Från Mashavet och andra vatten
Rundresa i Vietnam: Innehållsförteckning
Min fotoblogg från Vietnam blev så omfattande att jag tror att en innehållsförteckning kan behövas. Om inte annat så för min egen skull den dagen jag vill hitta något.
1: Halongbukten
2: Hanoi
3: Hué
7: Krukmakare och skeppsbyggare
9: En cykeltur i och utanför Kon Tum
11: Med tåg och flyg till Con Dao
12: Djungelvandring och fängelsebesök
13: Tempel, fiskehamnen och bad
14: Saigon
15: Tay Nihn, Viet Congs tunnlar och test av Kalashnikov
16: Krigsmuseum, Cholon och hemresa
17: Tema Folk
19: Tema Hundar och andra djur
Rundresa i Vietnam 15: Tay Nihn, Viet Congs tunnlar och test av Kalashnikov
Tisdag 31 december 2013 (Nyårsafton)
Vi startade med buss från hotellet på morgonen.
Saigon var verkligen en stor stad. Mil efter mil innan bebyggelsen började glesna, men riktig landsbygd blev det inte. Hus vid hus, mil efter mil.
Vid lunchtid var vi framme vid Cao Day-templet i Tay Ninh. En helgedom för en märklig religion som är en blandning av alla världens större religioner, och dessutom tillbad man helgon som Jeanne d'Arc, Napoleon I, Victor Hugo, Karl Marx, Louis Pasteur, Winston Churchill och Che Guevara.
Lunch på en ganska bra restaurang i närheten.
Cao Day-templet var en imponerande byggnad.
Insidan var inte mindre imponerande.
Nästa stopp var vid Cu Chi-tunnlarna. Ett enormt tunnelsystem som började byggas redan 1948 under kriget mot fransmännen och fortsatte under kriget mot USA. Totalt blev det 25 mil tunnlar med stora underjordiska rum och gångar i flera våningar. På platsen vi besökte var också anordnat ett slags krigsmuseum med Viet Cong-läger, fällor, vapentillverkning mm.
Vår vietnamesiske guide visade hur man tog sig ner och la på luckan efter sig.
Jag testade också. Det var otroligt trångt, men det gick. (Foto: Eva Cedergren)
Inga trevliga saker, dom här fällorna.
Viet Cong-läger. Soldaterna är fullstora dockor.
En äkta oskadliggjord amerikans stridsvagn.
Trofétext på andra sidan. (Foto: Eva Cedergren)
Bombkratrarna hade man sparat och märkt ut. De stora bomberna hade nog inte mycket påverkar på tunnlarna djupt under.
För några dollar fick man provskjuta olika automatvapen med skarp ammunition. Undrar om svenska försvaret skulle kunna komma på en sån idé?
Jag testar AK-47 Kalashnikov under överinseende av en vietnamesisk officer.
Det var fler i gruppen som provsköt.
Hade jag haft tid hade det blivit fler vapentester. 35 000 vietnamesiska dong motsvarar ca 13 svenska kronor. Fast de ville helst ha dollar...
Buss tillbaka till hotellet i Saigon.
Ett riktigt dåligt foto, taget genom bussrutan, men det som bäst visar den täta trafiken.
På kvällen åt vi en god trerätters på en enkel men bra italiensk restaurang runt hörnet från hotellet. 12-slaget i folkvimlet utanför hotellet.
Nyårsyra på gatan flera timmar innan tolvslaget. Det blev MYCKET tätare sen...
Positioneringen pekar på Tay Ninh.
Rundresa i Vietnam 12: Djungelvandring och fängelsebesök
Lördag 28 december 2013
Sol och värme på Con Dao, även om solen var silad genom tunna moln.
Under förmiddagen gjorde hela gruppen en långpromenad till en strand på andra sidan ön. Djungelvandringen kallar jag det, men den gick till största delen på asfalterad stig.
Vi såg massor av stora vackra fjärilar, några fåglar och en ekorre. Bara en orm, och den låg överkörd på vägen i utkanten av byn. Överallt var det massor av militärer, men de var sysselsatta med att förbättra djungelstigen och bära byggmaterial till ett husbygge. Inga vapen syntes.
Precis utanför byn låg en damm där vi såg häger (tror jag) och "water lillies".
Jag vet inte om det är samma art som vanliga svenska näckrosor.
Såna här såg vi många av. "Giant wood spider". Storlek ca 5 cm. Näten var ett par meter i diameter.
På sidan av den asfalterade stigen frodades växter och djur.
Fåglar och fjärliar var svårfotograferade.
Trappor i de brantaste backarna. Svetsaren med bensindrivet elverk och transformator var en av få civila.arbetare.
Pågående bygge i terrängen. Militären bär fram materialet.
De gick inte med bördorna, de sprang!
Även vietnamesiska soldater behöver vila ibland.
Det blev en liten sväng i lite besvärligare terräng också.
Här vände vi, med utsikt över ett turkos hav.
En svart ekorre lyckades jag fånga på bild.
Jag vet inte om trädet självt eller något djur har gjort den här flätan.
Jag hann med ett kort dopp i havet under lunchen. Jag hittade en liten strandstump inne i samhället som inte var full av trasiga fiskeredskap, bildäck och presenningar. Istället var det mindre skräp som nudelpåsar, repstumpar och trasiga badtofflor.
Badplats. Nja... Här var korgbåtarna gjorda av glasfiber och borde kanske kallas baljbåtar.
Under eftermiddagen var det besök i det beryktade fängelset från fransmännens tid på ön. Jag tyckte mig känna igen väldigt mycket från filmen Papillon och trodde att handlingen utspelades sig här, men efter att ha googlat på saken vet jag att filmen utspelar sig i Franska Guyana. Många byggnader är dock nästan identiska med dem i filmen.
Vaktposten där uppe var konstgjord.
Fångarna var också konstgjorda numera, men det var så här de var fastkedjade när de inte utförde slavarbete.
Gemensam middag under kvällen. Några testade att äta rocka.
Positioneringen pekar på målet för vandringen. Klicka och zooma in.
Rundresa i Vietnam 10: Julafton i Quy Nhon
Tisdag 24 december (Julafton)
Bussfärd från Kon Tum till kuststaden Quy Nhon. Det gick sakta. Många mil med pågående vägbyggen. Vägen kantades nästan hela tiden av små enkla hus. Sen bar det upp i bergen. Extremt branta backar och långsamma fordon som nätt och jämt klarade backarna på lägsta växel...
Vi var högt uppe i bergen med milsvid utsikt.
Reparation av vägräcke. Undrar hur det gick sönder... Huvva!
Däcksverkstad på landsbygden. Kvinnan verkade vara någons slags bas, men var inte heller rädd att hugga i.
Vi var framme i Quy Nhon i tvåtiden. En lugn eftermiddag med promenad i staden på egen hand.
Hotellfoajen med julgran och tropiska växter.
Staden ligger vid kusten och verkar vara lite av ett turistparadis med sin långa fina sandstrand och många fina hotell direkt vid stranden. Vi såg dock inte många västerlänningar. Det är nog vietnameserna själva som är turister här. I varmare och mindre blåsigt väder är det nog en riktigt skön plats.
Det var rejält blåsigt och fiskebåtarna lämnade inte den skyddade bukten vid Quy Nhon.
Jag kollar på en korgbåt med fiskeredskap. Rätt tveksam sjösäkerhet enligt min åsikt. (Foto: Eva Cedergren)
På kvällen åt vi gemensam julmiddag på en lite finare restaurang. Svensk julmat hade de givetvis inte, men jag tror inte heller att någon saknade det. Köket verkade ha rätt låg kapacitet, för en tallrik i taget kom fram. När siste man fick sin mat hade de första ätit färdigt för länge sen. Inte hade de kaffe heller...
Utsikt från hotellet sent på självaste julafton.
Onsdag 25 december (Juldagen)
Gemensam stadsvandring i Quy Nhon med våra guider under förmiddagen.
Svetsverkstad på trottoaren. Svetsskärm, skyddsskor och handskar är bara hindrande tjafs som västerlänningar använder.
Vietnamesiska skrivs med det latinska alfabetet, men med massor av fnuttar och krusiduller. Texten är någon slags propaganda om ett starkt försvar.
Slaktaren hade butiken utomhus.
Här sålde man kokosnötter och bensin.
En mekanisk verkstad öppen mot gatan bland butikerna.
Här köpte vi nymalet kaffe, odlat i området runt Kon Tum.
Här hade man generatorer som specialitet.
Himmelen förmörkas av telecom och el.
För en del förmörkas även sikten från balkongen.
Jag handlade lite på ett varuhus som hette Co.op och faktiskt påminde en del om svenska Coop.
Vi åt både lunch och middag på enkla men bra Barbara's backpackers Kiwi Café mitt emot hotellet. (Foto: Eva Cedergren)
Rundresa i Vietnam 9: En cykeltur i och utanför Kon Tum
Måndag 23 december
Vi gav oss ut på en cykelutflykt med hyrda cyklar i ganska varierat skick. Vi fick med oss en lokal guide som både var kunnig och pratade mycket bra engelska. Vi började med att cykla ut från Kon Tum rakt ut mot landsbygden utanför för att besöka byar med olika etniska minoriteter.
Branta backar gjorde att vi fick leda cyklarna ibland.
Vi fick till och med bära cyklarna ibland.
I sandslänterna på sidan av det som föreställde väg fanns hål rakt in på flera ställen. Jag anade att något djur gjort dem, och mycket riktigt berättade guiden att det var "rat snakes". Efter lite googlande vet jag att såna ormar inte är giftiga, men ser ruskigt farliga ut ändå. Dessbättre råkade vi inte på någon under utflykten.
Efter några rätt jobbiga kilometer kom vi fram till en by med ett högt bambuhus av den typ vi såg på museum i Hanoi, fast här var huset "på riktigt". Det användes som ett slags gemensamhetshus, kanske motsvarande en svensk bystuga.
Bambuhuset ser verkligen originellt ut. (Foto: Eva Cedergren)
Inne i bambuhuset fanns givetvis en plats till farbror Hos ära. Ho Chi Minh alltså.
Torr bambu och vass brinner nog fint när det börjar fräsa i den här onödigt spännande elinstallationen.
En rejäl gonggong av en lastbilsfälg väcker nog byn när det behövs.
Bybefolkningen använde lämpligt transportmedel för vägarna i området.
Byborna höll på att tillverka julpynt. Det här var ju dagen före julafton i ett kristet området.
Propellrarna var nog mera leksaker än julpynt.
Vi cyklade vidare till en liten by vid en flod med brunt vatten, som sakta rann genom landskapet. Vi käkade lunch i en enkel bambuhydda.
Efter lunchen cyklade vi tillbaka mot staden Kon Tum.
Äntligen lyckades jag få ett foto på folk som arbetar på fältet. Jag har dock sett massor av bättre fototillfällen genom bussfönstret.
Vi fick dela vägen med boskapen.
Vi cyklade över en miniatyrvariant av Golden Gate Bridge.
Även i utkanten av stan förekom boskapstrafik.
Inne i staden Kon Tum besökte vi träkatedralen och marknaden. Överallt fanns mer eller mindre groteska julkrubbor i magnumformat och annat jättestort julpynt.
Träkatedralen var en imponerande byggnad.
Markanden var nästan lika kaotisk som den i Hanoi. Här fanns det mesta att köpa. Levande fisk och fjäderfän, otäcka fällor, frukt och grönsaker, kött, plastmattor, väskor och ryggsäckar, kläder, verktyg...
Det här verkar vara avsett att ätas.
Usch! Använder man verkligen sån här otäcka saker?
Om man sitter en bit ut i gatan och hindrar trafiken kanske man får sälja mer torkad fisk?
Symbolen är många tusen år gammal och har inget med nazism att göra här. Men visst hajar man till...
På kvällen var vi några som lyckades hitta en riktigt fräsch restaurang, men språkkunskaperna var inte lika imponerande. "Seven bills" blev på något vis "seven beers".