Rundresa i Vietnam 18: Fartyg och båtar

En temadel till från Vietnam.
Som sjöman fotograferar jag givetvis gärna allt som flyter.

Alla båtar i turisttrafik Halongbukten var vita. Enligt guiden hade de varit rätt färgglada tidigare, men någon hög tjänsteman vars ord man inte ifrågasätter hade beordrat att alla båtar skulle vitmålas. Trist!

En av de större och lyxigare i Halongbukten.

Tjingsare kallas väl en sån här försäljare som ror runt butiken.

Från toppen av en ö i Halongbukten fotograferade jag denna ankarliggare. Hon kanske väntade på kajplats.

Det ser ut att vara någon slags mudderverk. Sjön heter Đầm Cầu Hai (tror jag).

Den här båten i Hoi An ser ut att kunna vara flera hundra år gammal - eller helt nybyggd.

Fiskebåtar utanför Hoi An. Varför de inte fiskade vet jag inte. Kanske var det helgdag, kanske fanns ingen fisk.

Fiskebåtar och nät på tork.

Några fiskade i alla fall.

Ännu en overksam färgglad fiskebåt med tillhörande baljbåt. Rucklet bakom verkar vara ruckligare än de flesta ruckel.

Baljbåtar som turistjippo utanför Hoi An.

Motorcykelfärjor var en vanlig syn i området runt Hoi An.

Massor av fiskebåtar gömde sig i lä i bukten vid Quy Nhon.

När solen tittade fram såg man de härliga färgerna.

Ännu fler fiskebåtar som gömmer sig för busväder. De här vid ön Con Dao. Flaggan ser ut att ha varit med och krigat både mot fransmän och amerikaner.

Vackra båtar i fiskehamnen på Con Dao.

Vinden började mojna, så man gjorde i ordning näten.

Ett gäng vietnamesiska fiskare är ute och paddlar baljbåt.

Den första som gav sig ut.

< Del 17  -0-  Del 19 >

Rundresa i Vietnam 17: Folk

Själva resan är avklarad i bloggandet. Nu kommer några specialare med foton som inte fick plats eller riktigt passade in i texten.

Jag börjar med några foton på folk.

Det här brudparet stod fint uppställda för fotografering vid Hai Van Pass.

En man sitter i ett gathörn i Hoi An och röker. Man såg ofta vietnameser sitta så här.

Byns skvallertanter?

Cyklist i Hoi An.

Hon satt i en båt i Hoi An.

Grönsakshandlare på marknaden i Hoi An.

Alla i Hoi An ville inte vara med på bild.

Vår tolk/lärarinna på matlagningskursen.

Av den bistra minen och posen att döma kan man tro att hon håller upp en fana med någon kamptext. Fel! Hon stakar båt.

Huvudlärarinnan från matlagningskursen.

Hon hjälpte också till på matlagningskursen.

Den här 90-åriga kvinnan var krukmakarnas grand old lady.

Jag brukar nästan aldrig fota barn, men de här gjorde sig bra på bild.

Den här tjejen var vår lokala tolk på cykelturen utanför Kon Tum.

Hon satt där vi lånade cyklar i Kon Tum.

Badande vietnamesiskor på Con Dao.

Den här märkliga figuren fotade jag i Saigon.

Vår duktiga vietnamesiska guide som ordnade och fixade med det mesta.

Det finns nog få svenskar som kan ha tropikhjälm utan att se ut som de har klätt ut sig. På vår svenske guide såg det inte ett dugg fel ut.

Ska vi räkna den här också som folk? (Foto: Eva Cedergren)

< Del 16  -0-  Del 18 >

Rundresa i Vietnam 8: Lite vilsna på landsbygden

Söndag 22 december

Vi lämnade Hoi An med buss tidigt på morgonen. Vi åkte Ho Chi Minh-leden söderut. Den följer den gamla Ho Cho Minh-leden, känd från vietnamkriget, men är numera en asfalterad, bred fin väg.

Efter några mil, vid My Son, stannade vi och tittade på de över tusen år gamla ruinerna efter ett chamtempel. Byggnaderna blev svårt skadade under kriget, då B-52:or fällde bomber över området. Restaurering pågår.

Ett stort tempelområde.

Här ser det ut som om restaurering pågår. De ljusare stenarna verkar nyare.

Inne i en av byggnaderna.

Färden gick vidare över skogsklädda berg. Rena djungeln bitvis. Massor av floder med brunt vatten, ibland med blått. Nästan överallt bodde folk i enkla skjul intill vägen. Tyvärr blev det bara några få foton med de intressanta motiven.

Undrar hur stor familj som bor här?

Längre bort från turistsevärdheterna blev husen eländigare.

Under en pisspaus i landskapet fick jag få syn på denna fågel. Långt avstånd och inget stativ, men den är ändå identifierbar som en Crimson Sunbird.

Ett lunchuppehåll på ett mycket enkelt ställe med höns, kycklingar och mathundar springande mellan borden. Antagligen årets häftigaste dag för det lilla matstället, då det vällde in en massa hungriga nordbor. Både vår vietnamesiska guide och busschauffören fick rycka in och hjälpa till i köket och vår svenska guide serverade.

Vid matstället.

Undertecknad försöker få ordning på pinnarna. (Foto: Eva Cedergren)

Baksidan av matstället.

Tyvärr såg stora delar av landskapet ut så här. Sophantering enligt systemet "Släng skiten över tomtgränsen" var mycket vanlig.

Chauffören körde fel ett par gånger. Efter att frågat lokalbefolkning om vägen fick vi åka tillbaka flera mil. Ena gången var vi faktiskt på rätt väg, men den var inte färdig. Den bara tog slut. Guiden berättade att bra kartor över Vietnam saknas, eller i varje fall har inte civila tillgång till såna. Kanske inte så konstigt att det blev fel.

Chauffören frågar efter rätt väg.

Högt uppe i bergen var det fuktig djungel.

Landskapet ändrade karaktär med höjd över havet.

Vid 19-tiden var vi i alla fall framme i staden Kon Tum. Då var det kolmörkt. Trots att bussresan blev längre än planerat tyckte jag att det var en intressant dag. Vi fick ju se massor!
Gruppen inkvarterades i två hotell, belägna på var sin sida av gatan. Det jag hamnade på var ett äldre lite pampigt hotell med högt i tak. Men vilka sängar... En träskiva med ett lakan på. Som ett biljardbord. Kuddarna var av den vanliga asiatiska standarden, dvs som cementsäckar.

< Del 7  -0-  Del 9 >

Rundresa i Vietnam 7: Krukmakare och skeppsbyggare

Lördag 21/12

Hela gänget cyklade till en by några km utanför Hoi An. Byn hade krukmakeri som specialitet. Det fanns flera krukmakerier i byn. Krukmakarmäster var en 90-årig tant som var känd i hela Vietnam för att bevara gamla krukmakartraditioner. Vietnamesisk TV hade nyligen varit på plats och gjort reportage om henne.

Drejskivan var fotdriven. Inga moderna finesser här inte! Reklamen ser dock inte så traditionell ut.

Samarbete mellan generationer. Den 90-åriga krukmästaren får snurrhjälp av barnsbarnsbarnsbarn eller vad det nu kan vara.

Hunden på gatan utanför verkade vara nyfiken på besökarna i byn.

Även ungarna var nyfikna på de konstigt klädda västerlänningarna.

Ett annat av byns krukmakerier hade tallrikar som specialitet.

I byn fanns givetvis ett tempel. De gråaktiga ytorna består av pärlemor och glittrade alldeles enormt.

På andra sidan floden.

Nästa besök blev på en ö där man hade specialiserat sig på båtbyggeri. Materialet i båtarna var "oil pine". Man gjorde också fantastiska träsniderier, en del med inlägg av pärlemor.

Pågående bygge.

Helt hantverksmässig varvsverksamheten.

Skicklig träsnidare i arbete.

Man snidade drakar, buddhafigurer och alla möjliga slags djur. Allt med enkla handredskap. Träslaget sades vara "jack fruit wood".

Fina pärlemorinläggningar. Varje liten bit tillskuren för hand och noggrant infogad.

Husmor i köket. Det här blev ett av mina favoritfoton från resan.

Även på varvsön fanns motorfordon. Skicket är kanske inte det bästa, men den är nog en viktig ägodel för en familj.

Färjan till fastlandet.

< Del 6  -0-  Del 8 >

Rundresa i Vietnam 6: Matlagningskurs

Fredag 20/12 (forts.)

Hela eftermiddagen ägnades åt matlagningskurs hos Thuan Tinh Island Cooking School. Inte hela gänget var med, men de flesta. Kursen började redan på marknaden i Hoi An, där vi gemensamt handlade råvaror med hjälp av en av kursledarna.

Vår lärare visade os hur man skiljer på bra och dålig fisk, hur riktigt färska räkor ska se ut och en massa annat nyttigt.

Grönsakerna såldes utomhus.

Vi blev transporterade med båt på Thu Bon River cirka 1 timme, bytte till två kanoter och blev paddlade till en lantlig plats där kursen hölls.  Vi blev varnade för att ge oss ut i växtligheten. "A lot of snakes".

Vi går ombord.

Fiskare på väg till jobbet.

De större fiskebåtarna låg still.

Det är inte bilfärjor man har i Vietnam, verkade det som.

Här har vi kommit in i ett biflöde. Den flätade korgen är faktiskt en båt!

Ena halvan av gänget i kanot. Växtligheten är "Water Coconut". Vietnamesisk hatt var obligatorisk under kanotfärden.

Vi fick prova att tröska ris, skilja agnarna från riset (!) och göra rismjölk med ålderdomliga redskap innan den egentliga matlagningen började.

Här har undertecknad fått upp farten på riströskan. (Foto: Eva Cedergren)

Vår lärarinna visar hur man får skalen att blåsa iväg från riset.

Lektion.

Den äldre lärarinnan kunde inte ett ord engelska, men hon kunde ändå skoja och spexa med oss.

Resultatet av vår matlagning blev fina vårrullar, rispannkakor med räkor och kött, biffsallad och biffnudlar och lite annat smått och gott. Krispiga örter och grönsaker, biff, räkor, bläckfisk, rispapper, rispannkakor och nudlar i olika kombinationer.

Vårrulle under tillverkning. Den innehåller både biff och räkor. Den här sorten ska inte friteras. (Foto: Eva Cedergren)

Rispannkaka med fyllning. Det var bara några dagar kvar till jul, men jultallriken var nog mest en slump.

Biffsallad. Biffen ligger under nudlarna.

Biffnudlar.

Nudlar med grönsaker och bläckfisk. (Foto: Eva Cedergren)

Vi blev skjutsade tillbaka till hotellet med taxi. Biltaxi alltså. Det tog inte många minuter.
Sammantaget var matlagningskursen en av resans höjdpunkter.

Jag klippte mig på hotellet under kvällen. Jag brukar göra det utomlands. Visserligen är det alltid billigare än i Sverige, men det är inte därför. Det brukar vara ett intressant litet äventyr, se t.ex. mitt frisörbesök i Kroatien. Det blev lite äventyrligt den här gången också, men inte i den storleksordningen som i Kroatien. Äventyret bestod i att tjejen som klippte mig var så kort. Jag halvlåg i en vanlig stol, med nacken mot ryggstödets överkant, och hon nådde precis upp! Tyvärr saknas foto.

Vi åt kvällsmat på en restaurang inne i Hoi An. Nu visste man ju vad man beställde! Intressantast på stället var nog ändå drinklistan, som hade en del intressanta formuleringar. Vi nöjde oss dock med flaskvatten resp. öl.

< Del 5  -0-  Del 7 >