I väntans tider....

Jag har ännu inte fått min Pentax K-5. Jag har alltid fått god och snabb service från Scandinavian Photo även de gånger någon artikel har angetts som "Ej lagervara", men den här gången har det tagit tid. Jag fick ett mail från dem idag med en liten hint om att det kunde dröja ytterligare så jag ringde... Som jag anade var det extrabatteriet från Hähnel som var problemet. Kan dröja månader, sa killen. Jag skippade det så nu är resten av grejorna på gång.

Även om det nu har tagit tid så betraktar jag det ändå som god service när man skickar ett mail om problemet. Visserligen ett autogenererat, men ändå god service. Ingen telefonkö var det heller, kom fram direkt.

Änkefru Hackspett

Jag blev riktigt glad i morse när jag såg alla tre kvarvarande hackspettarna samtidigt. Änkan efter den tragiska flygolyckan för några dagar sen har tydligen bestämt sig för att stanna i området. Kanske har hon ungar i något bo att ta hand om.

Att se världen genom kameran

För ett tag sen fick jag kritik av min sambo för att jag fotar för mycket och alltid vill ha minst en kamera med mig när jag lämnar hemmet.
"Måste du alltid se allting genom kameran? Tänk hur mycket du missar att se!"

Jag tog seriöst på påståendet och tänkte igenom det under några dagar och kom fram till:  Nej, jag missar inget. Jag ser mer!
När jag tänker som fotograf lägger jag märke till detaljer och nyanser jag aldrig skulle ha sett annars. Mycket vackert, intressant och spännade här i världen skulle helt ha gått mig förbi utan fotointresset. Allt det vackra blir inte lika vackert på mina foton, men då har jag i alla fall SETT det.

Jag kan tänka mig att den som målar upplever något liknande.  Ser detaljer och nyanser. Ser mer.

Jag skådar världen

Min fina hackspett är död :-(

Egentligen av av fyra som jag har matat med jordnötter länge nu. Ganska orädda, så sent som i går morse satt en på fönsterbrädan och vi tittade på varandra genom glaset på 50 cm avstånd.

I går kväll när jag kom hem låg en död på gräsmattan. En av hanarna. Troligen har han försökt gena genom köket, fjädrar på ett av köksfönstret tyder på det. Första gången på de 11 år jag har bott här som det händer faktiskt, synd bara att det skulle drabba min fina hackspett! (Nåja, en av dem då.)

Hoppas att änkefru Hackspett stannar.

Optimistiska blixtrare (Svensson är en dum jävel)

Min arbetsplats är ett av de mest fotograferade turistmålen i hela Siljansområdet. Passagerarfartyget M/S Gustaf Wasa. Jag är faktiskt ganska stolt över det fina fartyget och att vara skeppare ombord. Har inget alls emot att folk fotograferar. Tvärtom, bara trevligt.
Men varför detta flitiga blixtrande på stränderna när vi åker förbi? Hur tänker Svensson? "Bäst att använda blixt, det är mörkt. 300 meter till motivet klarar nog blixten utan problem, min kompaktkamera är en av de bästa." Eller troligare, de tänker inte alls. Automatiken väljer att använda blixt. Men... varför blixrar det då överallt efter stränderna också i fullt dagsljus? Det kan väl knappast vara automatiken? Svensson måste alltså aktivt ha valt blixt. Kanske för att lysa upp motivet i en motljusbild.
300 meter bort.
I konkurrens med solen.
Svensson är allt en dum jävel!

Ett av mina få egna foton på Gustaf Wasa till sjöss. Taget i fullt dagsljus UTAN blixt.