Fotodrönare (heter det nog inte)

Strax innan vi lämnade långbryggan i Rättvik för att gå ut på lunchkryssning med M/S Gustaf Wasa kom en man med en märklig manick.

Det verkade vara lite mickel med att få iordning grejen.

Nåt slags UFO-liknande helikopter...

...med kamera under.

Den tog inte många sekunder innan den var högt upp.

Här blir jag nog med på bild.

Jag hade gärna fotograferat den mer, men när vi lämnar kaj behöver jag bägge händerna (minst) och hela min uppmärksamhet till att köra båt.

Jag hoppas att han på bilderna läser det här och lägger en länk till resultatet.

En smygfotograferad fotografering (igen)

Av någon anledning som jag själv inte förstår så gillar jag att fotografera fotografer. Jag har hundratals foton på folk som står och fotar. Ska väl göra något av dem "nån gång".

Den här fotosessionen på kajen i Leksand råkade jag bara får syn på i förra veckan. Vilka dom är eller vad det går ut på har jag ingen aning om.

Kamerans historia

Så hette ett föredrag jag var på under söndagen på Johannagården i Almo, Siljansnäs (nära Mashavet).

Fotografen och kameraentusiasten Owe Söderlund berättade om hur kameran har utvecklats från camera obscura till dagens högteknologiska digitalkameror och visade delar av sin stora kamerasamling på 10 240 kameror. Efter lite kaffe med dopp en trevlig frågestund och lite kamera- och fotoprat.

Owe med några av kamerorna som han visade.

Den här var extra kul tyckte jag. En tysktillverkad kamera från 1914, avsedd för flygfotografering. Det användes på något av Svenska flottans spaningsplan under första världskriget.

Jag hade några egna kameror med för att få veta lite mer. Den här är från mitten av 1920-talet och fabrikatet troligen Voigtländer. Tyvärr i riktigt uselt skick.

Owe hoppas kunna öppna ett kameramuseum i Borlänge och visa mer av sin samling.  Jag hoppas han lyckas med det. Ett besök där står redan på önskelistan.

Ett förbjudet foto

I ryska hamnar brukar råda totalt fotoförbud. Det gör det nog i andra hamnar också, men där tar man inte så hårt på sånt.
Självklart kunde inte jag låta bli att fotografera när vi lastade i Kaliningrad. Nästan ingen annan hamn bjuder på så många fina motiv. Härliga gamla lagerbyggnader av tegel, gamla båtar, hamnkranar av nitat stål... Men man tar ju inte med dyraste kameran ut på däck. Den kan ju bli beslagtagen av någon nitisk vakt. Eller en vakt som tycker sig behöva en fin kamera.

Vakterna i hamnen är ofta kvinnliga. Några verkar vara mycket vackra och brukar se glada och trevliga ut. Jag tänkte nog några gånger att försöka prata lite engelska med dem, men tyvärr brukar de alltid gå i sällskap med någon som ser riktigt bister och elak ut.

En enda gång vågade jag mig på att sikta på en vakt med kameran.

Den viktigaste skillnaden mellan skjutvapen och kamera

En gång i tiden hade jag ett stort intresse för skjutvapen och jakt. Det satt i några år, och yttrade sig mest så att jag sköt prick med gamla mausergevär som hemvärnsungdom. När jag blev gammal nog för att skaffa vapenlicens och börja jaga på riktigt dog intresset ut. Då var det bilar och motorer som gällde...

Jag läste massor av tidningar och böcker i ämnet jakt. En av de artiklar jag läste och minns lite av än idag handlade om säkerhet:
De enda skott man kan få ångra är de man faktiskt skjuter.
Innebörden är naturligtvis att om man är det minsta tveksam om att det är säkert att skjuta ska man inte skjuta.

Den erfarenhet jag har skaffat mig av att istället jaga med kamera (inte bara efter djur skogen) säger tvärt om:
De enda skott man kan få ångra är de man inte skjuter.
Oönskade foton är lätta att radera, men det foto man aldrig tog därför att man var för lat för att ta fram kameran kan man aldrig ta igen.

Sammanfattning
Vapen: De enda skott man kan få ångra är de man skjuter.
Kamera: De enda foton man kan få ångra är de man inte tar.

Men... hur gör man här?