Utopi om enhet.
Svensk vetenskaplig debatt och praktisk politik, har genom historien präglats av att de ekonomiskt och klassmässigt grundade organisationerna och de religiösa aldrig har betraktats och behandlats på samma sätt. Horisontella och klassmässiga indelning har genom historien utmärkt de anglo-saxiska och nordiska samhällena, till skillnad mot den vertikala uppdelning av politiskt och civilt samhällsliv enligt religiöst-ideologiska kriterier som präglat åtskilliga kontinentala länder.
Det som har varit grunden för den svenska modellen är utopin om Enheten vars negativa sida är en förödande förträngning. Den svenska modellen, som det socialdemokratiska statsbygget genom en långsam historisk process har kommit att underordna sig och uppfatta som sin egen, är att vårt samhälle i sin essens är konfliktlöst.
Är det som händer i storstädernas förorter bara ett mellanspel eller är det dags att vakna?
Må gott
/Hans-Åke
Annars har du helt rätt i det som du skriver.
Arbete finns runt Stockholm och utbildning kan alla skaffa sig, det finns inga hinder för att gå hur långt som helst.
Jag har två barn 20 resp 22 år gamla, de fick arbete direkt efter sin gymnasieutbildning, som de flesta ungdomar arbetar de några år innan de går vidare till högre utbildning.
Jag har många bekanta med invandrarbakgrund, de lever under precis samma förutsättningar som jag själv, de har god utbildning och bra arbete, de har barn med stora ambitioner som har eller kommer att läsa in akademiska examina.
Där emot finns en grupp framför allt kvinnor som kommer hit utan utbildning eller med dålig utbildning som pga olika skäl aldrig riktigt kommer in i det svenska samhället, men det är inte de som bränner bilar.
Mycket lägre än de fattiga har det i dagens Sverige. Och vi hade inga gatustrider på den tiden utom i det ofria kommuniska Östberlin (1953).
På grund av att de flesta hade det lika dåligt fanns en viss samhörighet och man hjälpte varandra. Men efterhand den tyska ekonomin blev bättre och levnadsstandarden ökade, så började ett viss statustävlande.
Det märkliga är att i Sveriges diskuteras mycket klass och klasskillnad och det pratas om och skryts med den så kallade klassresan, vilken diskussion jag aldrig har upplevt i Tyskland.
Numera är det ganska vanligt att människor äger aktier, vilket inte var så vanligt förr. Och alla hoppas på aktiernas värdestegring och många spekulerar i hopp att tjäna pengar "medan man sover". Detta innebär att det sätts en otrolig press på företagen och dess ledning. Numera gäller det att inte bara göra vinst utan det skall göras så mycket vinst som möjligt, vilket i sin tur sätter press på personalen (som även i sin tur äger aktier i eget och andra företag).
Till och med LO och pensionsfonderna spekulerar.
Att en "minoritet" roffar åt sig stämmer inte riktigt utan hela samhället är uppbyggt på det viset, och vissa lyckas bättre än andra.
Inflationen är ett annat otyg. Det spekuleras även i den och där är det alltid den fattige som förlorar, medan de som har pengar och kapital kan anpassa sig och göra vinster.
Vissa politiker förstår och har aldrig förstått detta med inflationen.
På 80-talet devalverades till förbannelse, så att kronan blev så pass billig att utländska företag kunde köpa upp svenska företag. De större svenska företagen ägs numera av utländsk kapital och beslutsprocesserna finns utanför Sverige.
Det finns stora risker i att utländska ägare köper svenska företag, i längden kan det resultera i nerläggning av enheter i Sverige och flytt till andra billigare länder.
Att ungdomar vill förstöra är inget nytt, även i slutet av 60-talet var det uppror i delar av europa, den gången var det till stor del studenter som ville revoltera. Det som är annorlunda idag är att det saknas ideologisk bakgrund det verkar bara handla om skadegörelse och det drabbar de svagare människorna som bor i de områden där skadegörelsen är som värst. Effekten blir den omvända, i stället för att få sympati från de boende så tar de avstånd.