.k. JPG eller RAW - En oplanerad jämförelse med hjälp av min Sony RX100

Lite oplanerat fick jag en väldigt bra test av skillnaden mellan JPG och RAW när jag idag installerade Lightroom 4.2 RC för att kunna hantera RAW-filerna från min nyanskaffade Sony RX100.

Jag har den senaste veckan fotograferat i läget RAW + JPG, så när jag importerade bilder till Lightroom kunde jag se RAW- och JPG-bilderna sida vid sida. Och då båda bilderna kommer från samma exponeringstillfälle får vi minimalt med felkällor vid jämförelsen. Jag hade tidigare jämför JPG-bilderna från detta läge med JPG-bilderna i läge "Fine" för att säkerställa att RAW+JPG inte gav JPG-bilder med en sämre kvalitet. Vad jag kunde se var kvaliteten identisk och den bästa som min RX100 kan leverera.

Jag har justerat JPG-bilden för att få med så mycket detaljer som möjligt i både högdagrar och lågdagrar (hela histogrammet finns med i bilden). Jag har därefter försökt att få RAW-bilden så lik JPG-bilden som möjligt. Går det då att se någon skillnad?

Bild 1

Bild 2

Så länge det dynamiska omfånget i JPG-bilden räcker till är det ingen större skillnad mellan JPG-bilden och RAW-bilden. Jag använde ISO 800 och om man tittar noga (i 100%) kan man se att kamerans brusreducering har varit inne och "smetat ut" bruset, men annars är JPG-bilden precis lika "bra" som RAW-bilden.

Tittar vi högdagrarna ser vi dock att RAW-bilden har ett större dynamiskt omfång. Jag har i Lightroom kunnat "hämta in information" till bilden genom att dra ned högdagrarna. Det syns tydligt i tidningen och på övergångsstället i bakgrunden.

Hade jag använt lägre ISO än 800 hade jag troligen haft ett ännu större omfång att jobba med i RAW-bilden.

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg

.k. Midsommargårdens Fotoklubb dansar på borden

 ... men vi gör mycket annat också...

Kurt

föregående blogginlägg

.k. Ett monster och två fallna skönheter

Blommor och blad är inget som jag fotograferat särskilt mycket senaste tiden. Som så många andra har jag haft perioder då jag varit drabbad av makrosjukan och förtjusningen över ett nytt objektiv har nog också genererat en naturbild eller två. Men annars har det inte blivit så att jag aktivt sökt motiv i naturen. Det har känts som att andra har berättat de historierna så bra att jag inte haft mycket att tillägga.

Idag hittade jag dock ett motiv som talade till mig och som krävde att få bli fångat på bild.

Bild 1 - Monster eller spår av monster

Och så kan man fundera på det här med hösten och hur förfallet har sin egen skönhet och kanske sin egen berättelse.

Bild 2 - Två fallna skönheter

Annars tycker jag att man lätt uppslukas av det vackra och kommer hem med hela minneskortet fullt med vackra bilder. Men det blir lätt bara det, vackert.

Bild 3 - Höstanemon

Bild 4 - Blomstertobaken sjunger på sista versen. Silvereken står lika vacker hela vintern, om än död

Bild 5 - Fuchsian är som vackrast när det börjar bli dags att ta in den.

De sista tre bilderna är ju ett bra exempel på det här. Vackra, men berättar inte så mycket mer än detta. För mig har de givetvis betydelse som minnesbilder av hur trädgården såg 2012, men för gemene man är de nog inte så intressanta.

Men nog om detta - man ska inte förakta minnesbilder och så kan man fundera på hur man kan ta bilder som är mer än bara vackra.

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg

.k. Snart två år med en S95:a - är det dags att byta till något modernare - och så lite bilder på gränsen

S95:an är en fantastisk kamera då den går ner i bakfickan (och även i framfickan om det behövs), så man kan alltid ha den med sig. I dåliga ljusförhållanden får den dock kämpa och bilderna blir väl inte alltid så där perfekta, framför allt inte om man råkar jämföra dem med bilderna från D300:an. Men som någon bloggare var inne på tidigare; hur bra kamera behöver man egentligen? Duger 95:ans bilder eller är det dags att köpa en ny fickkamera? Svåra frågor då det kommit många nya fina saker senaste tiden.

Här är några bilder som är tagna i ljusförhållanden som är lite tuffa för S95:an.

Det blev bara svartvita bilder (varav en en tonad) då de tål mer än sina färgglada syskon.

Det skulle ju vara trevligt att ha en kamera som var lite mer snabbjobbad än 95:an och som dessutom gav lite bättre resultat i dåliga ljusförhållanden. Men då kameran måste gå ned i bakfickan på ett par jeans så faller ju många av nyheterna bort. Så jag vet inte.

Jag får sova på saken

Godnatt vänner

föregående blogginlägg

.k. Aida Chehrehgosha på Angelika Knäpper Gallery - Crime scene investigation x 2

På galleriet visas stora bilder med iscensatta motiv.  Det vilar en aura av ond bråd död över många av bilderna. Särskilt i "brottsplatsbilderna". Det kunde lätt bli sökt, men det fungerar. Lite obehagligt men med en gnutta humor/distans. Klart intressant och väl värt ett besök om man har vägarna förbi Tegnérgatan Stockholm.

Bild 1 - Angelika Knäpper Gallery 1 (ISO 2500)

Bild 2 - Angelika Knäpper Gallery 2 (ISO 1600)

När man jobbar med bilderna från D800:an i Lightroom får man lite CSI-känsla när man zoomar in till 1:1 upplösning. "Kan ni förstora tavlan i rummet så att vi kan se vem som står på bron?" - "Visst!"

Ha det bra

Kurt

föregående blogginlägg