Tur i oturen
Min dotter hade tur...i oturen, för när hennes njurar slutade att fungera så kunde hennes pappa bli donator. Så efter ett års elände med dialyser och utredningar, så skedde transplantationen förra veckan.
Och det mesta har gått bra hittintills...peppar, peppar.
Bilder från vecka 20 0ch 21. Sahlgrenska lasarettet.
Välkommen...brusig bild och överexponerad i motljuset...men jag gillar känslan i den.
Här tar Emelies pappa mot mig bakom slussen in till avd 139, en avdelning för nytransplanterade människor och donatorer. Som nytransplanterad är man oerhört infektionskänslig.
telefonräddning...när man tröttnat på allt annat. Min dotter, tämligen nytransplanterad.
en tidning...är inte så dumt heller, för en trött donator.
morgondagens medicingenomgång...kvällsljus, och slarvigt snapshot.
donatorn...håller på att piggna till.
Väldigt vacker avdelning, med Botaniska i bakgrunden. Också kvällsljus.
och längtar hem...telefonsamtal med kära hemmavid.
halvsyster... på besök
dax för en hjälte att ta emot utmärkelse som bästa donator...och så få åka hem.
och dax för min dotter att gå upp och röra på sig.
Och nästa vecka hoppas vi att det blir till att åka hem även för henne...
Jag vet att många har tänkt på oss... - STORT TACK!
(Bilderna i den här bloggen kanske är sådär...att hålla i kameran har inte varit prioritet nummer ett, för en orolig mamma...men just de här bilderna och blogginlägget känns värdefullt, för mig. Och kanske även kan tjäna som en liten påminnelse, för att ta ställning för det här med att donera. I livet - om man kan, eller efter sitt liv.)
PS; självklart har jag både min dotters och min gamla x-mans godkännande för detta blogginlägg...
hälsningar Lena
(En sekunds exp.)
Kan bara önska lycka till med återhämtningen.
/J-O
kram Pia
Trevlig söndag! // Lena
Jag tycker såhär om donation; alla kanske inte vill donera, och det måste också få OK. Men inte att inte ta ställning, så att livsräddande organ försvinner bort bara av den anledningen.
VI är såååå tacksamma i vår familj...Emelie är ju hjärttransplanterad vid tolv års ålder - det är den medicineringen som slagit ut hennes njurar...så som sagt, vi är så tacksamma att det funnits möjlighet för min dotter att få leva vidare...
Och att lämna blod - det är faktiskt en självklarhet, när man kan!
Trevlig söndag!
MVH Lena
Önskar er alla en god fortsättning på återhämtningen....allt gott till er:-)
/// Monika
Och allt ser fortsatt gott ut idag...
TREVLIG söndag till dig! // Lena
Just nu är vi alla väldans glada...allt löper på bra.
Jag börjar jobba på onsdag igen, och Emelie kommer att bli utskriven i veckan förmodligen...men med mycket täta kontroller i Gbg. Två ggr / veckan...
Men i jämförelse till allt bök som varit nu ett långt tag, så börjar man kunna ana lite "normalt"...
Det kommer nog att bli en hämta-andan-sommar...men med hoppfullhet i sikte!
TACK för dina rader och din omtanke!
MVH Lena
Ibland saknar jag just de ord jag skulle vilja skriva. Så känns det nu.
Dina bilder ger en känsla inom mig som ger värme i hjärtat. Tänk att få veta det gått så bra med operationen för både givare och mottagare. Det känns stort.
Återigen god natt till dig med hopp att du snart har dottern hemma igen.
Kramisar
Gun-Inger
Hälsningar Lena
Hälsn. Ulrika
Må gott, och god natt... :-)
Hälsningar Lena
Jag gläds med dig och din familj. Hälsningar Anders K.
Så du är här ibland iaf... Glad blir jag av att du tittade in i min blogg...
TACK snälla för hälsningen,
Må gott du också! // Lena