1985
För 30 år sedan ockuperades ett hus på Skaraborgsgatan på Söder.
Ockupationen på Skaraborgsgatan inleddes september 1985 och pågick i tre månader. Den omfattade tre portar, 8–12, men tolvan var obeboelig och saknade golv på flera våningar.
Händelserna fick stor uppmärksamhet i pressen. Husen hade stått tomma länge och skulle rivas. Bidragande till uppmärksamheten var bland annat att det var den första större ockupationen i Stockholm sedan Mullvaden sju år tidigare. I Stockholm fanns ingen ockupantrörelse som i Köpenhamn och Berlin.
Ockupanterna blev väl bemötta både i pressen och av goda grannar. Det fanns många tomma kåkar som bara stod och förföll. Många stockholmare tyckte att ockupationen och budskapet var bra,
Ockupanterna fick inget allaktivitetshus och privatiseringen och kommersialiseringen av stan var snart ett faktum. Ockupanterna lyckades visserligen rädda några rivningshotade hus, förutom husen på Skaraborgsgatan även Borgerskapets Enkehus på Norrtullsgatan, men en viktig erfarenhet blev att det går att förändra.
Unga i dag vet inte ens att man kan ockupera hus, det finns inte i deras föreställningsvärld.
/B
Ockupanterna lämnade Skaraborgsgatan mot löfte om att billiga lägenheter skulle byggas. Det löftet bröts snabbt. Husen bevarades men hyrorna höjdes och i dag kostar en tvåa på adressen ungefär tre och en halv miljon.
”Att äga sin bostad är det finaste som finns”, sade en Folkpartistisk politiker i en bostadsdebatt med Mats Hulth i ABC Nytt den 12 september 1985.
Per Anders Fogelström var under 1960-talet en viktig röst i debatten om stadens kulturmiljö och bidrog bland annat till att den gamla stenhusbebyggelsen på Mariaberget finns kvar idag.