat och annat jättestort julpynt.

Träkatedralen var en imponerande byggnad.

Julpynt vid kyrka.

Markanden var nästan lika kaotisk som den i Hanoi. Här fanns det mesta att köpa. Levande fisk och fjäderfän, otäcka fällor, frukt och grönsaker, kött, plastmattor, väskor och ryggsäckar, kläder, verktyg...

Det här verkar vara avsett att ätas.

Usch! Använder man verkligen sån här otäcka saker?

Om man sitter en bit ut i gatan och hindrar trafiken kanske man får sälja mer torkad fisk?

Symbolen är många tusen år gammal och har inget med nazism att göra här. Men visst hajar man till...

På kvällen var vi några som lyckades hitta en riktigt fräsch restaurang, men språkkunskaperna var inte lika imponerande. "Seven bills" blev på något vis "seven beers".

Julpuntet på kyrkan ovan syntes bra i mörker också.

< Del 8  -0- Del 10  >

Rundresa i Vietnam 8: Lite vilsna på landsbygden

Söndag 22 december

Vi lämnade Hoi An med buss tidigt på morgonen. Vi åkte Ho Chi Minh-leden söderut. Den följer den gamla Ho Cho Minh-leden, känd från vietnamkriget, men är numera en asfalterad, bred fin väg.

Efter några mil, vid My Son, stannade vi och tittade på de över tusen år gamla ruinerna efter ett chamtempel. Byggnaderna blev svårt skadade under kriget, då B-52:or fällde bomber över området. Restaurering pågår.

Ett stort tempelområde.

Här ser det ut som om restaurering pågår. De ljusare stenarna verkar nyare.

Inne i en av byggnaderna.

Färden gick vidare över skogsklädda berg. Rena djungeln bitvis. Massor av floder med brunt vatten, ibland med blått. Nästan överallt bodde folk i enkla skjul intill vägen. Tyvärr blev det bara några få foton med de intressanta motiven.

Undrar hur stor familj som bor här?

Längre bort från turistsevärdheterna blev husen eländigare.

Under en pisspaus i landskapet fick jag få syn på denna fågel. Långt avstånd och inget stativ, men den är ändå identifierbar som en Crimson Sunbird.

Ett lunchuppehåll på ett mycket enkelt ställe med höns, kycklingar och mathundar springande mellan borden. Antagligen årets häftigaste dag för det lilla matstället, då det vällde in en massa hungriga nordbor. Både vår vietnamesiska guide och busschauffören fick rycka in och hjälpa till i köket och vår svenska guide serverade.

Vid matstället.

Undertecknad försöker få ordning på pinnarna. (Foto: Eva Cedergren)

Baksidan av matstället.

Tyvärr såg stora delar av landskapet ut så här. Sophantering enligt systemet "Släng skiten över tomtgränsen" var mycket vanlig.

Chauffören körde fel ett par gånger. Efter att frågat lokalbefolkning om vägen fick vi åka tillbaka flera mil. Ena gången var vi faktiskt på rätt väg, men den var inte färdig. Den bara tog slut. Guiden berättade att bra kartor över Vietnam saknas, eller i varje fall har inte civila tillgång till såna. Kanske inte så konstigt att det blev fel.

Chauffören frågar efter rätt väg.

Högt uppe i bergen var det fuktig djungel.

Landskapet ändrade karaktär med höjd över havet.

Vid 19-tiden var vi i alla fall framme i staden Kon Tum. Då var det kolmörkt. Trots att bussresan blev längre än planerat tyckte jag att det var en intressant dag. Vi fick ju se massor!
Gruppen inkvarterades i två hotell, belägna på var sin sida av gatan. Det jag hamnade på var ett äldre lite pampigt hotell med högt i tak. Men vilka sängar... En träskiva med ett lakan på. Som ett biljardbord. Kuddarna var av den vanliga asiatiska standarden, dvs som cementsäckar.

< Del 7  -0-  Del 9 >