Vallmo

I all sin vanlighet är vallmon en märkvärdig växt. Den är urgammal, känd och använd av sumererna för opiumframställning flera tusen år före vår tideräkning. Den är också kulturellt intressant med associationer till sömn och till död (genom sin blodröda färg), och den ingick i det antika Greklands dödsmytologi. Under det första världskriget blommade vallmo runt soldatgravarna på västfronten. Det blev inspiration till en berömd krigsdikt, In Flanders Fields, som läkaren och soldaten Joel McCrae skrev efter att hans bäste vän hade stupat. Efter kriget blev vallmon en symbol för minnet av de fallna, och på Remembrance Day (eller Poppy Day) den 11 november brukar man bära konstgjorda vallmoblommor.

Vallmon i sig är också speciell med sin långa, håriga stjälk och blomman med sina stora kronblad. De är tunna som silkespapper som solljuset kan lysa igenom och som ändrar sig efter vinden. Jag tycker att den är mycket vacker.

Magnolia!

På senare år har jag upptäckt och blivit fascinerad av magnolian. Inte så mycket ur botanisk synvinkel utan magnolian som tidigt vårtecken och som särpräglad skönhetsupplevelse med de vackra och ofta dramatiska blommorna som växer i överdåd på bar kvist. Det finns många varianter av magnolia, från buskar till stora träd, och blommorna uppvisar stora skillnader i storlek, form och färg. Det som jag tittar efter är framför allt blommornas olika former, som inte sällan förstärks av de böjda och ibland knotiga grenar där de växer. Färgerna är förstås också intressanta, men de kräver ett annat sätt att se.

Tidens gång i bokskogen

Bör ses förstorad.

Vad ser du i min bild?

Bedömning och analys av bilder kan göras på olika sätt. Det enklaste och kanske vanligaste sättet är att uttrycka en värdering i termer av ”bra” eller "dålig” utan någon motivering. Till och med i gruppen Fotosidan Bildkritik 2.0 utgörs uppskattningsvis hälften av omdömena av ”Gilla: Ja”, utan kommentar. Ett mer analytiskt angreppssätt är att studera vad bilden innehåller (denotation) och att tolka vad det kan betyda (konnotation). Man kan också undersöka vilka känslor som bilden väcker och vilken berättelse som kan finnas i bilden. I slutändan får betraktaren avgöra hur hen påverkas av bilden.

Ett annorlunda, och mera handfast, alternativ är att några fotografer går samman och bildbehandlar varandras originalbildfiler tagna direkt ur kameran. Det ger ett underlag till intressanta diskussioner, där man jämför bildskaparens egen version med den ”externa” bildbehandlarens. Vad ser vi i olika versioner av samma bild, hur skiljer sig uttrycken och vad är det som skapar skillnaderna?

Inom Fotografiska Föreningen i Malmö har medlemmarna i en intressegrupp för bildanalys nyligen genomfört en sådan övning. Med tillstånd från berörda fotografer, Marie Barge, Christer Larsson och Ulf Svensson, vill jag här visa tre av våra resultat (bilderna bör ses förstorade).

Marie Barges bild av en kvinna som går på en trottoar mot skuggan av ett träd har bearbetats av hennes själv och av Ulf Svensson. Båda har tagit bort dörröppningen till vänster i originalbilden. Marie beskar sin bild tätt inpå trädets vänsterkant och på höjden medan delar av trottoaren blev kvar, så att kvinnan är förankrad i marken. Kvinnan och trädskuggan utgör två likvärdiga bildelement, som förenas av skuggan av grenarna. Bilden är ett realistiskt gatufoto, men möjligen kan man uppleva ett hot från skuggan av grenarna.
Ulf beskar bilden längre åt vänster, vilket lämnade mer utrymme mellan trädet och bildens vänsterkant, samtidigt som kvinnan är lätt beskuren till höger. Trädet är betydligt högre och står något längre in i bild än i Maries version, vilket gör att det blir det dominerande bildelementet. Till det intrycket bidrar att kvinnan verkar förlora fotfästet eftersom trottoaren är borttagen. Bilden är tonad och har en ljus vinjettering, vilket gör att intrycket blir overkligt och sagoaktigt. Kanske kan man läsa in att det stora trädet kommer att uppsluka kvinnan.
Oavsett tolkningen av de två versionerna visar exemplet hur en i grunden odramatisk gatufotobild kan ges distinkt olika uttryck med små och subtila medel.

Christer Larsson har tagit en bild av kontorsbyggnaden Glasvasen intill Malmö C. Hans egen bearbetning innebär en dramatisk beskärning. Den visar det tak som bildas av den utskjutande fasaden, vars mjukt S-formade linje in i bilden blir ett attraktivt blickfång. Den uppochnervända och otydliga speglingen av en människa skapar mystik. Även för en Malmöbo kan det vara svårt att se vad bilden föreställer.
Min bearbetning är mer konventionell och dokumentär. Jag tog bort det mesta av bakgrunden men behöll nederdelen av den runda, gröna fasaden, som är byggnadens signum, och ljusade upp området under fasadutsprånget.
I detta exempel är uttrycken också tydligt olika tack vare bildskaparens radikala beskärning.

Min bild är tagen på Skogskyrkogården i motljus från en lågt stående januarisol, vilket komplicerade bildbehandlingen. Mitt fokus låg på korset och den vackra stenlagda vägen, men jag ville också få med muren och träden till vänster för att förstärka linjerna in i bilden upp mot korset.
Marie var mer radikal och beskar till vänster och upptill och nertill. Hennes fokus hamnade enbart på korset och vägen medan områden runtomkring döljs av mörkret. Maries version innehåller (för mig) mer av mystik och känsla kring Korset och Vägen, medan min bild blev mer neutral och dokumentärt redovisande, trots min ambition att lyfta fram både kors och väg.
Också detta exempel belyser hur samma grundbild kan ges olika uttryck med små medel.

Jo, Löderups strandbad lever kvar...

Löderups strandbad är ett fritidshusområde med intilliggande campingplats på den skånska sydkusten mellan Kåseberga och Sandhammaren. Området är känt för sin vidunderliga havsutsikt - och för sin rekordstora stranderosion. Denna är sedan länge ett naturligt fenomen genom att havsströmmar, vågor och vindar transporterar sand österut mot Sandhammaren. Till detta kommer nya faktorer som en ökad frekvens av stormar, en stigande havsnivå och svallen från den den snabbgående katamaranen mellan Ystad och Bornholm.

Erosionen har ökat sedan 1960-talet, och sedan 1971 har 200 m av stranden försvunnit. Som en följd har hus rasat ner i havet och campingplatsens yta har krympt.

Man har försökt motverka sandförlusten med olika metoder, som att frakta sand från Sandhammaren tillbaka till Löderups strandbad, bygga hövder (vågbrytare) av sten vinkelrätt mot stranden och genom strandskoning med stora stenar.

Jag har besökt Löderups strandbad vid några tillfällen under de senaste åren och återvände nu efter stormen Otto som svepte in över södra Sverige med vindbyar upp mot 30 m/s under natten till den 18 februari. Såvitt jag kunde se verkar hövder och strandskoning skydda stranden i den västra delen av området, medan erosionen pågår för fullt i öster, där reglerna för ett naturreservat förbjuder deponering av sten. 

Så ja, Löderups strandbad lever kvar och öppnar snart för en ny sommarsäsong, men frågan är hur lång nådatid man kan räkna med.

Nedanför parkeringsplatsen han man anlagt en rad stenar parallellt med en liten strand, vilket verkar skydda mot erosion även när vågorna slår över.

Strax öster om stranden ligger den första hövden. Här är det inte lämpligt att bada!

Vidare mot öster hittar man flera hövder som sticker ut från den stenförstärkta  stranden. Husen som skymtar i talldungen ligger nära kanten mot vattnet.

En av stenhövderna som skyddar mot de ständiga vågorna från väster.

Västvinden är också ständig, vilket tallarna i strandlinjen vittnar om.

Så snart som strandskoningen upphör vid gränsen till naturreservatet, tar erosionen vid.

Ytterligare ett stycke åt öster, efter den sista hövden, är stranderosionen uppenbar. Jämför denna bild med nästa, som är tagen för tre år sedan.

Så här såg samma strandparti ut i mars år 2020. Det är många meter av stranden som har försvunnit under tre år.

Ställplats 165 på Löderups camping. På sin webbplats lockar man med att "närmare havet kan du inte bo".  Kanske är det litet väl nära ändå...

Vi ses i april 2023!

Ett stycke in från stranden skyddas minigolfbanan av skogen - men bara delvis.