.k. Låt inte motivet skymma bilden

Tog en tur till fotografiska i fredags och såg Christer Strömholms bilder. Och det är bara att konstatera att det är bra, mycket bra. Det är dessutom och fantastiskt trevligt att få se bilder från så många perioder på en och samma gång. Det gör att man kan ana ytterligare en dimension i Christers bildskapande utöver det som kommer fram i de enskilda bilderna. Mycket intressant.

Att utställningen med Kenneth Gustavsson bilder öppnade samma dag gjorde att man fick ytterligare en möjlighet att fundera över vad det är som är så speciellt i Christers bilder. Kenneths och Christers bilder är på ett sätt lika (svartvitt, människor/djur/saker/miljöer, ofta lite dramatiskt kopierat) men ändå så olika. Jag såg Christer bilder först och i jämförelse kändes Kenneths bilder vaga och undflyende. Christers som självklara och skarpa.

Tyckte nästan att det var lite elakt att lägga Kenneths utställning samtidigt som Christers. Jag tror jag att jag uppskattat Kenneths bilder mer om jag hade sett dem separat.

Det som är intressant med Christers skapande är att det innehåller mer än bara bilderna. Att bilderna bara är ett av medlen för att nå ut. Hans aforismer är ett annat och jag tycker att de på ett sätt säger lika mycket som bilderna. Bloggrubriken är ett av hans "kloka ord".

Bild 1 - Vi kunde också se Joakim Strömholms mycket intressanta dokumentär om Christer

Bild 2 - Förutom bilderna visades kontaktkartor, dokument, brev, tidningsklipp, mm, mm

Bild 3 - Christer var en samlare och en del av sakerna som han använde i sina polarioder visades i en monter. Fick lite känsla av voodoo häxmästare när jag såg alla saker här och i filmen.

Har man har möjlighet så tycker jag att man ska försöka se utställningen. Även om man inte gillar Christers bilder i allmänhet så har han haft ett oerhört stort inflytande på svenskt fotografi. Dessutom är det en spännande person som man inte blir riktigt klok på.

Jag var som vanligt ute på kulturtur med Maria och vill man veta vad hon tyckte går det att läsa det i hennes blogg.

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg

.k. Älvsjö stationsområde under omvandling - RX100 field test

Passerar Älvsjö station dagligen och där händer det saker. En ny kamera kräver träning innan den "sitter i fingrarna" och jag försöker att jobba på under mina resor till och från jobbet.

Bild 1 -Hus nummer två under konstruktion

Bild 2 - Så här fint blir det

Bild 3 - Inne i biljett- och vänthallen ser det ut som vanligt och det är alltid något på gång

Bild 4 - Lite ordning måste det dock vara

Bild 5 - Jag tror jag fattar

Bild 6 - Vi bussresenärer har det lite spartanskt just nu innan nya bussgatan är klar

Bild 7 - Blir livet för trist kan man alltid pigga upp sig på Älvsjö konditori

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg

.k. JPG eller RAW - En oplanerad jämförelse med hjälp av min Sony RX100

Lite oplanerat fick jag en väldigt bra test av skillnaden mellan JPG och RAW när jag idag installerade Lightroom 4.2 RC för att kunna hantera RAW-filerna från min nyanskaffade Sony RX100.

Jag har den senaste veckan fotograferat i läget RAW + JPG, så när jag importerade bilder till Lightroom kunde jag se RAW- och JPG-bilderna sida vid sida. Och då båda bilderna kommer från samma exponeringstillfälle får vi minimalt med felkällor vid jämförelsen. Jag hade tidigare jämför JPG-bilderna från detta läge med JPG-bilderna i läge "Fine" för att säkerställa att RAW+JPG inte gav JPG-bilder med en sämre kvalitet. Vad jag kunde se var kvaliteten identisk och den bästa som min RX100 kan leverera.

Jag har justerat JPG-bilden för att få med så mycket detaljer som möjligt i både högdagrar och lågdagrar (hela histogrammet finns med i bilden). Jag har därefter försökt att få RAW-bilden så lik JPG-bilden som möjligt. Går det då att se någon skillnad?

Bild 1

Bild 2

Så länge det dynamiska omfånget i JPG-bilden räcker till är det ingen större skillnad mellan JPG-bilden och RAW-bilden. Jag använde ISO 800 och om man tittar noga (i 100%) kan man se att kamerans brusreducering har varit inne och "smetat ut" bruset, men annars är JPG-bilden precis lika "bra" som RAW-bilden.

Tittar vi högdagrarna ser vi dock att RAW-bilden har ett större dynamiskt omfång. Jag har i Lightroom kunnat "hämta in information" till bilden genom att dra ned högdagrarna. Det syns tydligt i tidningen och på övergångsstället i bakgrunden.

Hade jag använt lägre ISO än 800 hade jag troligen haft ett ännu större omfång att jobba med i RAW-bilden.

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg

.k. Midsommargårdens Fotoklubb dansar på borden

 ... men vi gör mycket annat också...

Kurt

föregående blogginlägg

.k. Ett monster och två fallna skönheter

Blommor och blad är inget som jag fotograferat särskilt mycket senaste tiden. Som så många andra har jag haft perioder då jag varit drabbad av makrosjukan och förtjusningen över ett nytt objektiv har nog också genererat en naturbild eller två. Men annars har det inte blivit så att jag aktivt sökt motiv i naturen. Det har känts som att andra har berättat de historierna så bra att jag inte haft mycket att tillägga.

Idag hittade jag dock ett motiv som talade till mig och som krävde att få bli fångat på bild.

Bild 1 - Monster eller spår av monster

Och så kan man fundera på det här med hösten och hur förfallet har sin egen skönhet och kanske sin egen berättelse.

Bild 2 - Två fallna skönheter

Annars tycker jag att man lätt uppslukas av det vackra och kommer hem med hela minneskortet fullt med vackra bilder. Men det blir lätt bara det, vackert.

Bild 3 - Höstanemon

Bild 4 - Blomstertobaken sjunger på sista versen. Silvereken står lika vacker hela vintern, om än död

Bild 5 - Fuchsian är som vackrast när det börjar bli dags att ta in den.

De sista tre bilderna är ju ett bra exempel på det här. Vackra, men berättar inte så mycket mer än detta. För mig har de givetvis betydelse som minnesbilder av hur trädgården såg 2012, men för gemene man är de nog inte så intressanta.

Men nog om detta - man ska inte förakta minnesbilder och så kan man fundera på hur man kan ta bilder som är mer än bara vackra.

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg