Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Ser ni mig bland pixlarna?

Ja, nu är det ju inte jag som är ute och springer på Årstabron...men Alf Johanssons blogginlägg idag "En spårvagn i natten" satte igång en och annan fundering om det här med att alla ens bilder egentligen på sätt och vis är självporträtt?  

Och nog måste det vara så? Lite i alla fall?

.

.

Så jag återupprepar frågan i rubriken; ser ni mig bland pixlarna? :)

.

.

På återseende!


Inlagt 2015-02-18 13:57 | Läst 4056 ggr. | Permalink

"Dimmigt är livet då och då men det finns alltid spår som är raka någonstans gäller hitta dessa. Här är ett linjespel som försvinner in i fjärran som skapar massor triangelkompositioner vilka ger stadga.... så ensamheten som någon flyr ifrån.... En välkomponerad bild men skulle inte kunna se vem som tagit den... ///Gun-Inger"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Ja, det tycker jag att jag gör. Former, linjer... vyer. Det är mycket du, i mina ögon.
Och det är säkert så, att våra bilder speglar de vi är... Kanske inte i någon enstaka bild, eller pixel. Men väl i ett sammanhang, över tid. Så pixla på du!! Fast, det kan ju bli lite förvirrande om du nu ska släppa in T i din blogg.... Tänk på att vi kan bli förvirrade i pixeln!! ;) //Peter
Svar från Lena Eriksson 2015-02-18 16:22
Kul att jag syns! :)
Hmmm förvirrade i pixeln, om jag släpper in Thomas här...tänkte inte på det.... :)
Nåja, jag får hålla honom stramt...

TACKAR!
Läcker bild och är det du som kommer genom dimman springande?
Svar från Lena Eriksson 2015-02-18 18:51
Nej, jag håller i kameran....det du ser är mitt dåliga samvete, kanske? :)

Det jag menar med min fråga var mer om man kan se i mina bilder vem jag är....speglar jag av mig eller visar mig själv i mitt bildskapande? Gör jag typiska Lena-bilder som visar något om mig????

Kul ut du gillar min bild. Årstabron är en favoritplats, helst i gråväder...
TACK Dan!
Såklart är det så! Samtidigt tror jag förstås inte att en bild ger en hel personlighet, men det har nog ingen annan menat heller, varken du eller Alf. Allvarligt tror jag nog jag kan säga något lite från denna tillsammans med alla andra bilder jag sett av dig....Samtidigt som vi som tittar också hela tiden färgar det vi ser med vårt eget, vår egen historia och vår egen erfarenhet. Strikt och ren bild, som gjord för att förklara vad perspektiv egentligen är :-) Hälsningar/ Björn T
Svar från Lena Eriksson 2015-02-18 19:19
Nej jag tror förstås inte heller att någon genom att bara titta på mina bilder kan berätta hela min personlighet, inte ens om någon fick se min samlade bildskatt :) men lite tror jag nog att vi visar oss i våra bilder.
Och jag tycker det är lite spännande...

TACKAR för besöket!
Jag tror man kan se i vissa personers bilder vilka de är, kanske inte i alla bilder men i många. Vad gäller dig så är jag inte säker på att jag kan det, men ju fler bilder av dina som jag ser ju närmare kanske jag kommer.
Svar från Lena Eriksson 2015-02-18 19:22
Somligt är förstås lättare att se...somligt kan man kanske aldrig se...??? Vad vet jag....
Men jag tycker att det är spännande!

TACK för besök och kommentar!
Man kan tänka att du gillar raka tydliga vägar i livet? Kanske också att livet går i motorvägsfart och du vill inte att saker o ting ska stå i vägen för dig? Sen kan jag tänka att du gillar ordning och reda och struktur i tillvaron, liksom "rätt sak på rätt plats". Dimman i slutet av bilden kan betyda att du inte vill ha allt förutsägbart utan gärna en liten överraskning där borta i dimman.

Det var min amatörpsykologiska analys av denna bild med räta linjer som jag sett i dina bilder förut.

Nu får du säga om det ens var 10% rätt :-)

mvh Tommy
Svar från Lena Eriksson 2015-02-18 20:28
:) Raka livsvägar verkar tråkigt, men kör jag bil föredrar jag dem raka, absolut! Och livet GÅR i motorvägsfart...kunde gott gå lite saktare...men att saker står i vägen, nej tack! Sådant blir jag irriterad över.
Och visst gillar jag att ha rätt sak på rätt plats...det är bara det att så är det inte hemma hos mig, eller runt mig...snarare lite dimmigt och dammigt :) och fullt av överraskningar! Var sjutton la jag jobbnycklarna, vem hade paraplyet sist, har någon sett mina glasögon? ja typ...

Sååå ok du hade kanske 10 % rätt... :)

TACK för försöket och besöket!
Kanske kan man skönja en stramhet,exakthet i motivet där de geometriska formerna,vinklarna har en stor plats... om det är du vet jag inte men en stor del i dina motiv.Oavsett gillar jag det jag ser.
Svar från Lena Eriksson 2015-02-19 19:08
Rumsligt gäller alltid "less is more", stramhet och räta linjer....för mig. Och jag har ett stort intresse för rum...både inne och ute. Så det du beskriver stämmer ganska bra... :) Kul!
Och kul att du gillar bilden. Jag gillar att fota från Årstabron.

TACK för besök och försök att hitta mig bland pixlarna...
Dimmigt är livet då och då men det finns alltid spår som är raka någonstans gäller hitta dessa.
Här är ett linjespel som försvinner in i fjärran som skapar massor triangelkompositioner vilka ger stadga....
så ensamheten som någon flyr ifrån....
En välkomponerad bild men skulle inte kunna se vem som tagit den...
///Gun-Inger
Svar från Lena Eriksson 2015-02-19 19:15
Näe jag tror nog att man skulle behöva många foton för att kunna skönja vem fotografen är och dess personlighet...men visst finns det spår av oss i våra bilder, det tror jag.
Men jag tycker nog att den här bilden är ganska typisk för mitt sätt att fota; stadsmiljöer, stramhet, linjer...och ofta en ensam gestalt i bilden....?

TACK Gun-Inger för titten och analysen av bilden.