Vilken tur att jag började blogga!

Kärlek tror jag inte att det skrivs om så ofta här på Fotosidan. Inte ens bland bloggarna. Men nu vill jag göra det. Dels kanske för att det känns väldigt trevligt att skriva om just kärlek, men mest ändå för att jag vill berätta hur underliga herrens vägar kan vara, och att det här med blogg kan vara mer betydelsefullt än man kan tro...

Det var under våren och sommaren 2010 som allt började. Började, mitt i ett stort nytt elände. Min dotter hade nämligen blivit allvarligt sjuk - igen.  Och jag for fram och tillbaka mellan sjukhus och hem och jobb. Världen rasade bit för bit och vattenhålen var få. Men här i bloggen kunde jag ändå skriva av mig lite tankar. Så mellan sjukhusbesöken och alla de andra bestyren satt jag hemma vid min laptop i Norrköping - ensammast i världen, och skrev. Jag skrev om sjukhusvistelser, om förtvivlan och om att försöka fånga de små lyckliga stunderna.

Ungefär samtidigt i Stockholm satt en man i sina bästa år och läste min blogg. Det brukade han göra. Han brukade kommentera i den också, då och då. (Små kommentarer om vitbalans och om objektiv. Små kommentarer likt andras. Och ändå inte. För när han skrev i min blogg blev jag så märkligt glad...men det visste ju inte han förstås.) Men där i Stockholm satt han i alla fall, framför den stora skärmen med sin katt i sitt knä. Sjukhus och förtvivlan visste han allt för mycket om han också...men det där med att fånga de små lyckliga stunderna, det ville han veta mer om. Men kommentarer i bloggen räckte inte längre till, tyckte han. Och förresten var han rejält nyfiken på mig vid det här laget. Så nyfiken att han inte nöjde sig med bara bloggkontakt...

Och så hände det som brukar hända när två ensamma själar möts. Två ensamma själar, man och kvinna, som dessutom är årsbarn och kan dela det mesta. Även om det behövdes lite brevväxling, en och annan Stockholmspromenad...och några trevliga foto-utställningsbesök först.

Vilken tur att jag började blogga!

...

Och vi fortsätter att gå på fotoutställningar förstås...

(Marabouparken och fina svartvita bilder av Malick Sidibé)

2013-10-06 23:23   Dubbelolle

Jäkligt bra bild, som vanligt - och en härligt varm berättelse! Önskar allt gått, LO

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-10-06 23:33

TACKAR!!! :)
God natt!
/ Lena

Svara

2013-10-06 23:37   Peter-L

Vad härligt Lena!! Vad kul!! Jag tycker mig känna igen "denna där"... Kul att ni förgyller varandras tillvaro. Och jag vet ju att ni båda är bra... Och T, jag har inte glömt det där med öl... Om du fortfarande har tid...
Grattis, till er båda och till den fina bilden här!! Allt gott! //Peter

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-10-06 23:49

Mmm det är härligt...- så det kan gå...
Fn är jag hemma i Nping...börjar jobba tidigt imorgon...så jag kan tänka mig att Thomas läser det här i morgon, kanske?
Tänkte han skulle få lite annorlunda morgonläsning...:)

Ha det väldigt gott Peter!
/ Lena

Svara

2013-10-07 01:29   Erik Madsen

Hej Lena.
Vilket fint och känsligt sätt att berätta om ditt möte en ny del av livet.
Han kan bara vara glad när han läser detta bloindlæg imorgon (i dag). Jag hoppas att du sover sött nu.
m.v.h. Erik / DK

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-10-07 12:22

Jodå...jag sov ganska sött :)
TACK så väldigt mycket för ditt besök här i min blogg, och för dina rader.
Uppskattas! Ha en resterande bra dag...
/Lena

Svara

2013-10-07 12:26   DanneWest

Vilken fin berättelse Lena och roligt att det blev så! Det var en bra bild också helt i min smak! Ha det gott!

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-10-07 12:35

Det känns väldigt bra.... :)
TACKAR för raderna och beröm.
Allt gott tillbaka!

Svara

2013-10-07 16:14   Annelie Worgard

Vad roligt att läsa det här. Har inge mer att säga :)

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-10-07 19:44

:) Fotosidan kan tydligen vara bra till mycket...
TACK för besök och rad!
/ Lena

Svara

2013-10-10 08:32   Margareta Cortés

Sällar mig till gratulanterna. Kul att höra att fotosidan än en gång fört samman människor i kärlekens tecken.
En fantastisk sida där man får både fotovänner, nya bekantskaper och vänner för livet.
Fick själv hjälp av en medlem som stöttat mig genom mitt livs hitintills svåraste tid och sedan blev vi vänner. Träffades, för första gången efter fyra års vänskap på nätet, med våra respektive i somras och vi hade sååå trevligt.
Stort och varmt grattis till er båda två!

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-10-10 16:27

Vi kanske kan bilda en pool...:) "Vi som fick mer än fotohjälp..."
Men det är kul att höra att här knyts vänskapsband och ibland lite annat också...
Och så fint att höra att du fick stöd!

TACKAR för besöket här!
/ Lena

Svara

2013-10-13 23:17   Gun-Inger Arvidsson

Jag minns så väl när du satt där i Norrköping. Du skall veta jag tänkte mycket på dig då.
Nu är jag så glad att läsa att du har fått en vän att vara tillsammans med. Att en varm
kärlek uppstått mellan er. Jag hoppas ni skall ta vara på den samt vara mycket rädda
om varandra.
Underbara bilder ..nyfiken vad är det för en utställning du visar..verkar intressant.
Sköt om dig väl ha det härligt
Gun-Inger

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2013-10-15 23:11

Hej Gun-Inger!
TACK för ditt långa härliga svar.
Och jag tror vi tar väl vara på varann, Thomas och jag. Det värsta är avståndet mellan oss då vi bor var för sig fortfarande. Det är de där tonåringarna som man vill ska flytta hemifrån innan man börjar fundera på vart Thomas och jag vill slå oss ner. Norrköping, Sthlm...eller någon annanstans? Om jag finge bestämma så blir det en husbil...med nästan inga saker i. Bara det där som man verkligen behöver...och det man verkligen använder!

Utställningen av Malick Sidibé "La vie en rose" pågår på Marabouparken i Sundbyberg. Klart sevärd! Och mycket trevligt ställe...

http://marabouparken.se/

Må så gott!
/Lena

Svara

Gun-Inger Arvidsson 2013-10-15 23:55

Det låter som en vacker saga att få bo så enkelt med enbart det man behöver ha för att överleva..
då kan man ägna sig åt det som ger kropp och själ styrka..
Tack jag skall kika i morgon på denna utställning och hallen där...har nog hört talas om den.
gia

Svara