Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Tur i oturen

Min dotter hade tur...i oturen, för när hennes njurar slutade att fungera så kunde hennes pappa bli donator. Så efter ett års elände med dialyser och utredningar, så skedde transplantationen förra veckan.

Och det mesta har gått bra hittintills...peppar, peppar.

 

 

Bilder från vecka 20 0ch 21. Sahlgrenska lasarettet.


Välkommen...brusig bild och överexponerad i motljuset...men jag gillar känslan i den.

Här tar Emelies pappa mot mig bakom slussen in till avd 139, en avdelning för nytransplanterade människor och donatorer. Som nytransplanterad är man oerhört infektionskänslig.

 

telefonräddning...när man tröttnat på allt annat. Min dotter, tämligen nytransplanterad.

 

 

en tidning...är inte så dumt heller, för en trött donator.

 

 

morgondagens medicingenomgång...kvällsljus, och slarvigt snapshot.

 

 

donatorn...håller på att piggna till.

Väldigt vacker avdelning, med Botaniska i bakgrunden. Också kvällsljus.

 

 

och längtar hem...telefonsamtal med kära hemmavid.

 


 

halvsyster... på besök

 

 

dax för en hjälte att ta emot utmärkelse som bästa donator...och så få åka hem.

 

 

och dax för min dotter att gå upp och röra på sig.

 

 

 

Och nästa vecka hoppas vi att det blir till att åka hem även för henne...

Jag vet att många har tänkt på oss... - STORT TACK!


 

 

(Bilderna i den här bloggen kanske är sådär...att hålla i kameran har inte varit prioritet nummer ett, för en orolig mamma...men just de här bilderna och blogginlägget känns  värdefullt, för mig. Och kanske även kan tjäna som en liten påminnelse, för att ta ställning för det här med att donera. I livet - om man kan, eller efter sitt liv.)

PS; självklart har jag både min dotters och min gamla x-mans godkännande för detta blogginlägg... 

 

 hälsningar Lena

(En sekunds exp.)

Inlagt 2011-05-29 04:59 | Läst 4852 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Vissa bilder är för starka att kommentera, det känns så trivialt.
Kan bara önska lycka till med återhämtningen.

/J-O
Svar från Lena Eriksson 2011-05-29 10:23
TACK, trevlig söndag! // Lena
Vilken enorm känsloresa ni har gjort. Och jag är glad att allt har gått bra för er och att det fanns möjlighet i familjen att donera. Dina bilder berör mig djup, nog dom vackraste jag sett. Och jag önskar er all gott i framtiden!
kram Pia
Svar från Lena Eriksson 2011-05-29 10:24
TACK för din omtanke och dina rader, gott att få.
Trevlig söndag! // Lena
Håller tummarna för er alla, bilderna hör ihop med texten och gör ett starkt intryck. Självklart donerar man sina organ efter detta liv, tänk vad de kan göra för andra. Samma sak som att ge blod - en självklarhet.
Svar från Lena Eriksson 2011-05-29 10:32
Hej och TACK för dina rader!
Jag tycker såhär om donation; alla kanske inte vill donera, och det måste också få OK. Men inte att inte ta ställning, så att livsräddande organ försvinner bort bara av den anledningen.
VI är såååå tacksamma i vår familj...Emelie är ju hjärttransplanterad vid tolv års ålder - det är den medicineringen som slagit ut hennes njurar...så som sagt, vi är så tacksamma att det funnits möjlighet för min dotter att få leva vidare...

Och att lämna blod - det är faktiskt en självklarhet, när man kan!
Trevlig söndag!
MVH Lena
Ojjjj så fina och enormt kärleksfulla bilder du visar oss....man känner verkligen dina "vibbar" för din familj....mycket känslosamma verklighetsbilder som berör....:-)
Önskar er alla en god fortsättning på återhämtningen....allt gott till er:-)
/// Monika
Svar från Lena Eriksson 2011-05-29 11:21
Ojjj själv, TACK för dina vänliga rader...blir så glad! :-)
Och allt ser fortsatt gott ut idag...
TREVLIG söndag till dig! // Lena
Din dotters pappa är en hedersman av stora mått. Han verkar ha klarat operationen alldeles utmärkt, liksom din dotter. Jag hoppas att konvalescensen flyter på som beräknat för henne så att lite av din oro kan släppa och ni kan börja leva ett normalt liv igen.
Svar från Lena Eriksson 2011-05-30 21:58
Hej Torbjörn!
Just nu är vi alla väldans glada...allt löper på bra.
Jag börjar jobba på onsdag igen, och Emelie kommer att bli utskriven i veckan förmodligen...men med mycket täta kontroller i Gbg. Två ggr / veckan...
Men i jämförelse till allt bök som varit nu ett långt tag, så börjar man kunna ana lite "normalt"...
Det kommer nog att bli en hämta-andan-sommar...men med hoppfullhet i sikte!
TACK för dina rader och din omtanke!
MVH Lena
Hej Lena.
Ibland saknar jag just de ord jag skulle vilja skriva. Så känns det nu.

Dina bilder ger en känsla inom mig som ger värme i hjärtat. Tänk att få veta det gått så bra med operationen för både givare och mottagare. Det känns stort.

Återigen god natt till dig med hopp att du snart har dottern hemma igen.
Kramisar
Gun-Inger
Svar från Lena Eriksson 2011-05-31 23:02
TACK för raderna, de värmer...och GOD NATT IGEN! :-)
Hälsningar Lena
Vet inte hur man egentligen ska kommentera detta, det känns så futtigt... Fantastiskt, och så känslosamma bilder. Det är viktigt att ta ställning, som du skriver. Känns läskigt att tänka på att man kan hamna i den situationen själv så många drar sig säkert för det, men är viktigt som sagt! Stort lycka till, till er alla!
Hälsn. Ulrika
Svar från Lena Eriksson 2011-05-31 23:04
TACK snälla Ulrika för hälsningen, den värmer...
Må gott, och god natt... :-)
Hälsningar Lena
Fantastiskt att det löste sig till slut - och bilderna är jättefina.
Jag gläds med dig och din familj. Hälsningar Anders K.
Svar från Lena Eriksson 2011-05-31 23:06
Hej Anders!
Så du är här ibland iaf... Glad blir jag av att du tittade in i min blogg...
TACK snälla för hälsningen,
Må gott du också! // Lena