Fotokonsten, fotograferna och marknaden
Det har blåst en del kring Fotografiskas F Concept-butik och bilderna som säljs där. Fotgrafiska har fått kritik för att fotograferna får för liten andel av intäkterna. Ur den diskussionen har en ny diskussion om vad det här med begränsade upplagor egentligen betyder uppstått; Är det OK att sälja en begränsad upplaga av en bild i ett format och vid ett senare tillfälle ge ut en ny, kanske obegränsad, upplaga av samma bild fast i ett annat format?
Jag tror att båda diskussioner har sin kärna i den "bildindustri" som vuxit upp som ett svar på det numera stora allmänna intresset för foto och att alltfler vill dekorera sina hem med fotografi. Men vi tar det från början:
F Concept anklagades genom en artikel i DN, av både anonyma och namngivna fotografer, för att med 25% av intäkterna till fotografen ha sänkt den gängse fördelningen mellan fotograf och galleri (50% till fotografen). F Concept menar att avtalet faktiskt är 50/50 efter att F Conecepts kostnader är tagna.
Diskussionen om ersättning ledde till att det uppdagades att några av de bilder som F Concept säljer som "begränsade upplagor" redan sålts i tidigare upplagor av fotografen själv. I en kommentar till detta sade Pieter Ten Hoopen att han inte såg något fel i att sälja flera olika "begränsade upplagor" av samma bild så länge format eller signering skiljer upplagorna emellan. Anna Clarén stod för en annan inställning. Hon hade valt ut bilder till F Concept som hon tidigare inte alls salufört.
Jag kanske återkommer till avtalet mellan F och fotografer i ett senare inlägg men allmänt sett så är det naturligtvis inget som hindrar F Concept att sätta vilken fördelning som helst, vi har avtalsfrihet, men de kanske inte heller skall underskatta den starka position de har i förhållande till fotografer i Sverige och att en långsiktig relation bygger på att alla inblandande är nöjda. Som kund hos F vill jag också känna att jag inte köper ett verk där konstnären fått en orimligt liten del. Samtidigt tycker jag också att de fotografer som är missnöjda helt enkelt borde ha tackat nej till F Concepts erbjudande i stället för att i efterhand klaga på avtalsvillkoren.
Nu ser jag som nämnt ett samband mellan diskussionen om F Concept och den starka ökningen av intresset för att dekorera med foto hemma. Försäljningen av fotografi i signerade och begränsade upplagor har ökat markant det senaste decenniet eller så. Mycket av det som sålts har varit i stora format och till sex-eller sjusiffriga belopp. Preferensen för de stora formaten förklaras av att foto i allt större utsträckning används som dekoration i hemmet.
Det ökade intresset för fotografi i de högre prisklasserna har skapat ett sug också efter foto i lägre prisklasser. Här är syftet att använda foto som interiördekoration ännu tydligare. Det är knappast någon som förväntar sig att en bild för några tusen och utan signatur eller i stor upplaga skall stiga i värde vilket kanske är en del av drivkraften när man köper ett foto för några hundra tusen.
I Stockholm finns idag tre aktörer i premiumläge som säljer foto till överkomliga priser; Lumas, Yellow Korner och nu senast F Concept. För egen del misstänker jag att F Concept är ett sätt för Fotografiska att ta upp konkurrensen med de övriga två som befinner sig mitt i shoppingstråken (Fotografiska och dess ursprungliga butik ligger vid en färjeterminal utan övrig kommers runtomkring). Ingen av de här tre aktörerna är några små butiker källarlokaler utan ligger i stora lokaler med centralt läge. Yellow Korner och Lumas är båda del av internationella företag med många butiker runt om i världen. Affärsidén är att genom avtal med kända (och okända) fotografer ge ut större serier till lägre pris. Fotografierna man säljer är äkta bläckstråkeutskrifter och "riktiga fototgrafier " och inte t.ex tryckta bilder som man kanske hittar på IKEA och Gallerix.
Modefotografi är en av de genrer som blivit populära som dekoration hemma. Foto: Andreas Kock
Att vi har tre stora "fotografibutiker" mitt i Stockholm (och säkert också på andra ställen i landet) är något som jag tycker är positivt. Som fotointresserad är det svårt att vara ledsen över att foto har blivit så populärt och fått ökad spridning. Det innebär rimligen också en större möjlighet för fotografer att få avsättning för sina alster vilket också är positivt. Samtidigt tror jag också att den här "industrialieringen" av fotografier riskerar att på sikt göra fotografier till lite slit- och slängvaror och Hötorgskonst. Det är just detta som jag tror man måste ta hänsyn till när man diskuterar ersättningen till fotografer. Det är svårt att jämföra den här typen av "volymförsäljning" med galleriförsäljning i traditionell mening och i upplagor på några dussin. Jag vill vara tydlig med att jag inte säger att fotograferna nödvändigtvis kommer att behöva acceptera en totalt sett lägre ersättning. Volymerna går ju upp och kanske är det rimligt att fotografer för en garanti om viss minimiersättning oavsett försäljningsvolym när de säljer bilder till kedjor som LUMAS, Yellow Korner mf.l.
För egen del skulle jag inte vara främmande att köpa en bild på F Concept, Yellow Korner eller Lumas men jag skulle mycket hellre, som intresserad av foto och konst, söka upp fotografen och köpa en bild som jag gillar av honom eller henne direkt om det är möjligt.
F
http://www.dn.se/kultur-noje/fotografer-kritiserar-nya-fotobutiken/
http://www.dn.se/kultur-noje/delad-mening-om-fotoupplagor/
Jag är inte insatt i ämnet så kan inte kommentera så insiktsfullt. Men om jag någon gång säljer mina bilder kan jag tänka mig att göra det i större volymer till lite lägre pris, tror jag i alla fall. Gillar tanken på att det är tillgängligt för fler personer (även om det ju är en viss samhällsklass som lägger sina pengar på inredning av det slaget, förmodligen inte de som inte har det så bra ställt men då prioriteras ju naturligtvis annat).
Men ska jag köpa så håller jag med om att jag nog hellre hade vänt mig direkt till fotografen....
Tack för din kommentar och kul att du tyckte att det var en intressant text.
Jag tror att du tänker som många andra fotografer som helst vill få ut sin konst till så många som möjligt och gärna även till grupper som inte har några pengar alls att lägga på konst. Eftersom det är så lätt att producera (=skriva ut) bilder med hög kvalitet tror jag att en idé som t.ex. en grupp unga fotografer skulle kunna göra är att bilda en grupp eller ett kollektiv som säljer bilder online. På så sätt skulle kostnad och pris för bilderna bli låga och hela förtjänsten skulle stanna hos fotograferna.
F
/B
Tack för din kommentar. Håller helt med om din sammanfattning!
F
1. Affischer säljs för 140 kr,,de är snygga
2. Bilder i A3 säljs för runt 3000 kr, osignerade, utan ram och i öppen upplaga.
3. Bilder säljs i en dyrare, definierad upplaga av 50 ex, enligt vissa signerad, enligt andra inte signerad. Där kan priserna gå upp emot 20 000 kr.
Om man tror att det är billiga priser så är det inte billigt- Sedan kan man också diskutera priset och kostnaderna. Bilderna görs ju på print on demand, tror en A3 kostar ca 150 kr på Crimson och den ska du då betala 3000 kr för.
Jag tror att det är smartare att gå till fotografen, få bilden signerad och troligtvis billigare. Jag förstår Fotografiska, men jag förstår inte fotograferna som går med på en dålig deal. Vissa tror att det ska sälja friskt, men det betvivlar jag och det är väl bara framtiden som kan utvisa det. Jag säger som jag sagt förut, gå ner och bilda dig en egen uppfattning om upplagarna, priserna och kvaliteten på bilderna. Ha det gott, M
Det är alltid bra med konkreta exempel och belopp. Jag tror att det är viktigt att ha en bild av målgruppen för F Concept, Yellow Korner m.fl. Det är storstadsbor med bra ekonomi som är lite intresserade av foto och har en känsla för att det trendmässigt ligger rätt i tiden med foto. Men de är inte kunniga köpare jämfört med en fotograf eller en regelrätt fotosamlare. Jag är övertygad om att det finns tillräckligt många i Stockholm som utan att blinka köper både en och flera bilder för tusentals kronor eftersom det inte gör några nämnvärda hack i deras ekonomi. De kanske redan från början ser bilderna som något man byter ut om något år. Prissättningen till konsument är nog marknadsmässigt rätt för ett vinstoptimerande företag. Detta talar iofs inte emot ditt resonemang och berör inte kvalitet eller produktionskostnad.
Jag tycker att den viktiga slutsatsen är att om jag är en trendkänslig storstadsbo som gillar foto så kan jag snabbt få bilder att sätta upp hemma genom F Concept. Bilder som jag förmodligen kommer att vara nöjd med och som kommer att pryda sin plats. Om jag är mer fotointresserad än penningstark kan jag med kunskap och tid göra en både bra och intressant affär genom att gå direkt till fotografen . Det finns massor av både svenska och utländska duktiga fotografer på nätet som man kan köpa fina och signerade originalverk från för relativt små belopp.
Nu har jag snart skrivit lika mycket som ett inlägg till..det här är en intressant diskussion Vi tar resten över en java..Ha det gott, F