Grundtvigs kirke - en gång till
I ett fint blogginlägg igår presenterade Wolfgang bilder från ett besök i Grundtvigs kirke norr om Köpenhamn. Eftersom jag hade nöjet att resa dit tillsammans med honom, blev det intressant att jämföra vad vi hade fotograferat och vad vi gör med bilderna. Av olika skäl har jag inte bloggat på ett år men blev så tagen av kyrkan att jag vill publicera några av mina bilder från besöket. Jag gör detta med Wolfgangs generösa tillstånd och uppmuntran.
Som Wolfgang skriver har kyrkan sina rötter i såväl danska landsbygdskyrkor som Europas gotiska katedraler. Samtidigt, och framför allt, är den byggd som ett storslaget minnesmärke över Nikolaj Frederik Severin Grundtvig (1783-1872). Han hade många roller, som präst, författare, politiker och folkbildare (han är folkhögskolans fader i Norden), och han räknas tillsammans med Kirkegaard som en av sin tids största och mest inflytelserika tänkare. Det ligger nära till hands att tolka den massiva kyrkan med sina subtila stilblandningar som en lämplig symbol för Grundtvigs stora betydelse och för hans mångsidighet.
När man står utanför den gigantiska kyrkan (76 m lång och 49 m till tornspetsen) med sina kreneleringar på torn och sidopartier påminner den om en kraftigt förstorad dansk (eller skånsk, för den delen, vilket länge var samma sak) landsortskyrka, tungt förankrad i jorden. En krans av strävpelare runt absiden bryter mot det lantliga intrycket och pekar söderut mot europeisk medeltid.
Entrén till kyrkan är genom den vänstra porten till det stora triangulära vapenhuset (se Wolfgangs sista bild), och därifrån öppnar sig bokstavligen en ny värld av moderniserad gotik. Man ser in längs det långa vänstra sidoskeppet, och det man ser är ljus och vertikala linjer som leder upp till en följd av valv med spetsbågar. Liksom exteriören är allting byggt med ljust tegel och det finns inga ornament eller utsmyckningar utöver diskreta variationer i hur teglet är murat. Intrycket är eteriskt och det känns nästan som en hädelse att plocka fram kamera och stativ för att försöka fästa intrycket på bild.
Mittskeppet gav vid vårt besök ett annorlunda intryck. Det var mörkare i taket men höjden på 22 m drar ändå blicken uppåt. 70 m bort finns kor och absid med tre smala höga fönster som släpper in dagsljuset över altaret och som kontrast mot det dunkla rummet. Intrycket är inte lika mjukt förandligat som i sidoskeppen utan kan kanske snarare ses som en kamp mellan det gudomliga ljusets och mörkret, där ljuset avgår med segern. Det är i så fall helt i linje med hur man tänkte redan med den första gotiska kyrkan som invigdes i Saint-Denis 1144, att "helgedomen genomströmmas av ett mirakulöst och kontinuerligt ljus, som tränger in genom de allra heligaste fönstren".
I den europeiska gotiken utgjordes de stora fönsterpartierna vanligen av färgat glas med religiösa motiv vilket leder till speciella skönhetsupplevelser. I Grundtvigskyrkans moderna version är ljuset ofärgat, vilket ger en helt annorlunda, men lika stark upplevelse. Här samspelar det rena ljuset med den avskalade arkitekturen på ett mycket effektivt sätt, som för den samtida människan kan ge ett minst lika starkt intryck. Även den icke-troende kan få en känsla av allvar och utomvärldslighet i en sådan miljö.
Ur fotografisk synvinkel var det varma ljuset från inomhusbelysningen i kyrkan komplicerat att arbeta med. Jag tycker att Wolfgang lyckades bra med vitbalansen medan det inte gick lika bra för mig. Jag valde därför att konvertera till svartvitt i flertalet bilder.
Den massiva exteriören med det väldiga triangulära vapenhuset till höger nedanför tornet.
Kyrkans baksida med absiden omgiven av strävpelare. Fotografiet är taget genom ett valv i byggnaden bakom kyrkan.
Det vänstra sidoskeppet - besökarens första intryck av interiören.
Mittskeppet med kor och absid i fonden.
Kor och absid med dopfunt, altare och predikstol.
Den musselskalsformade dopfunten är den enda rundade kontur som jag kunde hitta i kyrkan. Musselskal är en gammal kristen symbol för dopet.
Altaret med den sjuarmade ljusstaken och det minimala krucifixet, som är de enda utsmyckningarna i kyrkan.
Den massiva orgeln över ingången i västfasaden.
Ett fantastiskt bygge!
Hälsningar Sven
/Affe
Hälsningar Sven
Tack för din generösa kommentar! Det är ju alltid lika intressant att se hur två fotografer skapar olika bilder av samma motiv. Jag uppskattar mycket våra gemensamma fotoresor som ger möjlighet till jämförelse av vad vi har sett. De båda färgbilderna innehåller en blandning av dagsljus och inomhusbelysning, vilket underlättar färgbehandlingen. Däremot misslyckades jag med de bilder som bara innehåller inomhusbelysning, där fick du mycket bättre resultat.
Som jag skrev till Peter inser jag att jag inte är färdig med Grundtvigs kirke, så jag hoppas att vi kan göra ett nytt besök, kanske kan vi då sikta på en visning för att få besöka torn och krypta.
Hälsningar Sven
det är ett rent nöje att se de här fotografierna - och att läsa texten.
Hälsningar Sven
Det sparades sannerligen inte på material när alla stora kyrkor och liknande skulle byggas. Var väl kanske nån typ av makt som skulle märkas. Materialet hade väl räckt till ett mindre bostadsområde. För att inte nämna uppvärmning mm
HaD/Gunte..
konstruera en så storslagen kyrka, närmare bestämt 5 miljoner tegelstenar! Jag läser i en kommentar (https://www.grundtvigskirke.dk/kirken/about-the-church-) att bygget finansierades genom en insamling från danskar både inom landet och utflyttade utomlands och att det insamlade beloppet dubblades av den danska staten. Det gör att kyrkan i själva verket utgör en sann dansk folkkyrka, snarare än ett uttryck för kyrklig makt.
Dessutom behöver det ena goda inte utesluta det andra. Som Wolfgang påpekar i sin blogg, byggdes det runt kyrkan bostäder med samma typ av tegel som var tänkta som billiga, men högkvalitativa, bostäder för arbetarklassen.
Hälsningar Sven
Tack för bilder och mer informativ text (har även läst Wolfgangs blogg)…nu via era bloggar fick jag dessutom en påminnelse om resmålet🙂
Hälsningar Sven
Hälsningar Sven