spridda nedslag i en hantverkares tillvaro...

den digitala enfalden.......

Den fick vila ett tag bloggen,,,,,vardaglighetern saknas

...att fota analogt tar tid 0 först- visualisera bilden.
.....Framkalla filmen 
.......mörkrummet -  scanning är en dålig ide´om man inte har tillgång till en up to date  maskin.
Sitter och skriver till musiken 
Super session från 1968 med ett fantastiskt gitarrspel av Mike Blomfield.
En musik som växer med åren.......

Hamnade i  den högre skolan här på fotosidan
först väldigt tveksamt men sen mer och mer tycker jag att den var en bra ide
mer eller mindre engagerade medmänniskor inom fotografin.
Den digitala tekniken  har medfört mycket och speciellt
inom färgfotografin.........sen försöks det att göra den svart/vit som funkar mindre bra.
Trots tillgången till den digitala tekniken så dras jag ändock till mörkrummet.
En silverprint är ändock en silverprnt.......

Vad är då bilden?

 i den idiotiska frustrerande jakten på brus och upplösning är det ointresant vad bilden vill förmedla!!
I forumdebatterna här på fotosidan skriks det traumatiskt efter ett facit
helst ska kamerorna fota med 30 bilder per sekund så man hinner fånga ljuset


Jag tror att det finns en skillnad 
digitalt - så lite som möjligt så länge som möjligt
analogt-eftertänksamhet,långsamhet och lust ------tid!

I mitt arbete så konfronteras jag mycket med flera av tidens frågeställningar
jag vill fota hemlösa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är människor - 
den kopplingen är svår

Jag tror att mycket av frustrationen som vänds mot " den högre skolan "
handlar om att se bilden och vad den berätttar, något som gått den digitala
generationen förbi!!!


mvh Lasse

Inlagt 2007-11-01 01:45 | Läst 1405 ggr. | Permalink
Lasse jag vet inte om jag förstår dig men jag har fotat analogt i 35 år och digitalt i snart 10 år jag vet inte om jag ser bilder på annat sätt idag man försöker ju fota så bra som möjligt allt skall bli rätt OCH att ta berättande bilder är väl vad vi alla sysslar med antingen det är analogt eller digitalt eller hur/ bert
Nu gör jag en tolkning av din text (som man alltid gör), men jag uppfattar det som att du känner frustration över att så många ägnar så mycket energi åt tekniken för fotografering istället för fotograferingens form och innehåll.

Och det har du onekligen en poäng med.

Jag kan se på mig själv, jag har dels kameror, fototeknik och fotografi som en viktig del av mitt jobb. Men jag har det också som hobby. Som jag ser det har jag dessutom två olika hobbies, dels kamera- och teknikintresset, dels fotointresset. De två sakerna har givetvis en hel del beröringspunkter, men det är i hög grad två olika intressen.

Jag har många bekanta som har andra teknikintressen, motorcyklar, bilar -- jag råkar gilla kameror (och en hel del annan teknik). Jag fascineras av tekniken, egenskaperna, siffrorna, vad tekniken kan och inte kan göra ...

Men jag gillar samtidigt foto, ett intresse där teknik spelar mycket mindre roll än många kanske inbillar sig. I själva verker är det ofta så att en begränsande ("sämre") teknik tvingar fram mer kreativt tänkande vilket då paradoxalt nog ofta ger ett bättre bildmässigt resultat. Jag gillar att skruva på ett gammal manuellt objektiv och då tvingas stanna upp, tänka efter, aktivt tänka igenom min bild innan jag tar den.

Jag antar att fotolabbet i någon mån fungerar så för dig, det är där du kan sakta in och tänka igenom dina bilder, arbeta med dem.

Men, och det är ena halvan av min poäng, jag tycker inte att man skall låta en sak utesluta något annat. Ny teknik har onekligen en förmåga att skymma sikten för själva fotograferandet -- men den kan också hjälpa oss att göra den fotografiska tankevärlden större. Nya kameror som fungerar bra med hög ljuskänslighet låter oss fånga ögonblick och känslor som förut varit svåra eller rent av omöjliga att nå fram till.

Min andra poäng är att den digitala generationen är just nu teknikfixerad (jag är själv gravt medskyldig där), eftersom tekniken utvecklats så mycket på så kort tid. När utvecklingen lugnar ned sig kommer många av dem som har tekniken som huvudintresse att gå någon annanstans och kvar blir de som är intresserade av själva bilden.