Strömparterren
Som en smaragd eller ett smycke och lite som en överraskning ligger Strömparterren längst ut på Helgeandsholmen, mitt i Strömmen mellan Stockholms Slott och Kungliga Operan.
Strömparterren är i staden klassad som finpark, mitt i centrala Stockholm men är ändå avskild från trafik och stadsliv. På Strömparterren finns ett café med uteservering och öppna gräsytor, planteringar och en rektangulär damm. Dammen kantas av uppvärmda sittmurar och en bred trappa leder ner till vattnet. Det finns även en pontonbrygga vilken fungerar som både scen och solbrygga. Där finns även två konstverk på platsen, Solfångaren av Carl Milles och Dimman av Gusten Lindberg.
Har du tur kan du träffa Kamratföreningen Sänkhåvfiskarna som har sin tillhörighet vid ena brofästet, även en och annan fritidsfiskare med spö hittar hit.
Från parken kan man även nå entrén till Medeltidsmuseet där man påminns att man på Strömparterren befinner sig mitt i Stockholms historia.
Hälsn!
I dag är där lugnt och skönt, en plats för eftertanke.
Nors är en liten laxfisk som tidvis uppträder i enorma stim på Strömmen. Den var tidigare en ekonomiskt viktig fisk för håvbåtsfiskarna. Den kan ätas torkad, stekt, rökt eller inlagd. Ett karakteristiskt kännetecken är doften av gurka.
Hur får man då tag på dessa små gurkdoftande firrar? Man använder sänkhåv och fångar Norsen nedströms följande broar Riksbron, Stallbron eller Strömbron eller naturligtvis på Strömparterren. Ett litet aber är att fiske med sänkhåv inte ingår i det fria handredskapsfisket. Dessutom är ALLT fiske förbjudet vid Riksbron och Stallbron 5 meter nedströms f. o. m. 1. juli t.o.m. 31. december.
Hittade en kul länk. Nors var både uppskattad och illa omtyckt. Liksom surströmming.
http://www.geocities.ws/skroenor/nors.html
Appropå Fransmän, så ser ibland annorlunda på fisk, en delikatess I våra trakter (utanför Nice) är Stockfisk. Det är Torsk från nordnorge som får torka ute i det fria på enorma träställningar som kallas ”stockar” – därav namnet. Stockfisk har spelat en viktig roll i norsk historia under mer än tusen år, ända sedan den gav deras förfäder välbehövlig näring under deras episka vikingatåg. Stockfisk omnämns i Egil Skallagrimssons saga och även Leif Eriksson sägs ha haft med sig ett förråd av den torkade fisken när han upptäckte Amerika.