Bara bilder
Lördag förmiddag, en promenad runt staden
Efter en morgonjogg och frukost tog jag en tre timmars promenad runt staden.
Jag började med att gå genom Humlegården där solen silade ner genom lövverket.
Jag promenerade vidare förbi Norrmalmstorg och Kungsträdgården
till Strömsbron och Skeppsbron där förberedelserna inför dagens triathlon pågick för fullt.
Efter att ha gått runt Gamla stan gick jag tillbaka förbi Slottsbacken och Slottet
Delade minnen och egna erfarenheter
Några har fått gråa strån och läsglasögon men det som överraskar positivt är att vi inte förändrats särskilt mycket som personer. Vi har alla lyckats i våra yrkes- och familjeroller, vi har förverkligat drömmar och fått mängder av erfarenheter, våra barn börjar bli vuxna, men vi har själva inte ändrats särskilt mycket som människor.
De sista sommardagarna
Första bilderna från Stockholm efter sommaren på Rivieran. Sommarvärmen har följt med oss ytterligare några dagar, det är bara att njuta.
Idag är den svenska sommaren
I flera dagar har vi blivit lovade att "på lördag kommer det att vara sommar", de kanske har rätt vem vet. Gryningen var sval och molnig, jag väntar.
Egentligen borde denna dag vara den första på min sommarsemester, men en av mina arbetskamrater bröt lårbenshalsen för tre veckor sedan så jag övertog även hans uppdrag. Trots att dygnet har 24 timmar har det inte räckt, jag måste arbeta nästa vecka.
I Almedalen pågår politikerveckan, när jag lyssnar på talen så undrar jag verkligen vilken verklighet våra folkvalda politiker lever i, de hotar och de lovar, vet de hur verkligheten ser ut eller försöker de bara måla upp populistiska bilder för att locka väljare.
En utveckling som oroar är att fler och fler tjänster görs utanför Sveriges gränser, vi förmedlar tjänster som utförs av billiga ingenjörer från låglöneländer och grannländer med högre arbetslöshet, när vi skapar fler jobb förser vi andra länder med arbete. Vi skapar gigantiska infrastruturprojekt som delvis projekteras i andra länder och byggs av utländska byggnadsarbetare, är detta verkligen vad vi vill?
Verkligheten i min bransch är att vi har många uppdrag men för lite personal, trots att vi betalar nästan 30.000 för nytutbildade civilingenjörer i 22-25 års ålder så lyckas vi inte anställa. Företagen i branschen har börjat konkurera med personal från grannländer och låglöneländer. Det måste ställas högre krav på skola och studenter, lärarna måste få bättre resurser och möjligheter, samma krav måste ställas på alla studenter oavsett vilken skola de går i. Yrkesvägledare måste på bättre sätt hjälpa studenter att välja utbildningar som är anpassade till den verklighet som kommer.