Plötsligt händer det...

Vardagen rullar på och rullar på...men plötsligt händer det...

För min 98-åriga mormor hände det, minsann.

Livet vändes upp och ned när hon i söndags gick och snavade och bröt lårbenet strax under höften...gamla människan hon skulle ju bara hjälpa till och duka av lite kaffekoppar...Att hon dessutom var tvungen att göra det nu, den här månaden som alla andra druttar omkull också, det var ju onödigt!

På akutavdelningar svämmar det nämligen över av människor som halkat och ramlat och fått alla möljiga olika sorters frakturer. På ortopedavdelningen är det som ett löpande band...in från akuten (efter 10 timmars väntetid - minst), opereras, plåstras om och få två påsar blod och en påse näring...upp i rullstolen och så hem... För sängplatsen behövs till någon annan druttig person.

Stackars min mormor. Ett svårt brott på lårbenet och blåslagen, förvirrad och vilsen. När jag kom och besökte henne idag satt hon och sov över en tidning upp-pallad i en rullstol. Hon var inkörd i ett hörn av fyra-bäddsrummet..barfota och kall, endast iklädd en tunn bomullsskjorta. Personalen hade inte hittat hennes tofflor...och ingen hade hängt över henne en filt.

När hon vaknade till hade hon väldigt ont och jag fick be om smärtstillande för min mormor. Det hade min mamma också fått göra dagen innan...det är nämligen så att min mormor är uppfostrad till att inte besvära, inte ens om hon har väldigt ont. I måndags genomgick hon en fem timmars lång operation. Hon var mycket svag och fick tre påsar blod för att repa sig. I dag två dagar efter operationen såg hon så ynklig och liten ut där hon satt i rullstolen...min kära, kära mormor...

Men imorgon, måste hon åka hem till äldreboendet. Platsen behövs till någon annan.

Hur skall det gå, jag känner mig orolig!

Bilden har många brister, tagen lite snabbt i en konstig vinkel

och beskuren för att inte få med de övriga patienterna i rummet...

 Jag håller tummarna och hoppas på det bästa.

Fotolust har jag inte någon tyvärr...så bilder och blogg får vänta...

Hälsningar Lena.

2010-02-11 00:27   canic

Usch så jobbigt.
Svensk sjukvård bygger ibland på att anhöriga tar hand om det som är före och efter en behandling. Personalen har fullt opp med "produktion" och administration. Om ett privat företag skulle bära en så stor administration styrd av politiker så skulle problemen vara större än de SAAB har...

Hoppas hon trots åldern orkar kämpa till benet läkt.
/nic

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-11 21:46

Tack för kommentar och sympati, hoppas också att mormor hänger i och kämpar på! / L

Svara

2010-02-11 00:33   tomas.agren

Plötsligt händer det...

Hoppas det går bra för henne. Vill också passa på att reklamera för blodgivning. Det är lätt, det gör bara lite ont men ger en bra tillfredsställelse, och det gör nytta!

http://www.geblod.nu/

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-11 21:52

Tack för kommentaren!
Visst ska man ge blod om man kan...tror många tycker det är en självklarhet men sedan är det det där med att få ihop vardagen och ta sig i kragen...Bra med små påminnelser! / Lena E

Svara

2010-02-11 00:49   MrsMyspys

Stackars mormor! Men skönt hon får komma tbx till äldreboendet redan är min spontana tanke... Oftast läker det hyfsat snabbt, det är iallafall min erfarenhet av dom jag sett på mitt boende som ramlat o brutit sig :-)
Håller tummarna för både mormor och att du snart ska få lugn. /Kram Helen

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-11 21:54

Du kanske har rätt med det där att det bara är bra att hon får komma tillbaka till äldreboendet...men man undrar ju över deras kompetens...
Hon är ialla fall "hemma" nu, ska hälsa på henne i helgen.
Tack för kommentaren! / L

Svara

2010-02-11 06:51   påö

Hej jag har en multihandikappad son som bröt lårbenet för en månad sedan. Han får ha en ställning på benet i tre månader, jag känner att det är fotandet som håller mig igång jag hoppas att din mormor repar sig snart./Per-Åke

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-11 22:00

Hej! Vi får hålla tummarna för våra kära...det kanske löser sig till slut.
Kul att höra att du har fotandet. Jag har tappat lite där...men jag känner suget då och då, så jag vet att en vacker dag kommer jag att slänga mig ut och fota igen...Tack för din kommentar! / Lena

Svara

2010-02-11 08:43   Marols

Hej Lena!
Livet vänder snabbt ibland...Har saknat dina foton och dina ord, men förstår att du haft annat för dig.
Hoppas du hittar kraft och styrka och att allt ordnar sig till det bästa för din mormor!
/maria

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-11 22:06

Hej Maria...tack för din förståelse. Det har varit ganska tungt nu ett tag med bekanta som har det svårt och en tonåring som mår dåligt och så nu min mormor...
Fotot ligger praktiskt taget nere och lusten är som bortblåst...men, en vacker dag...
Mormor är fö en riktig krutgumma så vi får hoppas på det bästa.
Må så gott själv! / L

Svara

2010-02-11 14:49   eos30

Hoppas det läker fort, och att hon snabbt blir lika pigg igen, håller självklart tummarna för henne.
Förstår att du inte har lust, verkliga livet är så mycket viktigare än FS. Du är välkommen åter, när du har tid och lust igen, men fokusera nu på det viktiga...
/Jörgen

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-11 22:11

Hej Jörgen!
Märkligt det där med lusten som bara kan försvinna när livet kör ihop sig. Jag har goda vänner som har det jättetufft med sjukdom och en son som mår dåligt periodvis, och så nu min mormor...
Man skulle verkligen vilja ha ett trollspö!
Känner dock att foto- och skriv-lusten finns inom mig någonstans...så det är väl bara att vänta och se...Må så gott själv! / L

Svara