Bara bilder
Uppvaknanden
Man vill helst tro att man är odödlig, så är det naturligtvis inte.
Oavsett hur aktiv man är och hur sunt man än försöker leva så är livet förenat med risker, de finns där man minst anar det. Min sambo har i sommar fått beskedet att hon har bröstcancer, det blir genast en sak att förhålla sig till. Naturligtvis är inställningen att hon kommer att överleva och bli bra, även om behandlingen är jobbig och tar tid, tanken flimmrar förbi, han står där i hörnet, tiden är begränsad.
Hon har fått tid för operation den 21/8, en väntan på två månader, det är inte klokt. Vem som helst som drabbas av cancer eller annan livshotande sjukdom mår dåligt och lever i skräck, varför då behöva vänta i två månader på behandling? Sjukvården är verkligen någonting som bör ses över, den måste kunna fungera bättre än den gör idag.
Våra politiker borde skärpa sig och tala om verkliga problem, det viktigaste får inte vara att vinna göra ett bra val utan att göra ett bra land. Vi väljare måste fatta rätt beslut inte låta oss styras av politisk populism. Fattiga barn i Sverie har varit ett återkommande ämne, det är ett hån mot fattiga barn. Vilka barn är fattiga? I internationella sammanhang är det inte ovanligt att Världsbankens definition, 1 eller 2 dollar per dag, är en fattigdomsgräns. EU:s interna definition är 60 procent av respektive medlemslands medianinkomst, men en sådan säger inte nödvändigtvis något om hur bra det går att klara livets nödtorft. Om ett lands medelinkomst stiger så blir fler barn fattiga.
Delade minnen och egna erfarenheter
Några har fått gråa strån och läsglasögon men det som överraskar positivt är att vi inte förändrats särskilt mycket som personer. Vi har alla lyckats i våra yrkes- och familjeroller, vi har förverkligat drömmar och fått mängder av erfarenheter, våra barn börjar bli vuxna, men vi har själva inte ändrats särskilt mycket som människor.
Lördag morgon, skuggan av ett plan som passerat
En gyllene morgon i staden som vaknade ovanligt tidigt för att vara lördag, redan före 06.00 var det full fart.
Rivierans guldgossar
De som har sett filmen kanske känner igen husen från inledningsscenen, utsikten från det hus som vi hyr till och från sedan 22 år är makalös. Vi har endast en liten tv och inget internet så livet är analogt och kvällsnöjet hemma består till stor del i att sitta på terrassen och njuta av utsikten.
I år var endast yngsta sonen och hans flickvän med, äldsta sonen var hemma och arbetade.
På terrassen efter badet
En fasad som har varit med länge
De 395 stegen från havet upp till huset kan vara jobbiga på kvällen, häjdskillnaden är 70 meter