Bara bilder
VERKLIGHETEN PÅ KÄLLARGRÄND
Intill Börshuset i Gamla stan, där Svenska Akademien huserar sedan länge.
Svenska Akademiens grundare Gustaf III, påbörjade ett arbete som för all framtid sysselsätter Akademien. Det handlar om en ordbok innehållande långa språkvetenskapliga förklaringar, sedan arbetet påbörjades under 1880-talet har man kommit till ordet trivsel. Om tio år förväntas projektet nå Ö, men därefter följer A ånyo – då ska SAOB revideras. Som jämförelse kan ”lättviktaren” SAOL nämnas, som enbart tar upp nusvenska. Bara under det senaste decenniet har tiotusen ord tillkommit och femtusen försvunnit.
Det är ett minst sagt levande språk.
Josef Frank på ArkDes
I torsdags gick jag på förhandsvisning av Josef Frank – Against Design, den är väl värd ett besök.
Utställningen presenterar hela Josef Franks mångsidiga produktion från hans tidiga arkitektur till de senare årens färgsprakande mönster och möbler vilka han skapade för Svenskt Tenn. Josef Frank var en av modernismens pionjärer som fortfarande influerar och inspirerar designers idag.
Frank utvecklade en filosofi kring arkitektur och inredning kallad ”accidentism, Alla platser där vi kan trivas, rum, gator och städer – har uppstått genom tillfälligheter”, skrev Josef Frank i tidskriften Form 1958, där begreppet först lanserades. Frank menade inte att man helt skulle låta slumpen styra men välkomnade en mer tillåtande arkitektur- och inredningsfilosofi som rymde både högt och lågt, god och dålig smak.
Han var en av centralfigurerna inom arkitektur och formgivning i Österrike under 1910- och 20-talen men i och med antisemitismens framväxt i Österrike på 1930-talet fann han ingen annan utväg än att emigrera till Sverige 1933, hustruns hemland. Han engagerades redan 1934 av Estrid Erikson som designer till Svenskt Tenn, där han arbetade som formgivare fram till sin bortgång 1967. Under tiden 1939–1947 var han verksam i USA men återvände därefter till Stockholm. I utställningen visas bland annat originalskisser på det som har kommit att bli hans mest välkända mönster.
Fjällgatan
Helgeandsholmen
Den holme i Stockholm där Riksdagshuset ligger heter som bekant Helgeandsholmen. Varför?
År 1320 omnämns Helgeandsholmen för första gången i en skriftlig källa. Då bekräftade ärkebiskopen indirekt att hertig Valdemar Magnusson tidigare hade donerat ön till Stockholms helgeandshus, vilket torde ha instiftats omkring 1300 – det är omnämnt 1301. Ett helgeandshus kan beskrivas som ett kombinerat sjukhus, ålderdomshem, fattighus och barnhem, alltså ett hem för folk som på ett eller annat sätt behövde vård och omsorg.
Helgeandshusen förekom tidigt i Europa, de första svenska husen uppstår under tidigt 1300-tal. Husen var en viktig del av medeltidens omsorgsväsen.
En anledning till att helgeandshusen blev så vanligt förekommande, kan ha varit att ”fattigdomen under medeltiden hade ett andligt värde, i synnerhet om den var självvald”. Att hjälpa en fattig eller sjuk medmänniska måste ha framstått som en god och förhärligande gärning.
Mycket av det vi vet om de svenska helgeandshusens organisation och regelverk härstammar från
skriften ”Ordning för Stockholms Helgeandshus och Hospital”, som utfärdades av Gustav Vasa år
1533.
Om man kan lita på stockholmshusets ordning som en någorlunda representativ källa även för
övriga svenska helgeandshus så var deras uppgift att ta emot två fullständigt olika kategorier av
människor. Den ena gruppen var välsituerade åldringar som mot en stor engångsbetalning –
motsvarande priset för ett gott stenhus i staden – fick fri kost, logi och omvårdnad intill sin död.
Den andra gruppen bestod av fattiga, sjuka och gamla. De gamla som togs emot skulle ha ”gott rykte” och vara såpass gamla eller sjuka att de inte längre kunde ”hålla hus och hemman uppe”. Unga och gifta människor kunde tas in om de var såpass sjuka att de var onyttiga för samhällets bästa.
Prag, sammetsrevolutionen
Kommunistregimen styrde fram till Berlinmurens fall i november 1989. Den 17 november organiserade Prags kommunistiska ungdomsrörelse en officiellt sanktionerad demonstration till minne av nio studenter som avrättades av nazisterna 1939. Men de 50, 000 demonstranterna attackerades av polis och militär på Národní Trida, där hundratals misshandlades av polisen och omkring 100 greps. Tjeckerna reagerade starkt på det hänsynslösa officiella våldet och de följande dagarna följdes av demonstrationer, först av studenter, konstnärer och slutligen större delen av befolkningen.
Ledande dissidenter, med Havel i spetsen, bildade en anti koalition, som förhandlade om regeringens avgång den 3 december samma år. En "regering för nationellt samförstånd" bildades, med kommunisterna som en minoritetsgrupp. Havel valdes till president av republiken av den federala församling den 29 december. Dagarna efter 17 November demonstrationen har blivit känd som "sammetsrevolutionen" på grund av dess nästan helt icke-våldsam karaktär.