.k. Är det inte lite omoraliskt att skapa bilder genom att fotografera andra artisters verk?

I lördags var jag på konstutställning igen och som vanligt passade jag på att ta lite bilder under besöket.  Funderade lite över det här med att fotografera andra artisters verk. Var går gränsen mellan att snylta och att skapa något eget?

Lördagens utflykt gick i alla fall till Skrotgruppen på Fullersta Bio Konsthall.

Här är en normal besöksbild på min fru Maria när hon betraktar några verk. Den får väl sägas vara ett eget dokumentärt verk.

Bild 1

Sedan blev det lite mer eller mindre dokumentära bilder av några av konstverken. Frågan är om jag tillfört tillräckligt mycket eget i dessa bilder för att kunna säga ett bilderna är något av mig skapat.

Bild 2

Bild 3.

Bild 4.

Sedan kan man ju alltid leka lite med utsnitt och efterbehandling och då lämnar man ju det rent dokumentära. Kan nog tycka att bilderna då kan vara mina även om jag använt någon annans verk som grund.

Bild 5.

Bild 6.

Bilder av saker som inte är andra artisters verk känns mer OK att utnyttja för sitt eget skapande.

Bild 7.

Bild 8

Bild 9.

Så länge man bara använder bilderna för eget bruk och i lite bloggar behöver man väl kanske inte bry sig så mycket. Men man kan ju alltid fundera lite.

Men nu får det vara nog för ikväll. Godnatt :)

Kurt

Alla biler tagna med Canon S95 (ISO 100 - ISO 400). Efterbehandling i Lightroom 3.5

.k. Canon S95 i skumma miljöer, funkar det? - Test på Lars Bygdéns release party

Behöver man en antik mätsökare från 50-talet eller den senaste japanen med löjligt höga ISO-prestanda för att ta vettiga bilder i miljöer med usla ljusförhållanden? Kanske räcker det med en rimligt prissatt digitalkompakt som går ned i bakfickan? Hamnade i onsdags på Lars Bygdéns release party. Mycket trevligt och perfekt operfekt ljus för en test.

För egen del tycker jag att S95:an ger hyfsat OK bilder upp till ISO 800, så det är det ISO som användes under kvällen. Fotograferade i RAW med brusreducering och bildbehandling i Lightroom.

Bild 1. Lars Bygdén i den obligatoriska konsertbilden. (f 2.0  1/6 sek)

Bild 2. Lars Bygdén (artist) och Mats Hammerman (skivbolagsdirektör). (f 2.0  1/6 sek). Att Lars ser lite berusad ut beror mest på att han blinkar under exponeringen.

Bild 3. Vad ska vi köra för extranummer? (f 2.0  1/6 sek)

Bild 4. Vimmelbild. (f 2.0  1 sek, ISO 400)

Som ni ser blev slutartiderna tämligen långa. Kamerans inbyggda bildstabilisering fungerar ju bra och det blir inte allt för mycket skakningsoskärpa i bilderna. Det stora problemet är att folk rör på sig. Även när de till synes sitter still så  blir de allt som oftast suddiga för att de rör sig. Nu har man ju en digitalkamera med "oändligt" med minne, så det är ju bara ta flera bilder och hoppas på att de är still på någon bild. Det är bara lite tradigt och rensa bort alla skräpbilder efteråt. Jag tror att man med lite träning kan lära sig att läsa av miljön så ett man väntar in tillfället då motivet rör sig minimalt. 

Sitter bara motivet still blir det rätt skarpt. 

Bild 5. Baren Marie Laveau. (f 2.0  1/6 sek)

Till sist en något annorlunda bild. Har lite svårt att låta bli att fotografera konstiga motiv.

Bild 6. Diner and drin. (f 2.0  1/40 sek)

För egen del tycker jag bakfickskameran S95 ger riktigt användbara bilder :)

Vill passa på att skicka ett tack till Lars och Mats för en trevlig kväll.

Ha det bra

Kurt

PS

Här är några länkar till Lars Bygdén för er som undrar vem denne man är.

www.larsbygden.com

Nyhetsmorgon, I belive in you

Tidningen Kulturen, recension Songs I wrote