Att använda kikaren som teleobjektiv

Jag köpte min första digitalkamera vintern 2001-2002. En Konica Digital Revio KD-200Z. Mest för att få lite bilder i Min Loggbok, som jag skrev när jag jobbade till sjöss. Något egentligt fotointresse hade jag inte då, men det vaknade ganska snabbt.
När jag sen kom hem på våren och en storspov höll till utanför köksfönstret insåg jag snabbt begränsningarna med den lilla kameran. Storspoven blev ju bara en liten prick mitt i bilden!

Spoven med max zoom.

Spoven syntes ju rätt bra i kikaren. Varför inte kombinera kamera och kikare?  Sagt och gjort - kikaren i vänster hand, kameran i högra och armbågarna mot köksbänken. Sen gällde det att lyckas få kamera och kikare i exakt linje, annars fotograferade jag kikarens insida. Efter många misslyckade försök fick jag till ett någorlunda bra foto.

En del skakningsoskärpa, lite dålig fokus och antagligen lite skitiga linser på kikaren, men ändå en bild på min storspov.

Senare blev det köp av superzoomkamera, en Konica Minolta. Sen spegelreflex, en Pentax, och ett riktigt teleobjektiv.

Nu har den äntligen anlänt

Nu har min flugsnappare äntligen anlänt och flyttat in i flugsnapparholken som den bodde i förra året. Det gjorde mig glad! Min absoluta favoritfågel.
Tyvärr ville den inte medverka på bild, så jag lägger ut ett foto från förra sommaren.
(Jag vet, det är nog inte samma fågel som förra året, men jag vill gärna tro det)

Camera

PENTAX K-5

Focal Length

300mm

Aperture

f/5.8

Exposure

1/350s

ISO

1600

Förutom att det är en väldigt vacker fågel som också är kul att titta på så tar nog en sån här svartvit dunboll nog mer insekter på ett dygn än en människa tar med flygsmälla under sin livstid även om man  skulle jobba heltid med det.
Fast den tar ju antagligen inte just det flygfä som stör dig för tillfället.

En retsam pippi

Nu har fotointresset vaknat igen efter att ha legat nere en lång tid. (husköp, inget sjöjobb i vintras mm).

I höstas monterade jag ett "träd" för att hänga fågelmat i 1,5 meter utanför köksfönstret. Trädet består av en avsågad syren monterad i ett jordankare från Clas Ohlson. Perfekt för att fota småfåglar på nära håll. De verkar inte bry sig ett dugg om att jag finns på andra sidan glaset.

För några dagar sen anlände min favoritfågel. Svartvit flugsnappare. Han är insektsätare och är inte intresserad av min mat, men sitter gärna i "trädet". Den lille rackaren älskar dessutom att reta min katt Nisse genom att sätta sig på fönsterbrädan 3 cm ifrån honom, fast med glas mellan.

Visst är han fin, min lilla flugsnappare?

Min fina hackspett är död :-(

Egentligen av av fyra som jag har matat med jordnötter länge nu. Ganska orädda, så sent som i går morse satt en på fönsterbrädan och vi tittade på varandra genom glaset på 50 cm avstånd.

I går kväll när jag kom hem låg en död på gräsmattan. En av hanarna. Troligen har han försökt gena genom köket, fjädrar på ett av köksfönstret tyder på det. Första gången på de 11 år jag har bott här som det händer faktiskt, synd bara att det skulle drabba min fina hackspett! (Nåja, en av dem då.)

Hoppas att änkefru Hackspett stannar.

Ett drama i trafiken

Jag råkade in i ett litet drama på hemvägen från jobbet en dag i förra veckan. Jag kom körande genom byn Hjortnäs och fick se en tofsvipa på en äng nära vägen och några mindre grå fåglar på vägen. Pilfinkar kanske. De små fåglarna flög inte iväg som jag hade räknat med, men jag lyckades klara dem mellan hjulen. Jag insåg vad det var och backade tillbaka.

Små, små tofsvipebarn som korsade vägen. Mamma satt på ängen och ropade på dem. De måste alldeles nyligen ha tagit sina allra första steg, för de hade det verkligen inte lätt med att stappla fram. Jag ville hemskt gärna lyfta upp de små dunbollarna och hjälpa dem från vägen och över diket till mamma, men avstog. Jag har fått lära mig att djurmammor inte vill ha tillbaka ungar som luktar människa. Jag såg istället till att de bilar som kom fick hålla ut lite extra.

Fotograferande kändes lite mindre betydelsefullt än att vara trafikpolis i det läget, så det var först när ungarna var i säkerhet som jag hämtade kameran i bilen, bytte till teleobjektiv, och knäppte några bilder. Inte speciellt lyckade, men ändå en trevlig dokumentation av ett lyckligt slut på något som hade kunnat sluta riktigt illa.
På fotot har en av ungarna nästan hunnit fram till mamma.