Natt vid slottet

Henning Sjöström som var Haijbys advokat blev känd under Haijbyaffären.

Den 10e december 2016 tystade Bob Dylans ord Blå Hallen

”Så jag tackar Svenska Akademien för att ha tagit sig tid att begrunda just den frågan och för att ha gett ett så underbart svar.”

Stadshusets arkad mot Riddarfjärden.

Fürchtet Gott und Ehret den König / är Tyska kyrkans motto vilket betyder -Frukta Gud, Vörda Konungen

Svartmangatan var en av den medeltida stadens huvudgator och kallades ”gatan som man går från stora torget till svartbröderna”. Av kung Magnus Eriksson fick Dominikanerorden en tomt i den sydöstra delen av staden där deras konvent byggdes 1343. Hit vallfärdade människor från hela Mälardalen för att tillbe altartavlan Helga Lösen som hade undergörande krafter.

Det finns 82 mirakelberättelser nedskrivna från svartbrödernas kloster varav de flesta gäller feber, benbrott, kolik, dövhet och förlamning. Men man har även lyckats rädda en drunknad pojke, en och annan häst har också botats. Klostret stängdes under reformationen och det mesta har rivits men delar av härbärget finns kvar, en liten källare som ligger dold bakom en järnport på Södra Benickebrinken.

Femhundra år senare pågick en helt annan sorts verksamhet på Svartmangatan. I ett bakre rum på Café International höll Socialdemokratiska Arbetarklubben hemliga möten på 1880-talet där arbetsvillkoren och de sociala orättvisorna i det framväxande industrisamhället livligt diskuterades. Dessa sammankomster bevakades noggrant från ett fönster tvärsöver gatan och polisen registrerade alla som kom och gick.

Mötesdeltagarna sågs som samhällsomstörtare och August Palm och Hjalmar Branting kom senare att hamna i fängelse för ”smädelse av regering och riksdag”. På Svartmangatan 11 startades under den här tiden flera fackförbund, bland dem Svenska Jern- och Metallarbetareförbundet som har satt upp en minnesplakett över porten. Idag är Svarmangatan en tyst och lugn gata men den har en färgstark historia.

Jacob Schultheis

Prästgatan 32 i Gamla stan

Den driftiga och modiga Sophie Sager skrev in sig i Stockholmshistorien då hon i mitten av 1800-talet som ung kvinna anklagade en stallmästare för våldtäktsförsök och misshandel. Hon förde sin egen talan i rätten, där hon även vann målet. Rättegången blev följetong i en Stockholmstidning och hennes ord finns bevarade.
Vid hörnet mellan Kåkbrinken och Prästgatan finns runstenen U 53 inmurad i husgrunden och en kanonpipa i hushörnet. På runstenen står det "Torsten och Frögunn lät resa stenen efter sin son". Frögunn är ett hedniskt kvinnonamn och stenen antas vara från 1000-talet, huggen av en runhuggarmästare från Uppland, den har antagligen kommit hit som byggmaterial. Var den ursprungligen stått vet ingen längre. Kanonpipan placerades här någon gång på 1600-talet som hörnskydd mot de stora vagnar som börjat trafikera de smala gatorna.