På väg...mot vad då? Veckans torsdagsbild.

Jag är på väg...men blir för några minuter stillastående...väntande, betraktande, funderande...runt omkring mej är stadens larm, jag står vid en busshållplats i centrala Norrköping. Morgonrusningen är över och det är fortfarande en liten stund kvar till att lunchstressen tar vid. Luften är kylig och klar, solen tittar fram en liten stund. Stadens träd börjar skifta i gult och brunt. Det är verkligen höst nu, på riktigt...Jag är på väg, jag är på språng...liksom han, den unge mannen som jag fångat med min kamera...

Vart är han på väg?  Vart är jag på väg?

Det kan man verkligen undra...

Ett fruset vardagligt ögonblick på min väg till jobbet...

Bilden får symbolisera mitt eget liv just nu...på väg, på språng...vart, det får tiden utvisa....

Hälsningar Lena.

2009-10-22 02:01   MrsMyspys

Som vanligt lika trevligt o läsa din blogg!
Har just nu sedan några månader tbx samma undran som du...har ingen koll på vart jag är på väg riktigt, men rusar gör jagf, åt alla håll o kanter. Hoppas vi båda hittar våra mål snart... /Hälsningar Helen

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2009-10-22 21:06

Hej...kul att du gillar å titta in i min blogg, och tack för kommentaren!
Det går till en viss punkt, sen orkar man inte rusa mer...själv ligger jag nu i feber och frossa...tror att inte kroppens immunförsvar orkar med för högt tempo...så nu gäller det att kurera sej och tänka till lite... / Lena

Svara

2009-10-22 14:50   eos30

Mmm, ofta kommer dom funderingarna på hösten. Vart, vad vill jag, hur ska jag komma dit, och när?
Kan det bero på att under våren och sommaren, så händer så mycket runt omkring, att man inte har tid att stanna upp och reflektera? Och sen när hösten kommer, och allt går lite saktare, och man får tid att fundera, så ramlar allt över en på en gång?

Stressa lugnt Lena, tids nog...
/Jörgen

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2009-10-22 21:22

Hej Jörgen! Själv har jag haft det ovanligt mycke just nu...både på jobbet å privat...men dygnet har ju bara 24 timmar, det bara är så...men jag tror i alla fall att det stämmer lite grann det där med att hösten är en mellanperiod som gör att man reflekterar, stannar upp, umgås mer med bara sej själv...Mörkret och vädret gör ju inte sitt till precis att vara i goda vänners lag och man kanske egentligen behöver den här mellanperioden, efter sommarens alla intryck och den stundande julen och nyåret etc...
Tyvärr stressade jag nog för mycket...för nu ligger jag i feber och frossa...immunförsvaret kraschade...så nu gäller det att kurera sej och bli lite klokare! Och se framåt...
Tack för din kommentar och för att du tittade in i min blogg! / Lena

Svara