Brunch i solen

Jag är uppvuxen i en stor släkt som alltid har firat högtider tillsamman. Min mamma har åtta syskon vilket medförde att vi ofta var fler än trettio personer som träffades hemma hos mormor. Mormor har gått bort men jag och mina kusiner har fortsatt att träffas och vi firar fortfarande nästan alla högtider tillsammans.

Igår söndag  kom två av mina kusiner på besök Richard och hans syster Malin, eftersom solen lyste så satte vi oss på baksidan av huset och åt brunch.

Trots vårt föränderliga samhälle så är det sociala livet ungefär som tidigare. Vi träffar vänner, släktingar, grannar och arbetskamrater ungefär lika mycket i dag som för 20 år sedan.

Unga träffar mest sina vänner och umgänge med arbetskamrater är störst fram till trettioårsåldern, för att därefter minska i omfattning.

När vi blir äldre umgås vi mer med släkten och från 50-årsåldern träffar vi nära anhöriga mer än vi träffar vänner.

Det är viktigt att vi inte tappar bort varandra på vägen, ensamhet är jobbigt. Idag är det fler som har en nära vän än för 30 år sedan, ändå har tjugofem procent av männen i Sverige inte någon riktigt nära vän som de kan ta kontakt med och prata med om vad som helst. Bland kvinnorna är det 13 procent som inte har någon nära vän.

Vän har för dagens unga fått en helt ny betydelse, i de sociala medierna som facebook samlar de på sig "vänner" och kan ha flera hundra "vänner", betydelsen devalveras för att till slut bara betyda någon slags bekant eller bakantas bekanta, det är inte ens säkert att man känner personen som har blivit ens "vän".

Richard

Malin

2013-05-06 07:14   DanneWest

Tycker det stämmer bra det där med vänner som du skriver Stefan! Det som återstår är mest ytliga vänner och de där nära kommer oftast bort på vägen i livet. Jag har faktiskt en gammal barndomsvän kvar och det är roligt och värdefullt. Fina svartvita på Richard och Malin! hälsn Danne

Svar från Turbo56 2013-05-06 18:33

Tack Dan, för några år sedan så bestämde jag mig för att ändra mitt liv, återknyta kontakter och hålla kvar vid dem. Det har gått bra och det var inte särskilt svårt, har man väl återupptagit en kontakt och den fortfarande känns rätt så går det av sig själv.
Det är så lätt att tappa kontakten med vänner man måste underhålla vänskap.

2013-05-06 13:58   Margareta Cortés

Så mycket förnuftigt du skriver. Skulle jag rensa bort alla av mina "vänner" på Facebook och bara spara de som verkligen betyder något för mig och som jag verkligen vet att de finns där för mig då det är kris, då blev det inte många kvar. Men som tur är så vet jag att jag har minst en som jag verkligen kan luta mig mot då det krisar och finns och stöttar. Sådant är verkligen värdefullt. Ingen släkting men en verklig vän.

Svar från Turbo56 2013-05-06 18:37

Tack Margareta, det låter helt normalt så är det för de flesta. Du har i alla fall minst en riktigt god vän som kan vara en räddare i nöden, det är inte dåligt.

2013-05-06 16:59   Ewa Kirjavainen

Vänner måste man vårda ömt! Men det tycks svårare och svårare för varje år på något sätt.
Det låter underbart med en sån stor släkt som du har!
Ha det gott!
ewa

Svar från Turbo56 2013-05-06 18:46

Tack Ewa, en stor släkt är en grundtrygghet, jag vet att jag har nära vänner som skulle ställa upp om det blev nödvändigt. Jag har god kontakt med några gamla barndomsvänner som jag pratar om det mesta med.
Jag har fortfarande kvar båda mina föräldrar, de har jag väldigt god kontakt med och jag talar med dem minst varannan dag, naturligtvis blir det mest vardagligt prat men det känns viktigt att de är delaktiga i mitt och mina barns liv, de är precis som jag vill att föräldrar skall vara, trygga, lyssnade och omtänksamma.