Ao Nang februari 2015. Del 2: Matlagningskurs, mina första dyk och dykcert

Lördag 14/2

Nu hade jag bestämt mig. Jag skulle testa att dyka!
Hotellägaren körde in mig till stan i sin tuk-tuk. 50 bath mot normala 100. Jag gick in i Kon-Tikis butik och bokade in mig på "Discover Scuba Diving".

Färsk frukt till lunch, sen gick jag till Starbucks och drack en halv liter riktigt gott kaffe.

En jättekopp kaffe. Bea Uusmas bok om Andrées polarexpedition passade fint i den sköna thailändska värmen.

På väg tillbaka till hotellet strövade jag i sanden längs den 3 km långa Nopparattara Beach.

Nog har jag sett intressantare baddräkter, men tjejerna gjorde sig ändå bra på bild.

Eftersom det var lågvatten gick jag också ut till de närmaste små öarna och kikade på snäckor och krabbor.

Torrlagd ö

En till som letade skaldjur. Common Sandpiper, tror jag.

Härligt åkdon som skjutsade folk till stranden. Tyvärr verkade det mesta bestå av murket trä.

Matlagningskurs hos Ao Nang Cookery School på kvällen. Vi gjorde fem rätter; Papaya sallad, Tom kha kai, Phad thai, Chicken with cashew nuts och min favorit Panang curry. Inte första gången jag går matlagningskurs utomlands. Jag har gjort det tidigare i Thailand och i Vietnam. Rekommenderas!

Jag beställde ett par skjortor hos en skräddare.

Söndag 15/2

Till Phi Phi med Kon-Tiki. Testade att dyka tillsammans med handledare efter en kort genomgång av de mest grundläggande säkerhetsrutinerna. Vi började vid ett rev som heter Maya Corner. Det var bokstavligt talat "hålla handen" i början. Efter ett tag fick jag slippa lös, men handledaren var nog aldrig mer än två meter ifrån mig. En fantastisk upplevelse samtidigt som som jag kände mig klumpig och otymplig. Jag är van simmare och har dykt mycket utan utrustning som ung, men nu satt det fenor på fötterna som hindrade mig från att simma normalt. Att andas med utrustningen gick däremot bra. Som djupast var vi på 8,5 meter. Bland allt spännande jag såg fanns Giant Trigger Fish, Giant Puffer Fish och Crown of Thorns Starfish.

Här är jag tillsammans med handledare Charlie. Foto: Cathy Ridsdale.

Efter första provdyket hade jag bestämt mig för att gå vidare och skaffa "Open Water Diver"-certifikat så till andra dyket, vid Hin Klai, fick jag byta handledare till en mer erfaren instruktör för att kunna genomföra några "skills". Tömma masken under vatten, låna luft av annan dykare och liknande övningar. Nu gick vi också lite djupare, ca 12 m. Fenorna kändes inte lika hindrande den här gången. Jag hade den stora lyckan att i mitt andra dyk få se en leopardhaj (som jag senare har fått veta att det egentligen var en zebrahaj). Tydligen är det inte så vanligt, även de erfarna instruktörerna som dyker i de här vattnen nästan dagligen blev jätteglada av att få se den. Jag såg också Pacific Lion Fish, Clown Fish och en massa annat spännande.

Den låg stilla på botten och lät sig inte störas av dykarna. Ca 2 m lång har jag för mig. Foto: Cathy Ridsdale.

De här thailändarna la långrev ute vid Hin Klai. Vad de förväntade sig att få för fisk vet jag inte.

På kvällen besökte jag Kon-Tikis butik, betalade för Open Water Diver-kursen och fick ut kurslitteratur på svenska. Pluggade sen på hotellet flera timmar.

Måndag 16/2

Jag blev hämtad tidigt utanför hotellet, sen teorilektioner hela förmiddagen. Praktiska övningar i 2 m djup bassäng hela eftermiddagen. Jag gick kursen tillsammans med ett ungt par från Polen, så allt var på engelska. Vår lärare/instruktör Matilda var dock svensk, så det gick bra att ställa frågor på svenska lite vid sidan om.

Flera timmars pluggande under kvällen.

Nopparattara Beach var rätt fin på kvällen också.

Tisdag 17/2

Open Water-kurs hela dagen. Övningar i bassäng under förmiddagen. Jag kände mig fortfarande otymplig och hade dålig balans under vattnet.
En riktigt fin färggrann fågel, någon slags sunbird, höll till vid bassängen men det var inte läge för fotografering.
Teori med några prov efter lunch.

På kvällen när jag var på väg in till stan såg jag en ägretthäger nära hotellet. Jag hämtade de skräddarsydda skjortor jag hade beställt tidigare och käkade sen en härligt chilistark green curry. Det kom en kraftig regnskur medan jag åt.

Flera timmars pluggande på hotellrummet.

Onsdag 18/8

Med Kon-Tikis lilla båt ut till Ao Nang-öarna. 3 dyk med "skills". Jag lyckades äntligen få skaplig balans och lite känsla av viktlöshet tack vare några extravikter längst ner på flaskan. Tyvärr inte lika fin sikt i vattnet som ute vid Phi Phi.

Mina polska kurskamrater närmast kameran, vår instruktör och lärare Matilda längst bort.

En av Ao Nang-öarna.

Sista teoriprovet ombord på väg tillbaka mot Ao Nang Beach. Godkänd! Dykcert! Open Water Diver innebär att jag får dyka till ett maxdjup av 18 meter.

Jag tog det lugnt under kvällen och njöt av att slippa sitta och plugga. Käkade på en enkel restaurang nära hotellet. De hade inte thaimat, men en enda gång fick man väl stå ut med det.

< Del 1  -oOo-  Del 3 >

Rundresa i Vietnam: Innehållsförteckning

Min fotoblogg från Vietnam blev så omfattande att jag tror att en innehållsförteckning kan behövas. Om inte annat så för min egen skull den dagen jag vill hitta något.

1: Halongbukten

2: Hanoi

3: Hué

4: Över bergen till Hoi An

5: Rundvandring i Hoi An

6: Matlagningskurs

7: Krukmakare och skeppsbyggare

8: Lite vilsna på landsbygden

9: En cykeltur i och utanför Kon Tum

10: Julafton i Quy Nhon

11: Med tåg och flyg till Con Dao

12: Djungelvandring och fängelsebesök

13: Tempel, fiskehamnen och bad

14: Saigon

15: Tay Nihn, Viet Congs tunnlar och test av Kalashnikov

16: Krigsmuseum, Cholon och hemresa

17: Tema Folk

18: Tema Fartyg och båtar

19: Tema Hundar och andra djur

20: Tema Mat och annat till försäljning

21: Tema Folk på jobbet

22: Tema Allt går att transportera på två hjul

Rundresa i Vietnam 12: Djungelvandring och fängelsebesök

Lördag 28 december 2013

Sol och värme på Con Dao, även om solen var silad genom tunna moln.

Under förmiddagen gjorde hela gruppen en långpromenad till en strand på andra sidan ön. Djungelvandringen kallar jag det, men den gick till största delen på asfalterad stig.
Vi såg massor av stora vackra fjärilar, några fåglar och en ekorre. Bara en orm, och den låg överkörd på vägen i utkanten av byn. Överallt var det massor av militärer, men de var sysselsatta med att förbättra djungelstigen och bära byggmaterial till ett husbygge. Inga vapen syntes.

Precis utanför byn låg en damm där vi såg häger (tror jag) och "water lillies".

Jag vet inte om det är samma art som vanliga svenska näckrosor.

Såna här såg vi många av. "Giant wood spider". Storlek ca 5 cm. Näten var ett par meter i diameter.

Lättframkomlig terräng.

På sidan av den asfalterade stigen frodades växter och djur.

Många fina fjärilar.

Fåglar och fjärliar var svårfotograferade.

Trappor i de brantaste backarna. Svetsaren med bensindrivet elverk och transformator var en av få civila.arbetare.

Pågående bygge i terrängen. Militären bär fram materialet.

De gick inte med bördorna, de sprang!

Även vietnamesiska soldater behöver vila ibland.

Det blev en liten sväng i lite besvärligare terräng också.

Bor Fantomen här någonstans?

Här vände vi, med utsikt över ett turkos hav.

En svart ekorre lyckades jag fånga på bild.

Jag vet inte om trädet självt eller något djur har gjort den här flätan.

Jag hann med ett kort dopp i havet under lunchen. Jag hittade en liten strandstump inne i samhället som inte var full av trasiga fiskeredskap, bildäck och presenningar. Istället var det mindre skräp som nudelpåsar, repstumpar och trasiga badtofflor.

Badplats. Nja... Här var korgbåtarna gjorda av glasfiber och borde kanske kallas baljbåtar.

Under eftermiddagen var det besök i det beryktade fängelset från fransmännens tid på ön. Jag tyckte mig känna igen väldigt mycket från filmen Papillon och trodde att handlingen utspelades sig här, men efter att ha googlat på saken vet jag att filmen utspelar sig i Franska Guyana. Många byggnader är dock nästan identiska med dem i filmen.

Vaktposten där uppe var konstgjord.

Fångarna var också konstgjorda numera, men det var så här de var fastkedjade när de inte utförde slavarbete.

Gemensam middag under kvällen. Några testade att äta rocka.

Positioneringen pekar på målet för vandringen. Klicka och zooma in.

< Del 11  -0-  Del 13 >

Rundresa i Vietnam 9: En cykeltur i och utanför Kon Tum

Måndag 23 december

Vi gav oss ut på en cykelutflykt med hyrda cyklar i ganska varierat skick. Vi fick med oss en lokal guide som både var kunnig och pratade mycket bra engelska. Vi började med att cykla ut från Kon Tum rakt ut mot landsbygden utanför för att besöka byar med olika etniska minoriteter.

Branta backar gjorde att vi fick leda cyklarna ibland.

Vi fick till och med bära cyklarna ibland.

I sandslänterna  på sidan av det som föreställde väg fanns hål rakt in på flera ställen. Jag anade att något djur gjort dem, och mycket riktigt berättade guiden att det var "rat snakes". Efter lite googlande vet jag att såna ormar inte är giftiga, men ser ruskigt farliga ut ändå. Dessbättre råkade vi inte på någon under utflykten.

Efter några rätt jobbiga kilometer kom vi fram till en by med ett högt bambuhus av den typ vi såg på museum i Hanoi, fast här var huset "på riktigt". Det användes som ett slags gemensamhetshus, kanske motsvarande en svensk bystuga.

Bambuhuset ser verkligen originellt ut. (Foto: Eva Cedergren)

Inne i bambuhuset fanns givetvis en plats till farbror Hos ära. Ho Chi Minh alltså.

Torr bambu och vass brinner nog fint när det börjar fräsa i den här onödigt spännande elinstallationen.

En rejäl gonggong av en lastbilsfälg väcker nog byn när det behövs.

Bybefolkningen använde lämpligt transportmedel för vägarna i området.

Byborna höll på att tillverka julpynt. Det här var ju dagen före julafton i ett kristet området.

Propellrarna var nog mera leksaker än julpynt.

Byn hade egen kyrka.

Vi cyklade vidare till en liten by vid en flod med brunt vatten, som sakta rann genom landskapet. Vi käkade lunch i en enkel bambuhydda.

Här uppe åt vi lunch.

Efter lunchen cyklade vi tillbaka mot staden Kon Tum.

Äntligen lyckades jag få ett foto på folk som arbetar på fältet. Jag har dock sett massor av bättre fototillfällen genom bussfönstret.

Vi fick dela vägen med boskapen.

Vi cyklade över en miniatyrvariant av Golden Gate Bridge.

Även i utkanten av stan förekom boskapstrafik.

Inne i staden Kon Tum besökte vi träkatedralen och marknaden. Överallt fanns mer eller mindre groteska julkrubbor i magnumformat och annat jättestort julpynt.

Träkatedralen var en imponerande byggnad.

Julpynt vid kyrka.

Markanden var nästan lika kaotisk som den i Hanoi. Här fanns det mesta att köpa. Levande fisk och fjäderfän, otäcka fällor, frukt och grönsaker, kött, plastmattor, väskor och ryggsäckar, kläder, verktyg...

Det här verkar vara avsett att ätas.

Usch! Använder man verkligen sån här otäcka saker?

Om man sitter en bit ut i gatan och hindrar trafiken kanske man får sälja mer torkad fisk?

Symbolen är många tusen år gammal och har inget med nazism att göra här. Men visst hajar man till...

På kvällen var vi några som lyckades hitta en riktigt fräsch restaurang, men språkkunskaperna var inte lika imponerande. "Seven bills" blev på något vis "seven beers".

Julpuntet på kyrkan ovan syntes bra i mörker också.

< Del 8  -0- Del 10  >

Rafting i Turkiet

I månadsskiftet augusti - september var jag en vecka i Alanya och njöt av solen och värmen. Som extremt värmeälskande så lyckades jag verkligen vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det var över 40 grader på dagarna hela tiden, varmaste dagen  47 härliga grader och strålande sol.

En av dagarna testade jag rafting uppe i Taurusbergen. Alltså jag paddlade flotte. Min trogna lilla vattentäta Pentax W-90 var naturligtvis med.

Det hela var ganska välorganiserat med hämtning utanför hotellet. Två timmars färd i minibuss, varav den sista timmen på slingrande bergsvägar. Målet för resan hette White River, Köprülü Kanyon. Totalt var vi flera hundra människor som skulle paddla flotte. Mest tyskar och ryssar. Jag hörde ingen tala något nordiskt språk i närheten.

Jag satt i framsätet i minibussen och hade fin utsikt.

Hjälm, flytväst och paddel var obligatoriskt. Utöver det minsta möjliga. Min lilla Pentax fick tillstånd att följa med.

Jag hamnade i en båt med bara tyskar och naturligtvis en turkisk "skeppare". Alla hjälptes åt att paddla enligt order på engelska från skepparen.

Strax ger vi oss iväg

Tyvärr var några av tyskarna i min flotte mest intresserade av att ha vattenkrig med alla som kom tillräckligt nära.

Vattenkrig förekom på fler håll

Floden var omväxlande lugn och strid. Det var väl inga riktigt ruskiga forsar och fall, men det kändes ändå ganska häftigt. Ett ekipage lyckades faktiskt resa sig med fören rakt upp och sen slå runt baklänges, så lite vilt var det ju.

Nu går det undan ett tag...

Ungefär halvvägs stannade vi för lunch. Riktigt gott käk som satt riktigt fint. Tyskar tände cigg vid matborden utan att bry sig om bordsgrannarna det minsta.

Den enkla "restaurangen" låg högt över floden

Jag han rigga kameran med timer och bli med själv medan vi väntade på käket

Det var ca 45 grader varmt och ganska blåsigt. Riktigt varm blåst, det kändes som att stå framför en enorm kupévärmare. Vattnet var dock iskallt, eller i varje fall kallt.

Nästa fors

På ett ställe hade det samlats en massa getter för att kolla på de tokiga turisterna

Jag har för mig att någon nämnde att sträckan vi paddlade var 14 km, men efter att ha tittat lite på Google maps, tror jag inte att det var mer än 6-7 km.

På något sätt ska flottarna uppströms igen. Undrar om killen sitter kvar där uppe under färd. Kan tänka mig att det är svajigt...