Morgonmys

1985

För 30 år sedan ockuperades ett hus på Skaraborgsgatan på Söder.

Ockupationen på Skaraborgsgatan inleddes september 1985 och pågick i tre månader. Den omfattade tre portar, 8–12, men tolvan var obeboelig och saknade golv på flera våningar.

Händelserna fick stor uppmärksamhet i pressen. Husen hade stått tomma länge och skulle rivas. Bidragande till uppmärksamheten var bland annat att det var den första större ockupationen i Stockholm sedan Mullvaden sju år tidigare. I Stockholm fanns ingen ockupantrörelse som i Köpenhamn och Berlin.

Ockupanterna blev väl bemötta både i pressen och av goda grannar. Det fanns många tomma kåkar som bara stod och förföll. Många stockholmare tyckte att ockupationen och budskapet var bra,

Ockupanterna fick inget allaktivitetshus och privatiseringen och kommersialiseringen av stan var snart ett faktum. Ockupanterna lyckades visserligen rädda några rivningshotade hus, förutom husen på Skaraborgsgatan även Borgerskapets Enkehus på Norrtullsgatan, men en viktig erfarenhet blev att det går att förändra.

Unga i dag vet inte ens att man kan ockupera hus, det finns inte i deras föreställningsvärld.

Vid fönstret

Jag vaknade tidigt och steg upp för att titta på havet, solens första strålar lyste svagt på en kobbe. Lite yrvaken greppade jag kameran och gick ut i den svala fuktiga höstmorgonen. Jag gick in i den gamla jaktstugan och blev stående innanför fönstret där Bruno Liljefors, Anders Zorn och Torsten Kreuger brukade sitta.

Hösten är här

Dagen gryr men det är konstbelysningen som lyser upp gatorna.

Solen lyser över staden

Gatorna ser ut som vanligt, så här tidigt på morgonen ser man några få morgontrötta som är på väg till eller från arbetet eller andra som tar en morgonpromenad med hunden. Idag känns det annorlunda, sommaren och värmen har kommit och människorna ser gladare ut, livsandarna återvänder, det är en tid för återhämtning och möjlighet att spendera mer tid med nära och kära. Några har redan börjat sin sommarsemester och andra har den framför sig.

Som så många gånger förr svänger jag av från huvudvägen till arbetet in på mindre och mer intressanta gator eller till någon av stadens kajer. Det finns fortfarande många platser som jag inte har upptäckt, många byggnader som jag inte har betraktat och många gator som jag inte har besökt. Ofta låter jag bara impulserna bestämma åt vilket håll mina steg ska ta mig, men jag söker ofta efter en historia som berättar om platsen eller människorna som har bott eller arbetat där.

På bilden nedan ser man till häger Arvsfurstens palats och lite längre bort Rosenbad.

Arvsfurstens palats till höger i bilden uppfördes ursprungligen av fältmarsalt Lennart Torstensson mellan åren 1647 – 1651.

Det är en viktig historisk byggnad  från Gustav III:s tid på 1700-talet.  Först hette huset Torstensonska palatset.  Gustav III köpte den byggnaden  åt sin syster Sofia Albertina 1783.  I mars samma år instiftade hon ett fideikommiss av fastigheten för det regerande kungahuset. Palatset skulle efter hennes död tillfalla Gustav III:s andra son Karl Gustav och efter honom den äldsta av dess manliga arvingar. Men eftersom han dog redan samma år, endast knappt ett år gammal, fick fideikommissets andra paragraf tillämpas vilket innebar "den äldsta Sveriges rikes arvfurste, som näst efter kronprinsen äger rätt till Kronan".

Man byggde under Sofia Albertinas tid om huset så att det liknade  det gamla Operahuset lite senare bytte huset namn till Arvfurstens palats.

Staten köpte huset 1902 och några år senare flyttade  utrikesdepartementet hit och de använder nu hela byggnaden.

”Fideikommiss

 Man mottar en egendom i förtroende och man förbinder sig att överlämna densamma i samma eller bättre skick till nästa generation. Strikt betraktat äger alltså inte fideikommissarien - innehavaren av fideikommisset - egendomen (även om han står som lagfaren ägare till egendomen). Man äger rätt att nyttja dess avkastning men han kan inte förfoga över egendomen, till exempel genom att sälja hela eller delar av densamma - i varje fall inte utan tillstånd av Fideikommissnämnden, som är den myndighet, som övervakar fideikommissens rättmätiga hanterande”