Torsdagstankar.

Torsdagsbilden får ligga nere så länge. Jag fotograferar inte så mycket för närvarande...

Men här kommer lite torsdagstankar i alla fall...

Det är ingen hemlighet att jag varit lite deppig och inte haft någon stor skaparlust på ett tag. Undrar om det är därför som jag vid några tillfällen nu återvänt till min uppväxtstad Söderköping och vandrat långa promenader på stilla gator? Att ströva omkring i stadsmiljö och med hjälp av kameran (i bästa fall) undersöka smått och stort det är bra medicin för själen.

Men det gäller att få på sig kläderna och komma iväg...

Sist jag var i Söderköping hamnade jag utanför en tyst och öde och inbäddad kyrka. Jag nöjde mig dock att titta på den utifrån...det gjorde gott nog.

En bit av Drothems kyrka Söderköping.

  Kunde inte bestämma mig om bilden är bäst som ovan

med staketet i förgrunden eller som kvadrat här nedanför...

 (Ser att snön blev lite blå här...)

Lite närmare titt på det vackra bitvis isbelagda fönstret...

Det här är första gången som jag fotograferat vid en kyrka. Där var mycket ödsligt och vädret var grått och kallt. Men endock kändes det vilsamt att traska omkring där och titta och fotografera.

Hälsningar från Lena.

2010-02-18 09:21   Marols

Kan det vara så att "gammalt och vant" blir tryggt tror du?
Jag tror nämligen de flesta av oss funkar så, att man nånstans går tillbaka till ställen och situationer där man vet att man mådde bra. Funkar så själv...

Låt bilderna samlas i själen du, det är inte fy skam det heller. Har också on/off perioder, tror att man behöver det!

/maria

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-18 20:04

Tack för kommentaren! Fint uttryckt det där med att låta bilderna samlas i i själen...Där är det många bilder som samsas, hoppas det aldrig kan bli för trångt där...Må så gott! / L

Svara

2010-02-18 10:47   pic-tor

Jag är också lite down för närvarande men då fungerar fotografering som rena medicinen för mig. Då mår jag bra. Jag går helt upp i mitt skapande och de tråkiga tankarna trängs undan. Sysslolösa grubblerier försöker jag undvika.
Som jag nämnt i en blogg tycker jag om att ströva runt på kyrkogårdar. Det är rofullt och man får lära känna olika livsöden.
Jag föredrar bilden med staketet i förgrunden. Den har ett mer tilltalande djup.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-18 20:09

Grubblerier...neej, det är ingen höjdare! Då är det bättre och tvinga på sig en varm jacka och greppa kameran och gå ut...
Tyvärr mår ju inte min yngsta son bra...och det är bara sååå tungt...inga fotopromenader i världen hjälper då...
Tack för kommentaren! / L

Svara

2010-02-18 11:03   MrsMyspys

Tycker bilden med staketet känns bäst, varför kan jag inte förklara...
Har haft alldeles för mycket down under dryga halvåret nu men för mig är havet en lugnande plats... Som tur är funkar det bra med hav i kombination med kamera som förleder tankar, och inte behöver man åka till samma ställe heller, tur jag har mkt hav där jag bor :-)
Min bror med familj åker till Söderköping varje sommar för där är så fint, man kanske borde göra dom sällskap nästa gång.
Hoppas du snart känner dig lite mer uppåt så vi kan få ta del av dina promenader och små trevliga kommentarer om allt :-) /Kram Helen

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-18 20:11

HAVET...en helt magisk plats. Har längtat dit för att fota snö och is länge nu...får se om jag kan ta mig dit i nästa vecka...
Lyckos dej, med närheten dit!
Tack för kommentaren! Må så gott! / L

Svara

2010-02-18 14:37   canic

Översta bilden kan jag betrakta länge så den väljer jag, mer djup som Torbjörn skrev.

Det är svårt att uppmuntra dig på avstånd eftersom jag bara "känner dig" genom dina bilder. Själv fungerar jag så att jag bestämmer mig för att styra tankarna lite extra när jag får för mig att jag är på väg i någon svacka. Det är ju lätt att säga när man för det mesta är en glad skit men det är lite allvar också.

Grunden är: Dina tankar styr dina känslor och dina känslor styr ditt handlande. Så lyckas du tänka på någon "ljusglimt" så mår du ganska omgående bättre och tar i tu med saker som trycker tillbaka tankarna. Jämför med Torbjörns konstaterande, "Jag går helt upp i mitt skapande och de tråkiga tankarna trycks undan". Det låter enkelt men är svårt och kräver övning och det fungerar garanterat.

Ha kul Lena, du kan!
/nic

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-18 20:16

Tack snälla för din engagerande kommentar! Jag tror nog lite som du...på tankens kraft...men ibland skulle man behöva ett trollspö också...
Det är verkligen svårt när ens barn inte mår bra...
Må så gott! / L

Svara