.k. Ett monster och två fallna skönheter

Blommor och blad är inget som jag fotograferat särskilt mycket senaste tiden. Som så många andra har jag haft perioder då jag varit drabbad av makrosjukan och förtjusningen över ett nytt objektiv har nog också genererat en naturbild eller två. Men annars har det inte blivit så att jag aktivt sökt motiv i naturen. Det har känts som att andra har berättat de historierna så bra att jag inte haft mycket att tillägga.

Idag hittade jag dock ett motiv som talade till mig och som krävde att få bli fångat på bild.

Bild 1 - Monster eller spår av monster

Och så kan man fundera på det här med hösten och hur förfallet har sin egen skönhet och kanske sin egen berättelse.

Bild 2 - Två fallna skönheter

Annars tycker jag att man lätt uppslukas av det vackra och kommer hem med hela minneskortet fullt med vackra bilder. Men det blir lätt bara det, vackert.

Bild 3 - Höstanemon

Bild 4 - Blomstertobaken sjunger på sista versen. Silvereken står lika vacker hela vintern, om än död

Bild 5 - Fuchsian är som vackrast när det börjar bli dags att ta in den.

De sista tre bilderna är ju ett bra exempel på det här. Vackra, men berättar inte så mycket mer än detta. För mig har de givetvis betydelse som minnesbilder av hur trädgården såg 2012, men för gemene man är de nog inte så intressanta.

Men nog om detta - man ska inte förakta minnesbilder och så kan man fundera på hur man kan ta bilder som är mer än bara vackra.

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg