Från Mashavet och andra vatten
Tomten har varit här
På sommaren åker han inte med renar. Sommarfordonet har också horn, ett posthorn.
Jag fick min K-5:a i går. Sitter när jag kommer åt och läser handbok för att lära mig allt nytt som inte fanns på min gamla K200D.
Jag har hittills bara tagit fyra foton med nykomlingen. Mest för att känna på lite. Det första jag reagerade på var faktiskt ljudet. Väldigt annorlunda än gamlingen. Mer diskret. Annars känns den ganska bekant, inte allt för olik min gamla, om än med många nya knappar, rattar och finesser.
Vi ska nog bli bra kompisar med tiden, jag och K-5:an.
De allra första bilderna med K-5:an.
På tal om tomten: Vid de här båtarna, (Elfdalen, Gerdt och Göran) brukade för ligga en ångbåt med namn Tomten. Tyvärr numera såld från Mashavet till annat vatten. Med andra ord - Tomten har varit här.
D-dagen vid Siljan
Sent en fredagkväll för några år sen satt och tittade på en dokumentär om D-dagen på TV. Massor av gamla autentiska filmsnuttar. Kulsprutesmatter, bombkrevader och kanonmuller. Minor, fartygskanoner, attackflygplan. Jag har sett många liknande program tidigare och visste ju hur det skulle gå, men det var ändå ett mycket sevärt program.
När det var slut stände jag av TV:n. Men... kanonmullret tystnade inte. Jag tittade ut äver Siljan och konstaterade ett rejält åskväder. Huvva, bäst att stänga av datorn och dra ur alla sladdar! Jag satte mig vid skrivbordet. Jag hade nästan handen på musen när det lyste till i ögonvrån, från telejacket. Datorn blev tvärsvart. Min fina Ferrari!
Här kan man snacka om otur p.g.a. samverkande olyckliga omständigehter.
Hade jag tittat på något annat på TV hade datorn klarat sig.
Hade programmet slutat 30 sekunder tidigare hade datorn klarat sig.
Hade jag inte tittat ut, utan nöjt mig med att höra åska kanske jag hade hunnit.
Jag personligen har inget emot åska, det kan vara både vackert och mysigt, men jag är väl medveten om hur känslig elektronik är och är därför noga med att dra ur alla sladdar vid minsta risk för åska.
Hur jag löste datorhaveriet går att läsa i bloggdel "Jag har min Ferrari i sovrummet".
Jag har min Ferrari i sovrummet
Min första bärabara dator började kännas väldigt begränsad vintern 2003-04 när jag var ute på en liten lastbåt och jobbade. Den hade varit med i 5 år då. Skärmen var liten och trång, den var långsam och hårddisken var liten. Ett nyvaknat fotointresse fyllde snabbt den lilla hårddisken, även om bildfilerna var betydligt mindre på den tiden. Jag började leka lite med tanken att skaffa en ny bärbar, fast inte just då. Sen...
Jag hade en datortidning ombord. I den fanns en presentation av en knallröd dator, en Acer Ferrari 3000. Larv, leksak, ett försök att sälja skräp dyrt med ett häftigt namn! Men efter att ha läst artikeln om datorn ordentligt började tanken mogna... Den var vettigt utrustad och verkade absolut prisvärd.
Ett tag senare var jag iland i Oxelösund och köpte en knallröd Acer Ferrari 3000! Vilken skillnad. Mycket, mycket bättre grafik, större skärm, massor av USB-portar, supersnabb och hårddisken verkade enorm.
Den röda Ferrarin var en trogen följeslagare i flera år, men med tiden började även den kännas långsam och hårddisken trång. Jag började tänka på att det var dags att byta ut den mot något nytt, men vad? Hade inte ens börjat leta när en åsksmäll en fredagkväll dödade min fina Ferrari! Utan dator kunde jag inte vara, så redan lördag förmiddag åkte jag till en OnOffbutik och köpte en vanlig standard bärbar. Stor hårddisk, snabb processor (jämfört med den flera år gamla Ferrarin). Duger nog.
Under helgen började jag installera program och kopiera dokument och foton från backupdisken. Ganska snart insåg jag att jag aldrig kommer att bli nöjd med den datorn. Det var omöjligt att justera bort de blaskiga färgerna. Låg upplösning, en vanlig hemsida krävde scrollande både upp&ner och hit&dit. Jag formaterade hårddisken och lämnade igen skiten.
Jag pratade med en riktig datorbutik och beskrev mina behov.
"Då vet jag vad du ska ha", sa försäljaren och visade en Acer Ferrari 5000. Kolfibermöstrad med Ferrarilogga. Ännu bättre grafik än min gamla Ferrari, bredare skärm större hårddisk, snabbare. Tre gånger så dyr som OnOff-skämtet. "Visst, den tar jag!" Lite extra RAM-minne så blev den perfekt.
Försäkringsbolaget betalade ut lite efter åskhaveriet.
Nu har Kolfiberferrarin varit en trogen följeslagare under några år. Har funderat på att byta ut den mot något nyare och letat en hel del. Finns inte! Acer har ingen Ferrari, ingen annan verkar ha något motsvarande. Framför allt är det upplösningen jag är missnöjd med på nya bärbara. Varför har tillverkarna bara trånga skärmar numera? Jag vägrar!
Jag köpte en extra skärm för hemmabruk och en ny större hårddisk för montering i Ferrarin istället. Plats för fler foton och förhoppningsvis blir datorn lite snabbare efter nyinstallation. Ny dator får bli nästa år eller när jag nu hittar en vettig, med eller utan Ferrarilogga.
Bäst för lagring och fotoredigering är väl antagligen en stationär dator med några nätverksdiskar anslutna, men eftersom jag fotograferar som mest när jag är ute på sjöjobb är inte det intressant i mitt fall.
Smygfotograferad fotografering
En solig dag tidigare i veckan dök tre personer upp på kajen i Leksand för lite fotografering. Vilka dom är, vad som är syftet med fotograferingen eller varför motivet har rosa peruk har jag ingen aning om.
Jag tyckte att det var lite kul att fotografera fotograferandet i lönndom från bryggvingen på Gustaf Wasa.
Om någon känner igen sig, skriv gärna en kommentar och berätta.
Mashavet runt med raggarbil
Oftast kallat Big Lake Run.
Jag blev oväntat ledig på eftermiddagen i dag, perfekt tillfälle att fota finbilar. Massor av dem passerade genom Leksand, kanske tusentals. Fotade iaf flera hundra bilar. Här kommer några av dem...
En som verkligen ser ut att trivas.
Opel Kapitän 1960-64. En -60 hade jag i min vilda ungdom.
Klipper sig eller rånar banken?