Strömstare - en del av Stockholms natur!

Den senaste tiden har det hängt en strömstare i Sickla sluss, precis utanför Stockholms innerstad. Det är så klart väldigt roligt. Så roligt att man måste dit och titta på den! Så igår svängde jag förbi på eftermiddagen i vinter-Sveriges besvärliga eftermiddagsmörker.

Strömstaren jagade både uppe i laxtrappan och nere i dammen nedanför bland gräsänderna. Om man inte är bekant med den kanske man kan undra om ankorna inte fått ungar väldigt tidigt i år?!?

Strömstarar är "vanliga" i Sverige. I alla fall så pass vanliga att det inte är så klurigt att hitta dem om man vet var man ska leta. Det finns i alla fall ett antal tusen strömstarar i Sverige.

Enda sättet att se vad som finns där nere är ju att se efter!

"Men vad är en strömstare?" kan man ju fråga sig. Strömstarar har väl inte riktigt hamnat i rampljuset utanför sådana där "naturmuppkretsar". Men de är rätt speciella. Vår enda "småfågel" som dyker! Namnet antyder att det är en stare som bor i en ström. Det är inte så himla långt från sanningen. De är ganska nära släkt med starar, men ännu närmare släkt är strömstarar med trastar. Men det där med namn är inte så mycket att hänga upp sig på, tycker jag. Inte ska vi väl byta namn på spillkråka (vår största hackspett) bara för att det inte är en kråka.

Vips! dyker den ner på jakt efter strömstaremums - nattsländelarver.

Hur som helst. Strömstarar behöver just strömmar då deras favoritkäk är nattsländornas larver som lever i just strömmande vatten. Dessa larver bygger ofta små "hus" - därav det populära namnet "husmask". Dessa tjocka och saftiga matbitar på strömmars botten lurar ner strömstararna i vattnet.

De flesta nattsländearternas (ungefär 220 arter har setts i Sverige) larver bygger ett litet hus av växtdelar eller smågrus. Därinne sitter de tryggt, tills en strömstare dyker förbi.

Fåglars kinkighet varierar väldigt mycket. Visst - alla är kinkiga när det kommer till mat. Utan mat ingen fungerande vardag. Men kyla verkar inte vara något större problem för en strömstare. Finns det bara öppet vatten med nattsländelarver på botten, trots att det verkligen är svinkallt, är livet nog rätt kanon för en strömstare.

Men nattsländelarverna, eller husmask som de också kallas, stretar emot rejält. Det krävs ordentliga tag för att få ut en. När en strömstare hängt på en och samma plats under en längre tid ser man ofta stora mängder f.d. "husmaskhus" liggandes på iskanten.

Med båda fötterna över marken!

Sandlöpare fyller stranden med väldigt mycket fart. Det är extra kul med sandlöpare på hösten då de är så tjusiga i sin vita vinterdräkt.

Ibland är det tur att man får med sig sin Better Beamer (blixtljusförstärkare till 580'an). 

Det är alltid kul med kameran som fryser rörelser så man kan se sån't man annars aldrig kan se. För när en sandlöpare springer undan ifrån en våg i full fart finns det ingen chans att ögonen hinner med. Men tack vare kameran ser man tydligt hur bägge fötterna faktiskt lämnar stranden så att de nästan flyger fram utan att lyfta på vingarna! (Vem skulle vinna 20 m sprint av en sandlöpare och större strandpipare? Jag sätter 50 spänn på sandlöpare!)

Den här sandlöparen skulle definitivt bli diskvalificerad i en 50 km gång-tävling. Inte en endaste fot i marken...

När vågorna blev för besvärliga hoppade de upp på stenarna. Inget konstigt med det. Dessa "60-grammare" skulle nog bli lite stressade om de är på väg att försvinna in i  vågskummet.

Besvärliga vågor gör stranden trist...

Men jag blev lite förvånad när jag såg att de också letade mat där uppe på toppen av stenarna. Visst varför inte - finns det käk så finns det. Men jag har aldrig förut sett en sandlöpare gå omkring som en annan skärsnäppa och peta i algerna efter små munsbitar.

Vad jag skärsnäppa? Du skärsnäppa! En sandlöpare som hittar godis bland algerna.

Sandlöparbilderna togs på stranden nedanför Fort Tilden, på Rockaway-halvön precis söder om Brooklyn, NY (nov 2010).

Ek-utställningarna har flyttat!

Nu är det bråda dagar, boken det skrevs om här på FS i somras (länk till FS-artikeln) är klar vilken dag som helst.

Så här ser omslaget ut.

Bilder ur boken visas just nu på två utställningar som nyligen flyttat på sig. Den större utställningen finns på Naturum i Ronneby i Blekinges underbara eklandskap. Den lite mindre, alltså med avseende på bildantal, utställningen hängs just nu på  Naturum Getterön, vid den fantastiska fågellokalen.

Alla är självklart hjärtligt välkomna!

Djurs känslor i radio (Christer i P3)

Den här gången pratar vi om djur och känslor. Jasmine ställde frågan:

"Jag vet att djur har känslor och kan bli ledsna. Men kan djur gråta?"

Det kanske inte låter så "torrt och vetenskapligt" att prata om djurs känslor. Men man kan väl kalla de motivationssystem som påverkar djur (oss också!) att göra saker för just känslor. Mekanismen, en drivkraft. För nog krävs det till exempel starka känslor för att en kejsarpingvin ska gå många mil tillbaka till sin ruvande hane, byta plats med honom, för att sedan stå stilla, i minus 40 grader, och ruva i många veckor!

Kul att få en fråga där man kan svara kort och koncist!  Lyssna på Christers hemsida.

En fiskmås har också känslor! Fast den ser ganska nollställd ut... Stockholms skärgård, 25 maj, 2010.

Helgtips! Fira 'Biologisk mångfald' och 'Ekens dag'.

Alla är hjärtligt välkomna på två öppna föreläsningar/bildvisningar jag håller den här helgen. Förutom bilderna nedan kommer föreläsningarna vara fulla av andra bilder på ekar och mångfald i form av växter och djur.

På lördag 15.00, på 'Internationella dagen för biologisk mångfald' håller jag en föreläsning om Eken och dess mångfald på Naturum vid Hornborgasjön (detaljer här).

En uppländsk ek, full av mångfald.

På söndagen bär det av till Linköping. Linköping ligger i ett av Sveriges finaste eklandskap och denna dag firas 'Ekens dag'! Där öppnar min utställning 'Quercus. Ekens mångfald' i Naturcentrum som ligger i Trädgårdsföreningen, centralt beläget i Linköping. Klockan 13.00 håller jag föreläsningen 'Eken - mångfaldens drama och ursprung' (detaljer här).

Förmodligen det djur man i Sverige närmast förknippar med ek - en ståtlig ekoxe.

Både Hornborgasjön (lördagen) och Linköpings kommun (söndagen) bjuder också på många andra aktiviteter dessa dagar (länkar till respektive program finner du på min kalendersida).

Vi kanske ses där!