Nej, jag känner inte igen det. Men vet då å andra sidan vad som komma skall... ;-) /Peter-L

dom tiderna är förbi-- hehe, minns det som igår, vi bodde mitt i centrum så det var alltid fullt hus plus att dom åt och sov hos oss som hemma, nu är dom stora och jag kan följa deras öden och äventyr inte mints via facebook, flera har flyttat hit till helsingfors där vi nu bor, vuxna, stora som det blev folk av, några har fått barn...hm, känns knepigt det där för det var ju inte så värst längesen de var barn själva, knattar som växte till sig, plötsliga målbrottsröster, skäggstubb, finnar, skrikmusik, skrikmusiken lever förvisso vidare men de har alla kommit ur målbrottet, transformationen till vuxenlivet skedde nästan obemärkt, lite smygande sådär för nu umgås vi på vuxennivå, dvs ansvaret vilar inte på mig längre när de hälsar på och bor och äter och sover här hos oss, märks på städ och disk, tänk att åren går, det trodde man inte, då trodde man att det skulle vara för evigt när man klättrade som en bergsget över skohögarna, ibland fick jag utbrott och då försvann alla men var strax tillbaka när jag lugnat mig men det var bara när de gapade och skrek mitt i natten och sånt för att överrösta skrikmusiken...då avskydde jag marilyn manson, tyckte det var hemskt, fruktansvärt, nu ber jag själv att sonen ska spela lite marilyn mm osv...kul bild, ser fram emot fler tonårsskildringar, kram silja :)