Tji fick man. Bubbelt.

Mina rädisor blev dåliga i år. Så dåliga de de i stort sett inte blev något alls. Nåt elakt litet djur åt upp de mesta av blasten. De kraftigaste rädisorna blev grova som piprensare. Tji fick jag.

Jag kom då på den smarta idén att sätta nya. De bör ju ändå vara rätt så mycket sommar kvar. Skulle alltså köpa rädisfrön. De stora livsmedelsaffärerna hade inga frön kvar alls. Inte någon sorts frön, inte en enda påse. Granngården borde givetvis ha, de som lever på enbart folk som odlar och matar djur. men nej. Inte någon sorts frön, inte  en enda påse. De hade skicka tillbaka hela det kvarvarande sortimentet till leverantören. Tji fick jag!

Jag har blomsteraffärerna kvar att kolla, men har inte stort hopp om att de ska ha.
Är det bara i Leksand/Insjön vi har så usla handlare, eller är det ett riksomfattande problem?

Förra året fick jag fina rädisor. Starka och goda.

Heta. Både gröna och röda, fast en del ska bli gula och svarta.

Mina chiliplantor växer bra i sommarvärmen.

"Vanlig" chili närmast kameran. Fröna plockade ur frukter köpta i vanlig livsmedelsaffär. Jag har ingen aning om vad sorten egentligen heter. Längre bort thaichili, från frukter köpta i asiatisk butik.

Vanlig chili. Den här planta är satt från frö i våras, den större på förra bilden har övervintrat inomhus.

De två vänstra är övervintrad thaichili. Den högra är satt i år och har ännu inga blommor eller frukter, men den är så tät och fin,så den ska få övervintra. Den i mitten är lite knäpp eftersom frukterna pekar uppåt. Så gör det inte på den vänstra, ändå är de satta av fröer från samma frukt.

Jamaican Bell heter den här sorten. Stora klockformade frukter som ska bli röda. Satt i våras med köpta frön.

Klockformade, som sagt.

Hot Lemon heter den här, satt med köpefrön i våras. Frukterna ska bli gula, som namnet antyder.

Här har vi Hot Lemon närmast. De små stackarna längre upp heter Chiluacle Negro och påstås få svarta frukter. Hittills har jag inte sett någon frukt alls. Köpefrön i våras.

Oj! Här blev jag ju med själv. Ja, sånt är ju populärt numera.

Sommarmat

Gårdagens sommarsöndagsmiddag med ruccola, persilja,mynta, libbsticka, vårlök, rosmarin, koriander och chili från egen odling, god olivolja från Olja & Oliv i Stockholm, potatissallad, serranoskinka, chorizo, salchichón, tomat och rosésallad från Konsum i Leksand.

Smörgåsarna med tubost är en nödlösning. Jag äter inte ofta hemma sommartid, så en riktig ost skulle bara stå och bli förstörd.

Är jag förresten den enda i landet som tycker om att äta rosésallad så här?
Överallt läser man att den ska blandas med andra sorter. Jag tycker att den är god utan att blandas. Besk men god! Dessutom står den sig i kylen nästan hur länge som helst.

Hm... Den fotografiska kvalitén på det här inlägget var väldigt tveksam. Snabbskott med kompaktkamera. Men maten var god!

Ett favoritfoto. Men varför?

Under rundresan i Vietnam tog jag tusentals foton. En del blev bra, andra mindre bra. Men ett stack ut lite extra när jag gick igenom alla foton hemma. Men jag fattar själv inte varför, det bara känns "rätt".

Jag fotade massor av bättre motiv. Det här kändes inte så. Det var bara ett foto bland många just där och då. Ingen tanke bakom, bara upp med kameran och skjut.

Jag gillar egentligen inte alls stående fotot i det formatet. De blir för höga och smala. Fönstret är klippt. En massa trådar stör. Det mesta är snett och vint. Egentligen ett rätt misslyckat foto. Och ändå favoriten bland flera tusen.
Jag har försökt beskära, räta upp och justera på alla möjliga sätt och vis, men nej - det ska vara som det är.

Jag har även lagt det i fotokritik.

Den lilla hackspetten lär sig fort

Idag äter den jordnötter alldeles själv.

Där! Den ser god ut.

Uh! Tappade taget. Men nu ska med, dumma nöt!

Är det samma sort längre ner, tro?

Strax efter att jag tog fotot ovan blev den lilla sparven lite väl närgången. Spetten nöp tag i fjäderdräkten och ryckte ut en rejäl duntuss. Det så så roligt ut så jag kunde inte hålla mig för skratt.

Jävla typ! Komma här och sparva sig!

Usch så trött jag blir av sånt där. Jag sover en stund.

Men... Där är ju han, den där fotografen igen. Ska han alltid stå och glo på mig?

Det här var andra dagen i rad som den lilla hackspetten blev huvudperson i en liten fotoberättelse. Den första finns här.