Sjätte december..
Jag minns dagen väl. Det var början på augusti, året var 2009 och över södra Sverige rådde värmebölja. Mormor som annars brukade vara glad åt solsken och äventyr, tyckte att det var för varmt att överhuvudtaget gå ut. Det var till och med för varmt inomhus.
Men det fanns en riktigt skön plats, tyckte mormor. Det var i den gröna fåtöljen bredvid den öppna balkongdörren. Där, med hjälp av lite korsdrag, svepte ljumma vindar in. Så efter det traditionella fikat vid köksbordet, var det där hon slog sig ned. Där var det gött att vara...
---
Mormor 97 år hemma i sin lägenhet augusti 2009.
.
Med anledning av en utmaning på Facebook för några veckor sedan provade jag att omvandla några gamla bortglömda färgbilder till svartvitt. Bland annat den här. (Det är en bild som finns i ett av mina album här på Fotosidan, fast i färg, så många av er känner säkert igen den.)
När jag satt och redigerade bilden kom det också upp en massa minnen...
Bilden är helt dokumentär som de flesta av mina mormorsbilder. Den kom till i ett ögonblick när jag skulle hämta en bok i mormors bokhylla som stod på andra sidan rummet. Där också min kamera låg. Men väl vid bokhyllan sa mormor något till mig och jag vände mig om och fick se hur fin hon såg ut med tofflorna framför sig.
Ja, och så greppade jag kameran...och mormor fastnade...och jag fick en bild. Förmodligen en ganska krass bild kvalitetsmässigt men som stöd för minnet nu idag, är jag väldigt glad över den.
.
Roligt att höra att du kan känna den känslan! Det blir jag glad för.
Bilderna på mormor blir allt viktigare ju mer jag glömmer märker jag nu när hon inte längre finns med här på jorden.
Men jag hoppas att hon sitter någonstans där uppe och ler lite över att få komma med i min blogg igen... :)
TACK för kommentaren, God Natt!
När jag skriver dålig kvalité då tänker jag närmast på att de här ögonblicksbilderna oftast blir lite efter vad kameran stod inställd på när man fotade senast. Och det objektiv jag hade till min första kamera var alls inte så bra. Dessutom är det mitt bildsinne som bråkar med mig nu när jag ser bilden och säger; kunde du inte ha bett mormor sitta kvar medans du städade bort stolen i bakgrunden. Samtidigt vet jag att det nästan inte varit möjligt...mormor gick inte att regissera, det gällde att knäppa i ögonblicket.
Att jag fick med lite av rumsinteriören känns mycket värdefullt nu. Från det rummet har jag många, många minnen.
TACK Torbjörn för din varma kommentar!
Många fina bilder på din mormor där, de utstrålar värme och närhet. Fina minnen och en sådan pigg 97-åring.
Nåja, nu har jag en av varje... :)
TACK Margareta!
Trevlig helg, Lena!
/Niklas
Trevlig helg tillbaka!
Och som du skriver, nu är bilderna guld värda som stöd för minnet.
TACK Ingemar!
Trevlig lördagskväll!