R.I.P. del 2

Jag skall erkänna att jag inte hade någon aning om att platsen skulle rivas även om jag misstänkte att något måste vara på gång. Jag menar, inte låter man väl en så väl fungerande och relativt nybyggd industripark stå tom och övergiven hur länge som helst, och mycket riktigt och plötsligt en dag så står dem bara där, i väntan på att få börja jobba; de där stora röda grävmaskinerna med etiketterna Demolition Group klistrade på sina armar av stål. Då förstod jag att min favoritplats skulle gå i graven och där och då bestämde jag mig för att detta skall jag försöka gestalta med kameran från början till det oundvikliga slutet, och jag har sedan dess återvänt till platsen i princip var och varannan helg för att följa avvecklingen och försöka hitta form och känsla och framförallt mening i ett pågående vemodigt kaos.

Sättet jag jobbar på handlar alltid först och främst om form. Formen för mig är och förblir inkörsporten till andra underliggande lager av mening och känsla medan bilder utan en genomtänkt form för det mesta går vilse i sin egen röra, utan någon egentlig ingång eller avsikt som jag kan komma åt som betraktare. För mig funkar det i alla fall så när jag tittar på andras bilder och när jag jobbar med mitt eget material och söker efter mening genom formen.
Jag börjar alltid där och i den meningen är inte det här projektet särskilt unikt bland alla andra projekt jag sysslat med genom åren. Det som skiljer ut sig här är att jag aldrig tidigare fått chansen att följa en liknande process på så nära håll under så lång tid, men också att det kaos som jag rört mig i det senaste halvåret är den stora utmaningen när det kommer till just formbygge.

För hur hittar man form i det kaos som uppstår under en rivning? Ja, form finns det ju ett överflöd av, inte tu tal om det, men hur hittar man ett formbygge i kaoset, bland spillror, brottstycken och minnen?

För mig handlar det nästan uteslutande om detaljer. Jag söker mig nästan alltid till detaljerna, inte till de breda utsnitten, och då passar formatet 1:1 väldigt bra. Jag har en begränsad yta att förhålla mig till, på denna kvadrat skall allt ske, så att säga. Nu har jag även ibland jobbat med bilder i 4:3, men kvadraten är där jag känner mig mest hemma.

Att jobba med detaljer och det snäva utsnittet har självklart gjort det lättare att jobba med det här speciella projektet. Men det är också en metod som rent allmänt fungerar bra, kan jag tycka, när man skall bygga en bild på en kvadratisk yta, och just begreppet yta, är absolut central för mig. Det är på ytan som bildens form skall byggas, med rörelse, dynamik, spänning, balans, eller kanske medveten obalans.

Jag tänker alltså inte på att det är en verklighet i tre dimensioner som jag skall försöka illustrera, utan jag tänker i två dimensioner, tänker yta. Okej, visst finns den tredje dimensionen där, det kommer man inte ifrån när det handlar om fotografi, men all bild, även foto är trots allt tvådimensionell, så den tredje dimensionen är inget annat än en illusion som jag kan laborera med helt fritt om jag så vill. Jag har den friheten när jag släpper idén om verkligheten och istället tänker bild.

Men vänta nu. är inte mina bilder rätt realistiska i sin ton, i alla fall de flesta, och rätt långt ifrån det abstrakta? Jo, nog är det så. Jag har en dragning åt det hållet, det skall jag villigt erkänna, även om jag också gillar att arbeta med bilder som lutar mer åt det abstraherande hållet.
Men trots att jag gillar realism så tänker jag inte avbildning i första hand, utan snarare gestaltning, vilket ger mig en frihet i förhållandet till verkligheten jag och kameraögat ser.

Jag har faktiskt tänkt en hel del på det, varför jag till exempel nästan alltid fotar med tele, varför jag blivit så förälskad i spegellösa kameror med digitala sökare. Telet hjälper mig att söka mig mot ytan, telet plattar ut, helt enkelt, och den digitala sökaren förändrar verkligheten till bild direkt i kameran. Det tog visserligen ett tag att vänja sig vid den digitala sökarens platthet, skall jag villigt erkänna, men nu känns den perfekt för det jag sysslar med som fotograf. Det jag ser i kameraögat blir det resultat jag får ut i bild.
Så även om jag har en dragning till realism, så är realismen inget annat än en illusion. Det är inte verkligheten du ser, det är trots allt bara en bild.

Nå, nu är det ju så att det där med form kan vara ganska individuellt, alltså vad vi uppfattar som ett genomtänkt formbygge eller inte. Jag ser saker på mitt sätt, du kanske ser det på ett helt annat, men nu utgår jag av naturliga skäl bara från min egen synvinkel, som handlar om ett synnerligen brett penseldrag innehållande allt från min erfarenhet, min kunskap och intuition till begåvning, ett ständigt vaket öga för detaljer och inte minst min persona…

… och just nu handlar det om ordning och kaos. Jag tänker att en bilds formbygge ibland måste få vara lite kaotiskt, det ligger lite i sakens natur när man försöker gestalta en händelse som denna. Vad jag menar med detta är inte kaos utan formell mening, utan ett slags organiserat kaos. Vissa bilder måste helt enkelt få vara lite mer svåråtkomliga. Så jag har nog pendlat ganska mycket mellan det minimala och det mer kaotiska beroende på vilket uttryck jag för tillfället är ute efter. Men oavsett kaos eller nästintill minimalistisk ordning så letar jag efter något i bildens form, eller färg som kan få bli bärande, såsom till exempel i bilden härunder, där den blå accenten får bli det som gör kaoset uthärdligt, i alla fall för mig.

Det mesta av en bilds form, ser jag direkt på plats vid själva fototillfället, men en del uppstår även i efterarbetet, av slump eller målmedvetenhet. Det här har dock förändrats genom åren. Jag minns att jag tidigt i mitt fotograferande jobbade mycket mer med bilderna digitalt än jag gör idag.
Jag jobbar visserligen fortfarande en hel del i det digitala mörkrummet, men numera handlar det nog mest om att hitta fram till ett personligt ID. Dessutom vet jag av erfarenhet att man aldrig kan förvandla en dålig utgångspunkt till något fungerande och bra med hjälp av digitalt trixande, så det undviker jag numera helt och hållet.

Jag ser det hela som två olika processer i att bygga en bild, där själva fotograferandet utgör grunden, men där efterarbetet också spelar en väsentlig roll för att besjäla bilden med ett personligt språk. Att till exempel jobba med ytans beskaffenhet och känsla av stoff med hjälp av texturer, det är viktigt för mig och en viktig del i efterarbetet. Något som jag vet att många fotografer avskyr, men det får stå för dem. Jag vill att ytan skall få en känsla i sig, det kommer nog av att jag började min bana som målare. Men jag har märkt att jag blivit mer och mer återhållen med just detta. Numera gör jag bara precis det som behövs för uttrycket, inte för att skapa effekter för effekternas egen skull.

Så själva fotograferandet som process är absolut avgörande och det mest spännande, men efterarbetet betyder väldigt mycket också för bildens uttryck och det språk jag vill tala.

2024-12-28 23:37   pisces

jag upphör faktiskt inte att fascineras över att vi tänker så lika. :) för att inte tala om SER såpass lika. det finns naturligtvis skillnader, eftersom vi inte är samma person, men för mig ligger våra bildspråk rätt nära varandra - och det är inte jättevanligt, iaf inte för mig.

för övrigt är det jätteroligt att se ett större antal bilder tillsammans. det ger kontext på ett helt annat sätt än när man ser dem en och en. jag tror att det här arbetet kommer att bli hur jävla bra som helst, den dag du faktiskt gör den där boken du skrev om tidigare. :)

Svar från Poromaa 2024-12-29 11:07

Det är verkligen inte vanligt för mig heller, även om jag möter betydligt fler därute i världen som i alla fall rör sig inom samma motivområden. Att syssla med urbaniteter utan att det med nödvändighet måste vara gatufoto är betydligt vanligare och mer accepterat som en egen genre därute. Det är i alla fall min erfarenhet efter så många år på internationella nätverk. Men att röra sig inom samma motivområde är inte samma sak som att ha ett liknande mindset. Så att möta en, som du, här i Svedala som kanske inte gör samma sak som jag (vilket ju är en jävla tur…😉), men som har ett sätt att se och tänka kring bild som jag känner frändskap med ät faktiskt överraskande trevligt.

Jo, jag håller just nu på med att jobba med de ”sista kapitlet” av mitt projekt. Var där och fotade en sista gång förra helgen. Det hade snöat under natten så det blev ett alldeles perfekt vemodigt avslut, när i princip inga byggnader fanns kvar, bara några få kulissartade gestalter som växte upp ur ett snötäckt, väldigt grafiskt landskap av brottstycken och spillror. Så boken finns redan där i tanken och när jag känner mig helt klar med bilderna så börjar den resan. Skall bli riktigt kul att få ta tag i detta på ett mer sammanhållet vis, för jag håller med dig om att ett projekt som detta förmodligen gör sig bäst i till exempel bokform.

pisces 2024-12-29 20:45

jag tycker att det är så vansinnigt kul att träffa på en person med ett bildspråk som påminner så oerhört om mitt eget. det blir djup igenkänning i ett bildmaterial som, motivmässigt, ligger rätt långt ifrån - men själva formspråket är i princip detsamma. för mig är det helt jävla fantastiskt kul, på så många sätt. särskilt eftersom man kan back-trace it, till inte bara hur vi tänker och ser i bild, utan också hur vi tänker OMKRING bild, och förmodligen flera steg ytterligare bakåt.

det är verkligen skitkul, särskilt när man inte är bortskämd med det. jag menar; det finns många fotografer som tar fantastiska bilder, men där jag inte förstår eller känner igen mig i deras bildseende.

jag hoppas verkligen att det blir en bok av det här projektet, för jag vill ha en. =) och det är klart att det känns sorgligt, om det är i sluttampen av själva fotograferandet. med risk för att låta väldigt klyschig ^^ -> det kommer fler projekt, som även de kommer att vara djupt tillfredsställande OCH sorgliga när de närmar sig slutet... :)

Svar från Poromaa 2024-12-29 20:59

Absolut, så är det ju, nya resor väntar, men denna har inte gått i mål riktigt än. Jag hör självklart av mig när boken är gjord...:)

pisces 2024-12-29 21:33

det hoppas jag verkligen att du gör. =)